• Anonym (Lägg av bara)

    Kan folk bara sluta tycka synd om sig själva?

    Jag har läst en hel del trådar/artiklar/anonyma insändare och så vidare skrivna av kvinnor och män som känner sig ensamma. Inte ensam som i att man nödvändigtvis behöver en partner, utan att man överlag saknar umgänge.

    Jag har lagt märke till att dessa personer ofta tycker synd om sig själv (inte alla men många). De tycker så synd om sig själva. Istället för att ta tag i problemet skriver de trådar på internet, för att folk ska berätta hur synd det är om dem. 

    Man kommer inte få fler kompisar eller hitta annat umgänge om man låser in sig i sin bostad och är rädd för mänsklig kontakt. Det funkar inte så. Om man nu så gärna vill träffa människor så får man faktiskt lyfta på arslet och se till att det händer något. Man tar egna initiativ. Man börjar höra av sig till folk, man söker helt nya kontakter om de gamla kontakterna inte längre är intresserade. Man kastar sig ut i världen och släpper rädslan, man provar och ger sig in i alla möjliga situationer. Annars händer ingenting. 


    Istället för att vänta på att andra ska komma fram och börja prata och ta kontakt så kan man ju prova att själv göra det. Vet man inte vad man ska säga så finns det bra tips om man bara googlar. 


    Om man nu har gjort allt i världen och ändå inte lyckas knyta nya kontakter, om man fortfarande är helt ensam, då kanske man måste inse att problemet ligger hos en själv - man är sannolikt inte en så fantastisk människa som man tror om nu alla människor tar avstånd från en..

    Kan folk bara sluta tycka synd om sig själva?

  • Svar på tråden Kan folk bara sluta tycka synd om sig själva?
  • Tukt
    Anonym (Caspians secret) skrev 2023-11-18 23:27:09 följande:
    Det kan räcka med en person om den är stark och positiv OCH bestämmer sig för att stanna - för det mesta drar de vidare snabbt är min erfarenhet.

    Att dra ifrån problem men ta med sig vad man lärt sig till nästa plats är vad jag skulle rekommendera den som vill utvecklas, och lära sig att leta efter positiva influenser. De negativa kan man ignorera eller applicera valfri kampsport på.
    Det är väl det där som är det svåra. Gäller ju det samma som i diskussioner här på FL om man ska skilja sig och så.
    Lite av problemet är väl också att det odlats en myt om att den som drar är den starka. Men min erfarenhet säger att det ofta är det motsatta. Men... att stanna riskerar också att en blir lite kritisk och gnällig.
  • Anonym (100)
    Tukt skrev 2023-11-18 23:00:43 följande:
    Det är ju ofta svårt att se vad som är konstruktivt eller inte. Om någon påpekar något relevant men omgivningen använder sin makt för att sänka det, så kan det ibland räcka med att det kommer in en ny person så förändras allt.
    Det kan ju också vara problem med en mindre arbetsgrupp, men samtidigt  inte problem på jobbet i sin helhet. 
    Det jag vill komma med är att det finns många variabler. Och att bara dra från problem skapar också ofta fler.
    Är det verkligen svårt? Det tycker inte jag. Klagan är aldrig konstruktiv. Hjärnan vill däremot intala en att klagan är konstruktiv även att den inte är det. 

    Vill man vara kvar på en arbetsplats som inte fungerar tillfredsställande ska man absolut inte vara den gnälliga. Utan istället ska man vara den positiva och få med andra. Man påverkar andra med sitt beteende vilket även Caspians secret är inne på. Om man själv är positiv ökar chanserna att omgivningen är det. Om man klagar och är gnällig blir även omgivningen mer gnällig.

    Finns det ett problem som man har möjlighet att lösa ska man istället  ta sig an det problemet  med ett positivt och lösningsorienterat fokus. Det är inte alltid lätt men det är så man ska jobba. Gör man inte det tar man inte sitt ansvar och är en del av problemet på arbetsplatsen, även om man inte tänker på det själv.

