Gå tillbaka till min fru efter separation?

Men alltså förälskelse är bara en känsla som du har eller kan ha för en person under en kort tid.-som en kåthetskänsla typ..Sen slutar du känna dig kåt/förälskad och det övergår till kärlek eller till inget alls.

Hade du valt din andra tjej som du bara verkar kåt på just nu, så hade ni väl redan varit gifta om det hade varit äkta kärlek, eller?
En anledning varför du TROR att du är förälskad i din nya tjej kan ju helt enkelt bero på det du har mellan benen_en kuk, 😂.. Du o din kuk är bara kåt på henne och ingenting annat.. Hon duger säkert för att ligga med i ett par månader, men sen då..Sen kommer du spy på henne om det blir för mycket av henne, typ..

Så blanda inte ihop kärlek med kåthet o förälskelse för guds skull.
Du verkar älska din fru, men är som alla andra normala karlar tänder du på andra kvinnor..
Du är inte onormal för fem öre..
Jag uppmuntrar t.om min man att berätta om tjejer han tänder på och tycker bara det är kul om han tänder på någon ny tjej..Se det som en "spark" i förhållandet bara...

Tack för alla inputs!

Jag är väl medveten om att en förälskelse är flyktig och att den inte vara för alltid oavsett vem. Det är också därför jag ändå är öppen för att hitta tillbaka till min fru. Jag älskar henne som sagt som person och att det finns en attraktion efter så många år säger något enligt mig. Det finns ingen jag har haft bättre sex med, även efter separationen. Det har ju dock skapat en svartsjuka hos min fru att jag legat runt efter separationen och hon är orolig att jag ska föredra någon 30-åring framför henne. Så sådana saker gällande tillit behöver vi bygga upp igen och även om vi båda har ambitionen att vara sitt bästa jag mot den andre så är det svårt att veta om vi klarar det. Är som att sluta röka eller vad som, viljan kan finnas men det är svårt att bli av med grundläggande personlighetsdrag och där är vi liksom olika. 

Så jag är rädd att vi snabbt återgår till gamla mönster. Dom tendenserna finns där redan även om vi dom senaste veckorna verkligen försökt anstränga oss och det har känts bra många gånger att vara tillsammans allihopa  Jag har sagt till min fru att jag vill ta det långsamt och börja om på nytt, se det som att vi dejtar. Detta skapar en osäkerhet hos min fru då hon vill känna att jag 100% är öppen för att hitta tillbaka.

Och ang den nya tjejen så är det svårt och vi båda kände nog att det fanns ett bäst före datum på våran relation. Hon är några år yngre och vill verkligen ha barn. Jag har svårt att se mig själv skaffa fler barn och känner mig obekväm i tanken på en annan familj. Så jag vill inte slösa ett par år av hennes liv och sen komma fram till att jag ej vill skaffa fler barn. Samtidigt så gav hon mig mycket som jag saknar hos min fru. Jag kände att hon var väldigt rolig, bekräftande och att vi kunde umgås på ett sätt som jag saknar med min fru. Det skapar också osäkerhet hos mig om jag verkligen är fullt så lycklig som jag kan vara ifall jag väljer att gå tillbaka till min fru

Hej.

Jag känner att jag måste få skriva av mig lite då jag hela året befunnit mig i någon slags livskris. Jag fyller 39 år snart och är på pappret gift med min fru som jag har tre barn ihop med (10, 7, 2).

Jag och min fru är sedan april separerade och i maj skickade vi in skilsmässoansökan. Nu har det blivit läge att bekräfta den om vi vill genomföra skilsmässan. Det var min frus initiativ att separera mot min vilja men nu är det hon som inte vill skiljas och istället hitta tillbaka. Vi har varit tillsammans i 15 år snart och nästan 10 år som gifta. 

Vi hade på slutet ett par jobbiga år med småbarn, tjafs, mycket jobb, lite tid för varandra osv. Varje liten grej blev till en stor grej och varje stor grej blev enorm. Jag kände att vi borde kämpa vidare men min fru ansåg att det inte skulle behöva vara så svårt om det är ?rätt?. I efterhand kan jag tycka det var ett modigt beslut av min fru att genomföra seperationen även om jag i stunden var bitter. Hon fick en lägenhet precis bakom min så det är väldigt nära för barnen och dom har tagit hela separationen förvånansvärt bra och vi har ändå kunnat umgås som en familj. Nu när det har blivit dags att bekräfta skilsmässan så vill min fru hitta tillbaka. 

Vi har varit rätt mycket på och av i vår relation efter separationen där vi både träffat varandra emellanåt men även dejtat andra. Det har varit en del svartsjuka och ångest från bådas håll, vilket jag antar är normalt efter en sådan lång relation och tyvärr har vi båda gjort saker som sårat den andra.

Under hösten kunde jag äntligen känna att jag började komma vidare och att jag var rätt lycklig i situationen ändå. Jag träffade en ny tjej som jag gillade väldigt mycket och jag har uppskattat egentiden jag får när barnen är hos sin mamma. 

Sen kom min fru igen med att hon vill hitta tillbaka och det gjorde mig på nytt förvirrad och osäker. Jag älskar min fru på många sätt, hon är smart, vacker, en bra mamma, ordningsam och allt som jag inte är. Jag känner att jag utvecklats väldigt mycket i vår relation, det finns fortfarande en attraktion emellan oss och hon är i grund och botten en fantastisk person som jag delar värderingar och intressen med. Det var inte jag som ville separera och jag gick första tiden efter separationen och bara hoppades att hon skulle säga just allt det hon nu säger. 

Samtidigt är det som att något kanske dött inom mig. Även om jag älskar henne så är jag osäker om jag kan älska henne som jag gjorde innan. Vi måste bygga upp tilliten till den andre igen och det finns mycket utmaningar. Jag är rädd för att bli sårad igen, att vi ska hamna i samma gamla spår där vi tjafsar, att barnen ska behöva gå igenom en seperation till. Även om vi båda kan ha viljan att anstränga sig för den andre så är vi olika som personer. 

Jag slutade träffa den andra tjejen för några veckor sedan och har sedan dess sagt till min fru att jag vill ge det en ny chans men att jag är osäker kring allt också. Detta skapar så klart en osäkerhet hos min fru med. 

Jag har tänkt mycket på den andra tjejen och har känt mig vemodig inför att vi inte ska ses mer och har fått anstränga mig för att inte skriva något till henne.   

Samtidigt finns det som sagt väldigt mycket med min fru som jag verkligen gillar och jag älskar våran familj och allt vi har bygg upp ihop. Jag älskar att se hur barnen blir glada av att vi tillbringar tid tillsammans. Det skulle vara smidigt rent praktiskt och jag skulle gå från en ansträngd ekonomi till en god ekonomi genom att flytta ihop med min fru igen. 

Men jag saknar känslan av förälskelse som jag hade med den andra tjejen. Min fru fyller många behov men det finns också saker jag saknar. Vi kommer aldrig vara i det nyförälskade stadiet igen och även om jag uppskattar att vara en familj så finns det inte en längtan eller spänning på samma sätt att träffa min fru. 

Jag har inte känt mig olycklig i våran relation men samtidigt undrar jag om jag var så lycklig som jag kan vara? Är det nostalgi och bekvämlighet som drar mig tillbaka till min fru? 

Någon som varit i liknande situation och som antingen gått tillbaka eller gått vidare och vill dela med sig?