Kan folk bara sluta tycka synd om sig själva?

Jag är övertygad om att majoriteten av dem som skriver på detta forum fortfarande antingen själva har diagnos eller är odiagnosticerade. 

Det är det som är så sorgligt, att människor som behöver ett forum egentligen skulle behöva någon form av forumhandledare för att kunna hantera sig själva och sina känslor. 

Visst handlar det också om anonymiteten, men om man stannar här med allt annat som står till buds och med näbbar och klor försvarar sin rätt så är det någonting som är annorlunda. 

Det finns en stor själslig ensamhet här som aldrig kan botas genom att fortsätta vara här. 

Ett visst mått av självömkan tycker jag kan vara en bra sak idag. Vi som människor har blivit (min åsikt) väldigt självupptagna och jag tycker inte vi ser (eller åtminstone inte JAG ser) när någon mår dåligt längre. Jag vet mer än en person som jag trott mig känna väl och trott att den personen vart lycklig, levt ett bra liv osv. och när det sedan visat sig inte vara så alls har jag blivit helt paff. 

Är som att vi (eller åtminstone jag) tappat förmågan att kunna läsa av andra människor. När då någon självömkar och gnäller så vet jag åtminstone att personen mår dåligt och det ger mig åtminstone en chans att hjälpa. Istället för självmord från ingenstans. Som säkert inte var från ingenstans, utan det fanns en drös tecken som jag borde sett, men jag med flera runt den personen missade det totalt. 

Det finns faktiskt vetenskapliga bevis för att världen blivit mer narcissistiskt, ta tex att folk hellre drar fram telefonen för att filma en olycka och att delge alla vilket spännande liv de har och få massor med likes istället för att faktiskt hjälpa till. När folks första impuls är att dra fram telefonen och posta andra olycka så visar ju hur självupptaget och empatibefriat samhället faktiskt blivit.

Personligen tror jag att vi har sociala medier att "tacka" för det. Alla lägger upp sina bästa sidor och framgångar för allmän beskådan, men sina brister och misslyckanden behåller man för sig själv, det får lätt alla att tro att alla lever fantastiska liv, utom en själv. Men så är det ju inte, dvs det skapar en falsk och ytlig bild av verkligheten som folk jämför sig själva med. Och så känner man sig misslyckad, mår dåligt och går på antidepp men fortsätter med nyllet intryckt i telefonen och FB och skiten driver sig självt runt och runt.

Det finns faktiskt vetenskapliga bevis för att världen blivit mer narcissistiskt, ta tex att folk hellre drar fram telefonen för att filma en olycka och att delge alla vilket spännande liv de har och få massor med likes istället för att faktiskt hjälpa till. När folks första impuls är att dra fram telefonen och posta andra olycka så visar ju hur självupptaget och empatibefriat samhället faktiskt blivit.

Personligen tror jag att vi har sociala medier att "tacka" för det. Alla lägger upp sina bästa sidor och framgångar för allmän beskådan, men sina brister och misslyckanden behåller man för sig själv, det får lätt alla att tro att alla lever fantastiska liv, utom en själv. Men så är det ju inte, dvs det skapar en falsk och ytlig bild av verkligheten som folk jämför sig själva med. Och så känner man sig misslyckad, mår dåligt och går på antidepp men fortsätter med nyllet intryckt i telefonen och FB och skiten driver sig självt runt och runt.

"Om man känner sig ensam så MÅSTE man själv göra saker,  ta intiativet till att träffa (nya) människor,  bekanta, vänner eller enpartner.." 

Så är det. Vad du håller med TS om är en verklighetsbeskrivning där alla ensamma aldrig försökt innan de sätter igång och tycker synd om sig själva. Sådana människor finns kanske. Jag känner inte till någon. 

Jag tror därför inte att alla de som dejtar och kompisdejtar och tar initiativ med bekanta som inte återgäldas skulle hålla med dig. 

Då kanske ditt svar är att de gör något fel. Kanske det. Får de inte visa att de är ledsna då? Försöka ta reda på vad de kan göra annorlunda? Konstatera att de inte kan göra mer? Nej, då har de plötsligt en offerkofta. 

"Det kanske är lite svårare om man är äldre, än om man skaffar nya vänner som tex  18-åring.(som jag gjorde) .men det är inte omöjligt om man verkligen, vill.." 

Det är inte omöjligt, men det går inte att ersätta de vänner man hade när man var ung. För dig som behållit dem är de vännerna förstås en skatt att vara rädd om. 

" Kunde jag skaffa nya vänner och en man så kan andra!."

Absolut! Men det tar olika lång tid för olika människor. En någorlunda attraktiv vanlis har det lättare än en lätt socialt obegåvad person med ett lite udda sätt att vara på. 

"Och så finns det ju så många olika saker som man kan göra för att träffa folk nu för tiden  så hur någon ens kan misslyckas med att inte träffa en enda person..är för mig en gåta.." 

Jag tror att du har lite problem med att ta andras perspektiv? Om ditt liv innebär få möten med andra?

Du kan ha flyttat för kärlek och det har tagit slut, befinner dig på en liten plats, där har du en situation jag läst om här på forumet. 

Om du går någonstans för att träffa folk och har svårt att få kontakt kan människor sätta upp en sköld genom att ta upp sin mobiltelefon. Du lär dig när du är avvisad. 