    Det ska även tilläggas att alla arbetsplatser har ljuspunkter. Lyft upp och berömm kollegor och chefer när de gör något bra. Prata bra om arbetsplatsen. Visa glädje under arbetsdagen. Gör man det blir det också enklare att ta sig an de problem som finns.
  • Anonym (Caspians secret)
    Anonym (100) skrev 2023-11-19 06:56:38 följande:
    Är det verkligen svårt? Det tycker inte jag. Klagan är aldrig konstruktiv. Hjärnan vill däremot intala en att klagan är konstruktiv även att den inte är det. 

    Vill man vara kvar på en arbetsplats som inte fungerar tillfredsställande ska man absolut inte vara den gnälliga. Utan istället ska man vara den positiva och få med andra. Man påverkar andra med sitt beteende vilket även Caspians secret är inne på. Om man själv är positiv ökar chanserna att omgivningen är det. Om man klagar och är gnällig blir även omgivningen mer gnällig.

    Finns det ett problem som man har möjlighet att lösa ska man istället  ta sig an det problemet  med ett positivt och lösningsorienterat fokus. Det är inte alltid lätt men det är så man ska jobba. Gör man inte det tar man inte sitt ansvar och är en del av problemet på arbetsplatsen, även om man inte tänker på det själv.

    Det ska även tilläggas att alla arbetsplatser har ljuspunkter. Lyft upp och berömm kollegor och chefer när de gör något bra. Prata bra om arbetsplatsen. Visa glädje under arbetsdagen. Gör man det blir det också enklare att ta sig an de problem som finns.
    Bra skrivet. Nycklarna är:

    Vill jag vara kvar?
    Hur kan jag bidra till att det blir trevligt om jag bestämmer mig för att vara kvar?

    I arbetslivet finns lagar som reglerar lojalitet mot arbetsplats, så du kan inte prata illa hur som helst om en arbetsplats om du lämnat. Däremot kan man klaga på företaget och se till att sprida att det inte är bra om man har det behovet. 
  • Anonym (Caspians secret)
    Tukt skrev:
     
    " Lite av problemet är väl också att det odlats en myt om att den som drar är den starka. Men min erfarenhet säger att det ofta är det motsatta. Men... att stanna riskerar också att en blir lite kritisk och gnällig."
     
    Jag tror inte att det är svartvitt. Man kan vara stark i att stanna och det kan krävas styrka för att lämna. Men intressant detta att man ska vara positiv för att "få" stanna.
     
    Med lite socker i botten går medicinen ner? Det gör förändring genom kritik i princip omöjlig, och då måste personer röjas och glömmas för att de som är kvar ska kunna koncentrera sig på sin nyvunna positivitet, där deras tidigare gärningar är dolda.
  • Anonym (diagnos)
    Anonym (Caspians secret) skrev 2023-11-18 10:21:41 följande:
    För FL som kollektiv är problemet det motsatta. När någon delar ett problem är alltför många snabba fram med offerkoftan till den klagande.

    Psykologer och terapeuter blir patienttrötta, och människor som kommit hit dagligen i femton år blir problemtrötta. 

    Det är min tolkning av vad som skett det här sorgliga forumet. 

    Har man det svårt bör man absolut inte skriva om det på internet. Glädjande nog läste jag nyligen på Flashback att det funnits en användare där som faktiskt fått sina inlägg borttagna, trots att forumets policy är att det inte går. 

    Den som uttryckte saknad efter att ha fått titta in i någons ofiltrerat svåra liv gav ett ansikte åt den socialpornografiska sidan av människans natur.

    Nu väntar jag på att de som skriver om andras problem i lätt modifierad skrud träder fram och böjer sitt huvud i skam. 

    Ynkligt och fegt är det vad som sker här. 
    Jag kan hålla med om att vissa kan vara omotiverat elaka mot andra här, i skydd av anonymiteten. Det finns de som enbart utifrån att någon tagit upp ett personligt problem tillskriver denne åsikter eller egenskaper på mycket lösa grunder, oavsett om problemet handlar om ofrivillig ensamhet eller något annat.

