Presenter till exets nya?

Nej det är pappan i så fall som skapar en onödig konflikt bara för att han inte tar sitt pappaansvar och själv påminner barnen om presenter från dem till hans nya om han anser att det är så viktigt att hans barn ger presenter till han särbo.

Det är pappan som startar onödiga konflikter i den här situationen. Genom att försöka lämpa över sitt ansvar på barnens mamma och sen bli upprörd över att hon inte tar över hans ansvar.

Ofattbart att så många i den här tråden försöker med näbbar och klor få det till att TS skulle ha mer ansvar i den här situationen än pappan. 

Jag försöker öppna hennes ögon. Hon låter enligt mig bitter och ohjälpsam, och motiverar det med nåt slags hat mot exet. Jag försöker få henne att tänka på barnen istället, och ignorera exet. Visst får han nytta av att hon hjälper barnen - men är det så himla fel?

Din kommentar om "men men men" känns onödigt. Jag behöver inga påhopp eller analys av mina inlägg. Antar att du är sur för att jag är man med åsikter? Då får du jobba på dig själv

Du borde öppna dina egna ögon istället och fundera på varför du är så angelägen om att få den här situationen att vara mammans ansvar istället för pappans. 

Håller med om att det är hans ansvar - men han hade redan brustit i det (eller tänkt fel, iom att han försökte lasta det på TS). Så för mig blir frågeställningen itne "vad borde pappan ha gjort" utan GIVET att pappan redan gjorde X, vad borde TS göra, i just den situationen?

Tänker verkligen alla här inne att man själv inte är ansvarig för att göra det bästa av en situation? Att det är ok att ignorera meddelanden istället för att svara på dem? Eller gäller det bara ex-män?

Om er mormor hade fått för sig att du borde ta med en kaka till er kusin, och skickar ett meddelande om det - men du tänker att nej, jag är inte ens bjuden till det kalaset så det får hon ju ordna själv, mormor. Galet att hon tror att jag ska ställa mig och baka. SKULLE NI INTE SVARA PÅ SMS:ET? Så mormor får veta att hon tänkt fel? Eller ska mormor bara dyka upp på kalaset, kak-lös? 

Jag fortsätter tycka att
- det är pappans ansvar och han borde gjort både det ena och det andra
- han gjorde doch inte rätt saker, och skickade ett meddelande till TS
- TS borde ha svarat (nekande), men ändå svarat - för annars är hon oartig, dålig på att kommunicera OCH utsätter barnen för onödiga konflikter (eftersom pappan inte fått info utan tror att barnen blivit påminda - och så riskerar barnen att få skäll! Pga att mamman inte klarar av att kommunicera ett nej direkt till pappan)

Enkelt - man kan bara kontrollera sina egna handlingar! Så jag försöker fokusera på vad TS och enbart TS kan göra för att ordna sådana här situationer på ett sätt som är bäst för barnen. Att ge en känga till sitt dumma ex vid varje tillfälle som ges är INTE det bästa för barn. Tro mig.

Plus att jag - i vartenda inlägg - skrivit att det är pappans fel.  Jag förstår inte hur ni kan missa att läsa det?

För mig är frågeställningen:

Mina barns pappa gjorde såhär, är det verkligen okej, är det han eller jag som har fel?

Och det rungande svaret i den här situationen som TS beskriver är: TS har rätt, pappan har fel. 

Troligen är pappans bristande ansvarstagande en bidragande del i att det blev en separation mellan honom och TS. TS är trött på att täcka upp för vuxen mans strategiska inkompetens. men han fortsätter att försöka lägga över sitt ansvar på henne även efter att de skilt sig. Nån gång bör han ju tvingas städa upp efter sig själv, det här blev en sån gång. 

Nej, man är inte ansvarig att göra det bästa av en situation som nån annan har satt sig i pga bristande ansvar. Verkligen inte!

Och din larviga mormor-anekdot. Ja, en mormor som begär nåt så märkligt är nog en mormor man inte vill ha så mkt med att göra. Hon kan gott dyka upp på kalaset kak-lös om hon inte kan fixa kakan själv. 

Vadå mera ansvar än pappan? Ingen slåss för att mamman ska ta ansvar för situationen (=att påminna/ordna present till pappans nya). Jag kan inte se ett enda sånt inlägg.

Min poäng är att pappan borde ha fått kommunicerat till sig att han gick över gränsen INNAN barnen kom till honom - eftersom barn itne ska användas som budbärare. 

Vilket vilken skilsmässoexpert eller barnpsykolog borde hålla med om.

TS kunde ha skickat ett tydligt "nej", vilket tar en sekund. Eller så kan hon skicka in barnen i en situation, där de blir budbärare om att mamman inte gjort som pappan bett om. 

Jag hoppas ni som tjafsar gör det för att det är er hobby - men att ni innesrt inne förstår att man inte skickar in barn till en sådan situation där de får stå och höra "Men vadå? jag skickade ett sms till er mamma!? Har hon iten sagt något?". Barnen kan uppleva det som skäll, uppleva skam, vilja försvara sin mamma men ändå itne skapa konflikt med sin pappa osv.

Använd inte barn som budbärare. Se till så era ex får dåliga nyheter (whatever it's about) från er INNAn han möter barnen, och inte att han får det direkt från barnen.

Pheew. This is so basic. Fattar itne riktigt att jag hamnat att förklara sådana här enkla grejer för vuxna människor...

Det var ju pappan som öht blandade in TS i det hela. TS som inte ha ett enda dugg med pappans nya att göra.

Han kunde ha pratat direkt med barnen, eller själv köpt present och sagt att det var från barnen. 

Det framgår inte i TS hur barnen kände i den här situationen, de kanske inte alls bryr sig om ifall pappans särbo fick en present. Det som framgår är bara pappans upprördhet över att TS inte tillgodosedde hans behov och skaffade present eller påminde barnen, när han själv inte iddes göra det. 

Visst, men det är inte en så intressant frågeställning, och hjälper inte barnen i den här situationen.

Gjorde pappan fel? Ja. Färdigdiskuterat. Ingen kommer tycka att han gjorde rätt.

Gjorde mamman fel som itne vill påminna barnen? Nej. Det är inte hennes ansvar att göra det.

Gjorde mamman fel som bata ignorerade sitt ex och skickade barnen som budbäarer (inte riktigt bekräftat av TS, men det låter sp). ja, där kunde hon ha skött sig bättre.