Jag tror att människor ger upp för att skydda sig själva.

De flesta som tar kontakt med mig spontant är uppenbart lite udda och jag skulle, i likhet med andra, gärna träffa en person vars brister jag inte behöver kompensera för. De vänner och bekanta jag har behållit under lång tid har jag lärt mig uppskatta för vilka de är men drömmer om att ha en person i mitt liv som är lite mer av en klippa i sättet. 


"Helt ok om man inte vill träffa människor, men då klagar man ju inte.."

Jag hoppas du fick lite nya perspektiv och känner att behovet av att klaga över att det finns ensamma människor som är öppna om sin situation minskade. 

Nej..Jag menade nog mest dom som har försökt få vänner ngr ggr och ger upp för fort!  
För dom som inte ens har försökt har många ggr en diagnos (inte alltid såklart) som autism/add, och kan ha väldigt svårt med det sociala "spelet" 
Och många av dom tycker inte ens att det är något problem eller något konstigt med att inte ha vänner eller en partner..Även om dom är 40 bast..Tror inte att det är så många  av dom med en riktig diagnos som ens skriver på FL, ens.

Jag har ju själv varit utan vänner, osv som jag skrev--för att jag var fruktansvärt   blyg/introvert...helt enkelt, och för att få nya vänner så var jag tvungen att lära mig det sociala "spelet"  men jag har ingen diagnos, haha..Kanske jag skulle fått en diagnos om jag hade fötts på 2000-talet, för nu har ju varenda kotte en diagnos, nästan.

Det är där jag tror att en del failar, när det gäller det sociala "spelet" .
Du får inte vara för blyg..Du får inte heller vara för oblyg..och fråga folk om vad som faller dig in--neeej....Du måste veta "hur" man beteer sig vid olika tillfällen--beroende på var du är eller gör..osv....
Och har man inte tillräklig vana med att interagera med folk så kan det ta lite tid och ngr misslyckade försök innan man lär sig....

Och nu när du skriver det så tror jag också att väldigt mycket kan bero på att många ger upp för att skydda sig själva,..En sorts försvars mekanism som kan bli starkare ju äldre man blir..

Sen är ju inte allt så svart eller vitt heller-..Utan det finns ju många "gråzoner" också när det gäller detta eller allt möljigt egentligen...
Och det var inte min mening att det skulle låta som om jag klagade på ensamma människor, utan jag tänkte mer på att om jag kunde lära mig hur man skaffar nya vänner som var så fruktansvärt blyg/introvert förut, så borde andra kunna det också..

Nej..Jag menade nog mest dom som har försökt få vänner ngr ggr och ger upp för fort!  
För dom som inte ens har försökt har många ggr en diagnos (inte alltid såklart) som autism/add, och kan ha väldigt svårt med det sociala "spelet" 
Och många av dom tycker inte ens att det är något problem eller något konstigt med att inte ha vänner eller en partner..Även om dom är 40 bast..Tror inte att det är så många  av dom med en riktig diagnos som ens skriver på FL, ens.

Jag har ju själv varit utan vänner, osv som jag skrev--för att jag var fruktansvärt   blyg/introvert...helt enkelt, och för att få nya vänner så var jag tvungen att lära mig det sociala "spelet"  men jag har ingen diagnos, haha..Kanske jag skulle fått en diagnos om jag hade fötts på 2000-talet, för nu har ju varenda kotte en diagnos, nästan.

Det är där jag tror att en del failar, när det gäller det sociala "spelet" .
Du får inte vara för blyg..Du får inte heller vara för oblyg..och fråga folk om vad som faller dig in--neeej....Du måste veta "hur" man beteer sig vid olika tillfällen--beroende på var du är eller gör..osv....
Och har man inte tillräklig vana med att interagera med folk så kan det ta lite tid och ngr misslyckade försök innan man lär sig....

Och nu när du skriver det så tror jag också att väldigt mycket kan bero på att många ger upp för att skydda sig själva,..En sorts försvars mekanism som kan bli starkare ju äldre man blir..

Sen är ju inte allt så svart eller vitt heller-..Utan det finns ju många "gråzoner" också när det gäller detta eller allt möljigt egentligen...
Och det var inte min mening att det skulle låta som om jag klagade på ensamma människor, utan jag tänkte mer på att om jag kunde lära mig hur man skaffar nya vänner som var så fruktansvärt blyg/introvert förut, så borde andra kunna det också..

Det finns faktiskt vetenskapliga bevis för att världen blivit mer narcissistiskt, ta tex att folk hellre drar fram telefonen för att filma en olycka och att delge alla vilket spännande liv de har och få massor med likes istället för att faktiskt hjälpa till. När folks första impuls är att dra fram telefonen och posta andra olycka så visar ju hur självupptaget och empatibefriat samhället faktiskt blivit.

Personligen tror jag att vi har sociala medier att "tacka" för det. Alla lägger upp sina bästa sidor och framgångar för allmän beskådan, men sina brister och misslyckanden behåller man för sig själv, det får lätt alla att tro att alla lever fantastiska liv, utom en själv. Men så är det ju inte, dvs det skapar en falsk och ytlig bild av verkligheten som folk jämför sig själva med. Och så känner man sig misslyckad, mår dåligt och går på antidepp men fortsätter med nyllet intryckt i telefonen och FB och skiten driver sig självt runt och runt.