    Dock finns det personer som det är svårt att inte tappa tålamodet med eftersom de bara ältar sitt problem i all oändlighet, ibland i flera trådar, och bara avfärdar allt andra skriver till dem.
    Det är något annat än någon som till exempel skriver om att känna sig ensam när man flyttat till en ny stad.
  • Anonym (100)
    Anonym (Caspians secret) skrev 2023-11-19 07:44:27 följande:
    Bra skrivet. 
    Måste berömma dig för att du ger positiva omdömen om andra på ett nätforum. Det är sådant som gör nätforumen till en trevlig plats att vara på.
  • Anonym (Caspians secret)
    Anonym (100) skrev 2023-11-19 09:11:01 följande:
    Måste berömma dig för att du ger positiva omdömen om andra på ett nätforum. Det är sådant som gör nätforumen till en trevlig plats att vara på.
    Det har sagts en del vettiga saker i den här tråden av de som är intresserade av ämnen som utsatthet och på vilka sätt man kan ta sig vidare eller åtminstone inte förvärra situationen för sig själv och för andra. 
  • Tukt
    Anonym (100) skrev 2023-11-19 06:56:38 följande:
    Är det verkligen svårt? Det tycker inte jag. Klagan är aldrig konstruktiv. Hjärnan vill däremot intala en att klagan är konstruktiv även att den inte är det. 

    Vill man vara kvar på en arbetsplats som inte fungerar tillfredsställande ska man absolut inte vara den gnälliga. Utan istället ska man vara den positiva och få med andra. Man påverkar andra med sitt beteende vilket även Caspians secret är inne på. Om man själv är positiv ökar chanserna att omgivningen är det. Om man klagar och är gnällig blir även omgivningen mer gnällig.

    Finns det ett problem som man har möjlighet att lösa ska man istället  ta sig an det problemet  med ett positivt och lösningsorienterat fokus. Det är inte alltid lätt men det är så man ska jobba. Gör man inte det tar man inte sitt ansvar och är en del av problemet på arbetsplatsen, även om man inte tänker på det själv.

    Det ska även tilläggas att alla arbetsplatser har ljuspunkter. Lyft upp och berömm kollegor och chefer när de gör något bra. Prata bra om arbetsplatsen. Visa glädje under arbetsdagen. Gör man det blir det också enklare att ta sig an de problem som finns.
    Fast då är vi  tillbaks där diskussionen började. Att det som den ena uppfattar som klagan, inte nödvändigtvis behöver vara det. 
    Det kan lika gärna vara så att någon vill påtala ett problem. Det kan också vara så att vissa personer söker konsensus i gruppen. 
    Samtidigt som det finns personer som skyr allt som kan vara lite konfliktfyllt eller jobbigt och tolkar det på sitt sätt.
    Med risk då för att bli tjatig. Jag säger inte att det inte finns gnälliga människor som tycker synd om sig själva. Utan det att det också är en rätt subjektiv bedömning från den andra parten om vad som är gnälligt eller att en tycker synd om sig själv.
  • Anonym (Caspians secret)

    När man säger att någon gnäller är det ju för att tysta vederbörande.

    I en verklig relation kan det vara effektivt. 

    På ett forum går det bara runt. Det är ju urlätt att leta reda på trådar av någon som startar trådar dagligen och i denna tråd skriva:

    Gnäll gnäll gnäll

    Du bara gnäller

    Du har gnällt i flera år

    Inget tar du till dig 

    Mer konstruktivt - på ett forum alltså - vore att inte skriva något alls.

    Däremot förstår jag behovet av och har själv i nästan varje situation jag mött i livet valt att försvara mig med till buds existerande medel. Men det kan bli en fälla och göra att man stannar kvar i relationer och situationer som inte gynnar en.

    En sak vet jag säkert. Om inte hon som blev kär i en psykopat härinne hade trollat som mig i snart fyra månader efter att jag slängde konton hon trollar som så hade jag inte känt behovet av att försvara mig. 

    Men nu har jag tappat fyra månader till på att kolla igenom vad som ofta är skräp - Tukt och några andra undantagna. Så ja. 

  • Tukt

    I ett försök att vara ännu tydligare så är det jag reagerar på utgångspunkten att den som säger att andra gnäller, eller "tycker synd om sig själv", per automatik alltid har rätt.
    Vår samhälle är fullt med människor som föredrar att bara prata om vädret.  Det är fyllt av människor som räds konflikter eller känslor som pesten. Det är fullt med personer som alltid ser det som att den med formell eller informell makt alltid har rätt.
    Självklart krockar de synsätten med andras. Inget konstigt med det.

Svar på tråden Kan folk bara sluta tycka synd om sig själva?