Exmakens "nya" (om man nu är ny efter snart två år) fyllde år samma dag barnen skulle dit. Nu är han sur över att jag inte påminde barnen om att fixa presenter till henne.
Är det verkligen så orimligt? Han säger att han påminde också, men eftersom barnen är så disträa och har lätt för att glömma av ville han att jag skulle se till att de gjorde det.
Sista poäng som jag tänker göra här (i hopp om att NÅGOT av det jag försökt förmedla fastnat hos någon);
Ni som inte riktigt vill förstå konceptet att "agera för barnens bästa"; tänk tvärtom: Vilket agerande skulle vara absolut SÄMST från barnens perspektiv?
I detta fall; TS har fått ett orimligt krav från sitt ex. hennes val är (A) att göra det exet kräver; (B) att säga ifrån (trevligt eller otrevligt), och (C) att inte säga någonting alls.
Så försöker man sätta sig in i barnens situation, samt "personlig kostnad":
(A): Barnen bryr sig egentligen inte, och det är ett orimligt krav från pappans håll, men detta är ändå ganska neutralt från barnens perspektiv. "Kostnaden" från mammans håll är dock stor.
(B): Barnen behöver inte ens veta om hur dialogen gått mellan föräldrarna om den här saken, så helt neutralt alternativ. Kostar mamman en halv minuts ansträgning (skriva ett sms).
(C): pappan har inte fått något svar, så kan vara i tron att mamman de facto HAR påminnt barnen. Pappan kan därför ha förväntningar på barnen. Han har ingen chans att veta vad som skett innan han träffar barnen igen. han kan reagera med ilska, besvikelse, eller en axelryckning. Vem vet? Men risk för ilska - eller smutskastning mot mamman - existerar. Alternativet bör undvikas
Därmed borde analysen vara klar! Så agerar man som skilsmässoförälder som alltid sätter barnens upplevelse först.
Sista poäng som jag tänker göra här (i hopp om att NÅGOT av det jag försökt förmedla fastnat hos någon);
Ni som inte riktigt vill förstå konceptet att "agera för barnens bästa"; tänk tvärtom: Vilket agerande skulle vara absolut SÄMST från barnens perspektiv?
I detta fall; TS har fått ett orimligt krav från sitt ex. hennes val är (A) att göra det exet kräver; (B) att säga ifrån (trevligt eller otrevligt), och (C) att inte säga någonting alls.
Så försöker man sätta sig in i barnens situation, samt "personlig kostnad":
(A): Barnen bryr sig egentligen inte, och det är ett orimligt krav från pappans håll, men detta är ändå ganska neutralt från barnens perspektiv. "Kostnaden" från mammans håll är dock stor.
(B): Barnen behöver inte ens veta om hur dialogen gått mellan föräldrarna om den här saken, så helt neutralt alternativ. Kostar mamman en halv minuts ansträgning (skriva ett sms).
(C): pappan har inte fått något svar, så kan vara i tron att mamman de facto HAR påminnt barnen. Pappan kan därför ha förväntningar på barnen. Han har ingen chans att veta vad som skett innan han träffar barnen igen. han kan reagera med ilska, besvikelse, eller en axelryckning. Vem vet? Men risk för ilska - eller smutskastning mot mamman - existerar. Alternativet bör undvikas
Därmed borde analysen vara klar! Så agerar man som skilsmässoförälder som alltid sätter barnens upplevelse först.