Vad gör man efter en otrohet?

Du kanske tycker könssjukdomar är underordnat men jag tycker det är väldigt viktigt att undvika faktiskt. Det är inget att skratta åt. Hade jag haft en partner som utsatt mig för det så hade det nog gett större sår hos mig. Du frågade om det. Och det är så jag känner.

Och duschen är kanske löjligt men ja jag äcklas lätt av sånt. Det känns ofräsch. Men visst jag kan säkert ta förbi mig det om jag vill. Handlar ju om inställning

Det är precis så jag menar. Att man försöker beskriva otroheten från alla sidor och inte bara en. 

Det är så lätt att bara beskriva otrohet från en sida när det i verkligheten är hela relationen/ familjen som påverkas. För att inte tala om hur allas framtid påverkas.

Nu har jag inte direkt kommit i kontakt med just detta med otrohet men jag har haft andra kriser i relationen att hantera och något jag lärt mig av detta är att man måste lyssna på varandra och att allas känslor måste beaktas. Att utse en syndabock och sedan kräva att denne ska stå för hela jobbet att laga relationen fungerar inte, har jag surt fått lära mig

Du missar helt.  

Om man vill rädda en relation, oavsett vilken kris det handlar om, måste man vara beredd att lyssna på varandra och inte kräva fullständig underkastelse av den andra parten, för att gå vidare. 

Du talar om empati och konsekvenser.  Empati förutsätter jag att alla som lever tillsammans också känner för varandra. Gör man inte det ska man inte leva i en relation över huvud taget. 

Konsekvenser är något man känner, inte något man utdelar till någon man älskar och vill fortsätta leva med. Det handlar inte om att uppfostra varandra när vuxna människor lever i en relation med. 

När man går in i en relation gör man detta eftersom man delar värderingar och älskar varandra sådan man är. 

Jag skulle inte gå in i en relation med någon som saknade sunt förnuft. 

Jag talar alltså om vuxna relationer mellan mogna människor som vill leva tillsammans även i framtiden.

När man går in i en relation gör man detta eftersom man delar värderingar och älskar varandra sådan man är. 

Jag skulle inte gå in i en relation med någon som saknade sunt förnuft. 

Det är så lätt att bara beskriva otrohet från en sida när det i verkligheten är hela relationen/ familjen som påverkas. För att inte tala om hur allas framtid påverkas.

Du missar helt.  

Om man vill rädda en relation, oavsett vilken kris det handlar om, måste man vara beredd att lyssna på varandra och inte kräva fullständig underkastelse av den andra parten, för att gå vidare. 

Du talar om empati och konsekvenser.  Empati förutsätter jag att alla som lever tillsammans också känner för varandra. Gör man inte det ska man inte leva i en relation över huvud taget. 

Konsekvenser är något man känner, inte något man utdelar till någon man älskar och vill fortsätta leva med. Det handlar inte om att uppfostra varandra när vuxna människor lever i en relation med. 

När man går in i en relation gör man detta eftersom man delar värderingar och älskar varandra sådan man är. 

Jag skulle inte gå in i en relation med någon som saknade sunt förnuft. 

Jag talar alltså om vuxna relationer mellan mogna människor som vill leva tillsammans även i framtiden.

Ja du, om man kan undvika könssjukdomar genom att duscha  ställer jag mig verkligen frågande till. Tror att du nog försökte vara lite rolig.. i alla fall.

Nu tror jag inte att det är könssjukdomarna som kommer upp som första tanke efter en otrohet, men ok, jag vet ju inte vilka du skulle vara otrogna med.

Det är inte alls så att jag negligerar detta men förhoppningsvis använder de allra flesta kondom vid otrohet.  Gör man inte det så utsätter man ju sin partner för mera än bara otroheten. 

Användandet av skydd vid samlag lämnar jag till en annan diskussion.  Hur man känner sig  är inte heller  intressant. Det är hur man som par hanterar krisen efteråt och reparerar relationen som jag tycker är intressant.

Du har ju en poäng men du verkar själv missa att alla argument för att reparera relarionen efter otrohet också är argument för att inte göra det värre/förstöra med otrohet.

Det räcker inte med att leva upp till ansvaret att inte vara otrogen, man har också ansvaret att reparera efter partnerns, jo kanske lite, men den som inte saknar sunt förnuft förstår att det inte bara otroheten som blev snett,

Mitt fel som inte tog ansvar men konsekvenserna är bådas ansvar
väcker väl också känslor måste beaktas?

Om man då också resonerar som otrogna eller möjliggörare gör, man ska slippa -konsekvenser, vuxna ska inte uppfostra varandra som om det bara är barn som ska få konsekvenser när de gör fel.

