Jag är genuint olycklig
Jag är så fruktansvärt jävla less på att vara ensam varje gång jag kommer hem. Att alltid komma hem till en tom lägenhet, att aldrig få en kram eller att aldrig få ligga och mysa. Jag är en kille på snart 40 och har aldrig haft en flickvän men i övrigt är jag nöjd med livet.
Jag börjar känna mig som ett missfoster som ingen tycker om :S det finns ju liksom män som är kåkfarare, alkoholister, pundare, autister och annat som åtminstone någon gång haft en flickvän men inte jag. Är jag så jävla värdelös och illa omtyckt? Jag sitter typ här och gråter över mitt liv :/