Anonym (Lägg av bara)

Wed 15 Nov 2023 17:59

210 svar

Kan folk bara sluta tycka synd om sig själva?

Jag har läst en hel del trådar/artiklar/anonyma insändare och så vidare skrivna av kvinnor och män som känner sig ensamma. Inte ensam som i att man nödvändigtvis behöver en partner, utan att man överlag saknar umgänge.

Jag har lagt märke till att dessa personer ofta tycker synd om sig själv (inte alla men många). De tycker så synd om sig själva. Istället för att ta tag i problemet skriver de trådar på internet, för att folk ska berätta hur synd det är om dem.

Man kommer inte få fler kompisar eller hitta annat umgänge om man låser in sig i sin bostad och är rädd för mänsklig kontakt. Det funkar inte så. Om man nu så gärna vill träffa människor så får man faktiskt lyfta på arslet och se till att det händer något. Man tar egna initiativ. Man börjar höra av sig till folk, man söker helt nya kontakter om de gamla kontakterna inte längre är intresserade. Man kastar sig ut i världen och släpper rädslan, man provar och ger sig in i alla möjliga situationer. Annars händer ingenting.

Istället för att vänta på att andra ska komma fram och börja prata och ta kontakt så kan man ju prova att själv göra det. Vet man inte vad man ska säga så finns det bra tips om man bara googlar.

Om man nu har gjort allt i världen och ändå inte lyckas knyta nya kontakter, om man fortfarande är helt ensam, då kanske man måste inse att problemet ligger hos en själv - man är sannolikt inte en så fantastisk människa som man tror om nu alla människor tar avstånd från en..

Kan folk bara sluta tycka synd om sig själva?

Okänd

Thu 16 Nov 2023 22:35

#101

Meddelande borttaget

Anonym (Gryning)

Thu 16 Nov 2023 22:57

#102

Anonym (Caspians secret) skrev 2023-11-16 22:35:38 följande:

Allt som är fel med FL är nog KDs mammas fel trots allt

...

Även om mycket beror på barnuppfostran så behöver ansvaret flyttas till den vuxna individen. Man kan inte skylla på sin uppväxt som förklaring till att någon beter sig dåligt mot andra.

Anonym (Caspians secret)

Thu 16 Nov 2023 23:13

#103

Anonym (Gryning) skrev 2023-11-16 22:57:42 följande:

Även om mycket beror på barnuppfostran så behöver ansvaret flyttas till den vuxna individen. Man kan inte skylla på sin uppväxt som förklaring till att någon beter sig dåligt mot andra.

Där håller vi med varandra.

Jag uppfattade det som att orsaken till ensamhet och klagan över det isolerade tillståndet skulle sägas ha sitt ursprung där på golvet, där babydraken grät över uteblivna jellybeans med kaffesmak. Då opponerade jag mig.

Något annat jag opponerar mig mot är trådstarten. Den förutsätter att den som berättar om ensamhet alltid gör det i syfte att larma och göra sig till, och att ensamheten är ett resultat av ett liv i självvald isolering, utan några som helst kontaktförsök utöver ett frenetiskt trådskapande.

På mitt ibland milt tålmodiga vis har jag på olika vis påpekat felaktigheter i grundpremissen för tråden.

Men majoriteten av alla vuxna kan ta mer ansvar för sina liv än vad de faktiskt gör. Tänk så mycket bättre det skulle bli om all den energi som lades ner på att gräla över internet lades på eget ansvar.

Då skulle det bara vara de riktigt ensamma kvar på FL. Hm, något säger mig att detta redan är en realitet...

Anonym (Kaj)

Fri 17 Nov 2023 00:26

#104

Hade frost på rutorna till min Porsche Panamera 4 S i morse
lite jobbigt och tyckte faktiskt lite synd om mig själv som stod där med isskrapa i handen....

Anonym (Isa)

Fri 17 Nov 2023 01:24

#105

Anonym (Lägg av bara) skrev 2023-11-15 17:59:51 följande:

Kan folk bara sluta tycka synd om sig själva?

Jag har läst en hel del trådar/artiklar/anonyma insändare och så vidare skrivna av kvinnor och män som känner sig ensamma. Inte ensam som i att man nödvändigtvis behöver en partner, utan att man överlag saknar umgänge.

Jag har lagt märke till att dessa personer ofta tycker synd om sig själv (inte alla men många). De tycker så synd om sig själva. Istället för att ta tag i problemet skriver de trådar på internet, för att folk ska berätta hur synd det är om dem.