- Nej, jag vill inte städa mitt rum förbannade gubbjävel
att pappa känner sej dåligt respekterad kan ju få någon konsekvens

men om pappa råkat vara lite otrogen och får sova på soffan i ett halvår har han offerall som pyjamas, konsekvenser utdelar man inte till någon man älskar.

"Att utse en syndabock och sedan kräva att denne ska stå för hela jobbet att laga relationen fungerar inte, har jag surt fått lära mig."

Om båda bidragit till relarionen varit dålig kanske det inte finns en syndabock till att det blev som det blev. Men att göra det ännu värre, ökar inte det risken den andre också är otrogen?

Nu är det ju inte så att otrohet enbart förekommer i dåliga relationer
men även när det är......

om det blev parterapi istället för skilsmässa

Vad kan man få lära sej där?

Att säga
Inte mitt fel att jag inte tog ansvaret att inte vara otrogen, man ger inte konsekvenser till någon man älskar men konsekvenserna av mina handlingar är bådas ansvar?Hur många skulle medvetet gå in relation med någon som kommer att vara otrogen?
Det är ju först senare man inser att man inte hade samma värderingar, är olika värderigar ett argument för skillsmässa?
Argument för att jämna ut det med hämdkull på sidan av?no shit sherlock, och ännu ett argument för att inte vara otrogen

Så du talar om vuxna personer, som vill rädda ett förhållande,där det fanns/ finns konsekvenstänk, empati, moral och sunt förnuft?

Borde man inte akta sej för en person som har allt ovan, men ändå är otrogen? Låter som nån typ av psykopat som har du t förnuft, konsekvenstänk, moral och nån typ av empati, men ÄNDÅ är otrogen o bedrar sin partner?

Jag tror att har man nån typ av ryggrad, och inte bara en sena som schlet hänger i, så avslutar man det förhållandet man är i för att INTE vara otrogen o bedra sin partner.

Så min tanke på den initiala frågan är: det gör man inte helt enkelt, om man är normal och frisk mentalt. 

Vill man ha ett sämre liv, en sämre partner, och gillar problem och hjärtesorg, absolut, vig ditt liv åt ett renoveringsobjekt, som inte har några problem med att knuffa dej utför ett stup, kapa broms ledningarna på din bil, och tömma ditt bankkonto.

Valet är fritt.

Jag har inte sagt att man kan undvika könssjukdomar genom att duscha, det var därför jag skrev skydda sig. Duscha var en annan sak. Alltså svaret på din fråga är skydda sig plus duscha. Då skulle det ge minst sår hos mig. Och vad som lämnar sår det beror på visst på hur jag känner mig.

Det räcker inte med att leva upp till ansvaret att inte vara otrogen, man har också ansvaret att reparera efter partnerns, jo kanske lite, men den som inte saknar sunt förnuft förstår att det inte bara otroheten som blev snett,

Mitt fel som inte tog ansvar men konsekvenserna är bådas ansvar
väcker väl också känslor måste beaktas?

Tror att du missförstår mycket av vad jag skriver. Om jag för att för tydliga mig säger så här. Efter en kris till exempel otrohet vill fortsätta relationen tillsammans så räcker det inte med att den otrogne tar konsekvenserna, den andre parten måste också bjuda till. 

Förstår du då vad jag menar? Det finns andra mycket jobbiga kriser som kan uppstå i ett förhållande där det fungerar på samma sätt. Man är alltid två om allt som sker i ett förhållande, oavsett vem som är skyldig. 
[...]

[...]
Konsekvenser är något man känner, inte något man utdelar till någon man älskar och vill fortsätta leva med. Det handlar inte om att uppfostra varandra när vuxna människor lever i en relation med. 
[...]

[...]
Har aldrig påstått att den "skyldige" ska slippa konsekvenser. Men att tro att det är konsekvenserna som lappar ihop en relation är fel. Det måste finnas en uttalad vilja hos partnern att reparera och då måste man gå varandra tillmötes. 
[...]

´om det blev parterapi istället för skilsmässa

Vad kan man få lära sej där?

Att säga
Inte mitt fel att jag inte tog ansvaret att inte vara otrogen, man ger inte konsekvenser till någon man älskar men konsekvenserna av mina handlingar är bådas ansvar?

Det måste finnas en uttalad vilja hos partnern att reparera och då måste man gå varandra tillmötes.  Då är par terapi ett utmärkt sätt att komma framåt.  

.Men att göra det ännu värre, ökar inte det risken den andre också är otrogen?

Det är ju först senare man inser att man inte hade samma värderingar, är olika värderigar ett argument för skillsmässa?
Argument för att jämna ut det med hämdkull på sidan av?

Har aldrig nämnt eller påstått "att jämna ut med hämdknull" är någon väg framåt det får stå för dig.  Om detta kommer från någon par terapeut så måste jag tyvärr säga att denne inte varit kompetent i sin yrkesutövning.