Kan folk bara sluta tycka synd om sig själva?

Det kanske har med ditt egna dömmande sätt att tänka? Fick du inte visa lr uttrycka känslor som liten? Var du en mes då?

Jag är nästan outtröttlig vad gäller detta mitt intresse, just för att det är en sådan vanlig förenkling: Hen gör sig till ett offer, jaha, vem bestämmer det, vart vill du komma? Varför bryr du dig om att trampa runt i det variga såret istället för att dansa iväg på din egen påstått drömmiga äng?

Mej OJ vilka härliga härskartekniker!!!

Dock är det Intressant att en person som verkar tro sig vara odömande och empatisk kan vara så oerhört blind för sitt eget dömande och hat. Jag menar, det du skriver nu är ju allt annat än odömande och empatiskt eller hur Ööh?

Du kanske inte är en sån upplyst och empatiskt varelse som du tror att du är utan en precis lika låg kålsupare som alla andra  //

Precis det jag ville säga med listan. Att det beror på, och ligger i betraktarens ögon. 

Jag är skamligt ointresserad av offermentalitet och av gnäll! Det som intresserar mig är ensamhet, lidande, att uttrycka sig, vem som lyssnar, vem som inte lyssnar och varför. Det intresserar mig oupphörligen, sociologiskt, personligen. 

Jag är nästan outtröttlig vad gäller detta mitt intresse, just för att det är en sådan vanlig förenkling: Hen gör sig till ett offer, jaha, vem bestämmer det, vart vill du komma? Varför bryr du dig om att trampa runt i det variga såret istället för att dansa iväg på din egen påstått drömmiga äng?

Det orimliga. Det omänskliga. Det obegripligt mänskliga i ett gott gnäll. 

Det verkar som att du läser in en del saker i mina inlägg som jag inte sagt eller uttryckt.

Jag känner empati och medlidande för någon som känner sig i ensam. Det bortser inte att uttrycket "Jag känner mig ensam" är ett klagande uttryck.

Jag har läst en hel del trådar/artiklar/anonyma insändare och så vidare skrivna av kvinnor och män som känner sig ensamma. Inte ensam som i att man nödvändigtvis behöver en partner, utan att man överlag saknar umgänge.

Jag har lagt märke till att dessa personer ofta tycker synd om sig själv (inte alla men många). De tycker så synd om sig själva. Istället för att ta tag i problemet skriver de trådar på internet, för att folk ska berätta hur synd det är om dem. 

Man kommer inte få fler kompisar eller hitta annat umgänge om man låser in sig i sin bostad och är rädd för mänsklig kontakt. Det funkar inte så. Om man nu så gärna vill träffa människor så får man faktiskt lyfta på arslet och se till att det händer något. Man tar egna initiativ. Man börjar höra av sig till folk, man söker helt nya kontakter om de gamla kontakterna inte längre är intresserade. Man kastar sig ut i världen och släpper rädslan, man provar och ger sig in i alla möjliga situationer. Annars händer ingenting. 

Istället för att vänta på att andra ska komma fram och börja prata och ta kontakt så kan man ju prova att själv göra det. Vet man inte vad man ska säga så finns det bra tips om man bara googlar. 

Om man nu har gjort allt i världen och ändå inte lyckas knyta nya kontakter, om man fortfarande är helt ensam, då kanske man måste inse att problemet ligger hos en själv - man är sannolikt inte en så fantastisk människa som man tror om nu alla människor tar avstånd från en..

Kan folk bara sluta tycka synd om sig själva?

Mej OJ vilka härliga härskartekniker!!!

Dock är det Intressant att en person som verkar tro sig vara odömande och empatisk kan vara så oerhört blind för sitt eget dömande och hat. Jag menar, det du skriver nu är ju allt annat än odömande och empatiskt eller hur Ööh?

Du kanske inte är en sån upplyst och empatiskt varelse som du tror att du är utan en precis lika låg kålsupare som alla andra  //

"Det är en intressant fråga. 

Jag tror det mest handlar om att ta avstånd från beteenden man absolut inte vill se i sig själv, sina anhöriga eller k samhället i stort. Offermentallitet är en sjukdom som ska bekämpas imo. Låter man den ta över blir bara fler och fler drabbade av den sjukdomen. Därför det är då viktigt att stå fast emot den."

Man kanske tror att man gör någon en tjänst genom att ropa offerkofta på nätet. 

Jag tror att det är bättre att vara förstående och konstruktiv och samtidigt ignorera det man ser som offerkoftigt. 

Några inlägg upp listade jag trådar jag sett. De flesta intresserar mig inte. Jag hoppar över dem. 

Den här tråden handlar om ensamhet. Det har jag erfarenhet av. Det intresserar mig. Då skriver jag gärna, så länge det inte urartar. Men det håller balansen än så länge, även om vi har några ettriga försök att få igång lite pajkastning här och var.