Man kommer inte få fler kompisar eller hitta annat umgänge om man låser in sig i sin bostad och är rädd för mänsklig kontakt. Det funkar inte så. Om man nu så gärna vill träffa människor så får man faktiskt lyfta på arslet och se till att det händer något. Man tar egna initiativ. Man börjar höra av sig till folk, man söker helt nya kontakter om de gamla kontakterna inte längre är intresserade. Man kastar sig ut i världen och släpper rädslan, man provar och ger sig in i alla möjliga situationer. Annars händer ingenting.

Istället för att vänta på att andra ska komma fram och börja prata och ta kontakt så kan man ju prova att själv göra det. Vet man inte vad man ska säga så finns det bra tips om man bara googlar.

Om man nu har gjort allt i världen och ändå inte lyckas knyta nya kontakter, om man fortfarande är helt ensam, då kanske man måste inse att problemet ligger hos en själv - man är sannolikt inte en så fantastisk människa som man tror om nu alla människor tar avstånd från en..

Kan folk bara sluta tycka synd om sig själva?

Jag håller med dig!

Om man känner sig ensam så MÅSTE man själv göra saker, ta intiativet till att träffa (nya) människor, bekanta, vänner eller en partner..

Det kanske är lite svårare om man är äldre, än om man skaffar nya vänner som tex 18-åring.(som jag gjorde) .men det är inte omöjligt om man verkligen, vill..

Kunde jag skaffa nya vänner och en man så kan andra!.

Och så finns det ju så många olika saker som man kan göra för att träffa folk nu för tiden så hur någon ens kan misslyckas med att inte träffa en enda person..är för mig en gåta..
Helt ok om man inte vill träffa människor, men då klagar man ju inte..

Anonym (Isa)

Fri 17 Nov 2023 01:33

#106

Anonym (Kaj) skrev 2023-11-17 00:26:43 följande:

Hade frost på rutorna till min Porsche Panamera 4 S i morse
lite jobbigt och tyckte faktiskt lite synd om mig själv som stod där med isskrapa i handen....

🤣🤣🤣 You made my day!

Anonym (Caspians secret)

Fri 17 Nov 2023 06:28

#107

"Om man känner sig ensam så MÅSTE man själv göra saker, ta intiativet till att träffa (nya) människor, bekanta, vänner eller enpartner.."

Så är det. Vad du håller med TS om är en verklighetsbeskrivning där alla ensamma aldrig försökt innan de sätter igång och tycker synd om sig själva. Sådana människor finns kanske. Jag känner inte till någon.

Jag tror därför inte att alla de som dejtar och kompisdejtar och tar initiativ med bekanta som inte återgäldas skulle hålla med dig.

Då kanske ditt svar är att de gör något fel. Kanske det. Får de inte visa att de är ledsna då? Försöka ta reda på vad de kan göra annorlunda? Konstatera att de inte kan göra mer? Nej, då har de plötsligt en offerkofta.

"Det kanske är lite svårare om man är äldre, än om man skaffar nya vänner som tex 18-åring.(som jag gjorde) .men det är inte omöjligt om man verkligen, vill.."

Det är inte omöjligt, men det går inte att ersätta de vänner man hade när man var ung. För dig som behållit dem är de vännerna förstås en skatt att vara rädd om.

" Kunde jag skaffa nya vänner och en man så kan andra!."

Absolut! Men det tar olika lång tid för olika människor. En någorlunda attraktiv vanlis har det lättare än en lätt socialt obegåvad person med ett lite udda sätt att vara på.

"Och så finns det ju så många olika saker som man kan göra för att träffa folk nu för tiden så hur någon ens kan misslyckas med att inte träffa en enda person..är för mig en gåta.."

Jag tror att du har lite problem med att ta andras perspektiv? Om ditt liv innebär få möten med andra?

Du kan ha flyttat för kärlek och det har tagit slut, befinner dig på en liten plats, där har du en situation jag läst om här på forumet.

Om du går någonstans för att träffa folk och har svårt att få kontakt kan människor sätta upp en sköld genom att ta upp sin mobiltelefon. Du lär dig när du är avvisad.

Jag tror att människor ger upp för att skydda sig själva.

