Värt att leva helt ensam?

Har du funderat på att gå och prata med någon om dina tankar? En psykolog? Du kanske behöver få lite stöd, och verktyg för att skapa det liv som det låter som att du egentligen vill leva.

Då väljer du också:
-bli bättre på relationsskapande, hitta vänner och i långa loppet eventuellt en partner. Kräver också ett aktivt engagemang.

Gärna i kombination med (ettan) Sitsen du befinner dig i nu är ett aktivt val också. Det behöver du inse. Du befinner dig i ett vägskäl. 

Du vet inte hur jag ser ut. Hade du sett en bild på mig lovar jag att du hade ändrat dig.......

Vi lever tyvärr i en väldigt ytlig värld. När jag gav upp överlät jag det hela åt ödet att bestämma om jag någonsin träffar någon eller ej. Uppenbarligen var det inget jag rådde över. Träffar jag någon så träffar jag någon. Under tiden är det bara att försöka göra det bästa av livet.

Det finns som sagt mycket fula män som har flickvänner. Till och med mycket mycket fula män.

Fula kan visst få tjej.

Jag har en kusin, han är 43år, har aldrig haft en flickvän och tycker så synd om sig själv, jag har försökt hjälpa honom men han försöker inte ens, jag tror han kommer dö oskuld och ensam.

Han tror att om han sitter och spelar datorspel (som han gjort i över 30 år) så kommer de hitta honom, ringa på dörren och komma in och älska med honom oavsett om personligheten och hygienen inte är den bästa.

Han försöker inte, han går i skitkläder som sitter dumt och är urtvättade, dessa har han haft i ca 25 år.

Han har pengar men han rör dem inte och han är snål så hade han haft en tjej så hade hon trott han var urfattig.

Hans sämsta sida är inte fulheten men allt annat gör inte honom till ett kap men hade han ändrat på mycket vilket han skulle kunnat gjort över en veckas tid så skulle han kunna gå på dejt...fast sen kommer personligheten in och det blir ingen andra dejt.

I det långa loppet är personoughet så mycket viktigare än utseende.

Då är det bättre att du fortsätter livet, eftersom det ökar möjligheten att hitta någon.

Sen kommer du inte ifrån att du behöver "sälja in dej själv". Jag tror absolut inte att det är ditt utseende som ligger dej i fatet utan det är ditt mående. Jag skulle också dra mej för att dejta någon som inte verkar gilla sej själv eller livet. I så fall blir en mer mamma än partner om du förstår hur jag menar. Som jag ser det behöver du psykologstöd nu! Ta väl hand om dej.

Jag gjorde det för några år sedan. Men det gav mig inget.Jag har inte varit som din kusin. Jag slutade spela spel när jag var 19-20. För redan få kände jag att jag vill ta tag i mitt liv. Jag var på mycket krogbesök och hemmafester på den tiden. Aktiv i ungdomsförbund och volontärarbete fram tills 30 men det ledde aldrig till något. Efter det har jag tappat hoppet och varit deprimerad över den här situationen. Vissa av oss lyckas inte hur mycket vi än försöker.Men jag har ju inte alltid mått såhär dåligt. När jag var mellan 20-30 var psykiska hälsan på topp och jag var aktiv bland människor men det blev inget resultat. Nu har jag insett att det är kört och mår dåligt.

Oavsett om jag lever eller dör så kommer jag inte träffa någon. Det är vad jag har insett nu och därför jag mår dåligt.

Hur såg dina relationer ut genom barn- och ungdomen? Hade du alltid minst en kompis du kunde lita på i skolan? Visste du att dina föräldrar alltid fanns där för dig? Sånt kan spela roll för ens förmåga att skapa nya, nära relationer som vuxen. 

Jag tycker att du ska gå till en annan psykolog eftersom det är uppenbart att du behöver hjälp med att komma på fötter och bryta ditt negativa tänkande.