De flesta som tar kontakt med mig spontant är uppenbart lite udda och jag skulle, i likhet med andra, gärna träffa en person vars brister jag inte behöver kompensera för. De vänner och bekanta jag har behållit under lång tid har jag lärt mig uppskatta för vilka de är men drömmer om att ha en person i mitt liv som är lite mer av en klippa i sättet.

"Helt ok om man inte vill träffa människor, men då klagar man ju inte.."

Jag hoppas du fick lite nya perspektiv och känner att behovet av att klaga över att det finns ensamma människor som är öppna om sin situation minskade.

Anonym (x)

Fri 17 Nov 2023 06:45

#108

Mandel skrev 2023-11-16 08:55:47 följande:

Jag klassas nog som ofrivilligt ensam och jag kan tala om att jag verkligen inte sitter hemma i min villa och gömmer mig.
Jag är aktiv i 2 föreningar, jag går kurs, jag är omtyckt på jobbet och jag har inga som helst problem att prata med människor. Jag är alltid mån om att alla i min omgivning ska må bra och försöker checka av hur folk mår och har det regelbundet.

Jag bjuder hem folk, jag hittar på saker. Vet inte hur många AW jag dragit igång i år - syns på mitt kontoutdrag...
Varje arbetsplats jag är på så får jag alltid mer och mer uppgifter för jag är effektiv. Hamnar alltid i "festkommittén" för att jag bjuder på mig själv osv.
Har nytt jobb och fick nu väldigt högt lönepåslag och delvis med motiveringen för att jag är så positiv och sprider sådan glädje omkring mig.
En kollega sa så till mig till och med. Hur jag hade förändrat stämningen i arbetsgruppen till mera skratt och glädje.

Grejen är sedan den att ingen bjuder med mig, ingen hör av sig för att höra hur det är med mig. Jag skulle kunna ramla nedför trappen hemma första dagen på min semester och ingen skulle sakna mig förens jag inte dyker upp på jobbet 4 veckor senare.
Jag har mer och mer öppet börjat tala om att jag är ensam och att jag hatar att vara ensam.
Antingen säger folk: åh, vad skönt det skulle vara med lite egentid.
Ja någon helg eller så kanske, men inte år ut och år in!
Eller så säger de:
Men du gör ju massor.
Ja ensam eller för att jag drar igång det...

Alla dessa självhjälpsböcker är bara skrivna utifrån introverta människor som inte vågar lämna hemmet eller prata med nya människor, men jag är inte sådan!

Mig hör man bara av sig till när man vill ha hjälp med något eller ha/lånat något av mig...

Det skulle kunna vara jag som skrev detta. Det var fullt ös medvetslös så länge jag bjöd med och anordnade alla fester, utgångar, övernattningar m.m. Jag ordnade alla insamlingar, blomsterbud o.dyl på jobb. När jag gick i pension så var det 5 st som kom på avtackningen. Resten jobbade hemma. Jag slutade bjuda till fest, ordna sammankomster och INGEN hörde av sig.

Jag hör alltid hur kul jag är, hur trevlig jag är och hur snäll jag är, men ser på FB hur kul alla har när de träffas och ingen bad mig.

Jag har gått med i föreningar och blivit väldigt aktiv, men ingen hör av sig privat. Det är alltid jag som går ensam hem.

Folk tror att jag har massor av vänner, men verkligheten är att jag har inte en enda.

Tukt

Fri 17 Nov 2023 07:35

#109

Anonym (100) skrev 2023-11-16 20:47:41 följande:

Kan du komma med något konkret exempel?

Jag förstår nog inte vad det är för konkreta exempel du vill ha. Jag för ett rätt allmänt resonemang.
Dessutom brukar konkreta exempel få diskussioner att fastna i just de konkreta exemplen, snarare än själva andemeningen.

Anonym (Tillägg.)

Fri 17 Nov 2023 09:20

#110

Anonym (Gryning) skrev 2023-11-16 22:57:42 följande:

Även om mycket beror på barnuppfostran så behöver ansvaret flyttas till den vuxna individen. Man kan inte skylla på sin uppväxt som förklaring till att någon beter sig dåligt mot andra.

Fast uppväxten är väl det som format oss mer än något annat, så ett dåligt beteende kan ha sin rot där. Därför är det synd att KBT nästan helt kommit att ersätta den traditionella psykoanalysen, eftersom många har knutar som behöver lösas upp som härrör från uppväxten/ barndomen.

Kan folk bara sluta tycka synd om sig själva?

INNEHÅLL