Vad gör man efter en otrohet?

"Otrohet har ingenting med att man vill varandra illa att göra."

Man brukar kunna ha högre förväntningar av normalt funtade människor 
eftersom de gärna vill undvika att göra sin partner illa men när likgiltigheten är där...
så gör man en tråd och diskuterar den bedragens ansvar eller något.

Du talar alltså utifrån egen erfarenhet förstår jag. Det varierar nog men ingen har väl sagt att förhållandet blir bättre efter otrohet. Var det dåligt innan så blir det ju inte bättre efter.

Jag orkar inte med att du märker ord som om det skulle skulle spela någon som helst roll i sammanhanget. 

När jag talar om att gå vidare tillsammans så är det när båda parter vill det och att relationen varit bra. Har den däremot varit problematisk innan så lär man inte vilja fortsätta efter en otrohet.

Du kanske kan ge exempel på de höga förväntningarna.  Men den här tråden handlar om när man efter en otrohet bestämmer sig för att gå vidare tillsammans. 

Du kanske inte tror att detta är möjligt men bevisligen är det rätt vanligt. Om du inte tror mig så lever du i en drömvärld. 

Vill du diskutera något annat så kanske du skulle byta tråd eller skapa en egen

Du har ändrat trådens ämne från "Hur ska den otrogne göra för att det ska lämna så små sår som möjligt?" till den bedragnes ansvar 

och när jag skrev "eftersom de gärna vill undvika att göra sin partner illa men när likgiltigheten är där..."  kanske jag ska lämna tråden.

Så jag ställer frågan igen
lämna så små sår som möjligt, på vem? bedragaren?

Att börja prata om gener och genetisk variation är verkligen att gripa efter halmstrån för att på något vis rättfärdiga hur den otrogna parten kunde göra valet att vara otrogen.

Jag ställde ingen fråga, utan gjorde ett ironiskt inlägg för att belysa hur absurt du skriver / tänker, så du är inget svar skyldig då din tråd uppenbarligen får ut på att försvara otrohet.

Nu har du växlat in på ett sidospår med att prata om enstaka otrohet för att ytterligare göra otroheten till en petitess.

Förstår att du vill skapa någon typ av tankebanan där otrohet ska förlåtas och slätas över för den otrognes skull, och att den bedragna ska känna ansvar för att läka såren / förhållandet.

I ditt arbete, som du nämner, hur många har köpt att den otrogne har genetik att skylla på?

Det är en fråga som du gärna får underbygga med fakta, du som påstår dej har ägnat tid åt biologiska och psykologiska studier.

Men om känslorna inte försvunnit för den man är tillsammans med då? Om man älskar denne oerhört, men även vill ha den andra? Om man bara inte kan låta bli den andre? Varför kan det vara så? 

Ja den kan ju börja med att vara trogen. Men det kan den ju inte eftersom den är en idiot. Det bästa den kan göra är att dumpa sin partner och sedan vara singel...folk som knullar runt är så osexigt...de kan tagga ner men de har det i sig och hittar den rätt person och tillfälle så kommer den hoppa på det igen!

Jag var i ett extrent dåligt förhållande, jobbade mycket i vården och flertalet kvinnor har under åren visat sitt intresse för mig...dock har jag aldrig besvarat.

Där var en kvinna som jobbade i en vikariepool, direkt hon såg mot mig så kände jag att hon gjort nåt slags val, hon frågade om jag skulle jobba dagen därpå och det skulle jag, hon skulle det med fast på andra avdelningen. Dagen därpå kom hon in i min avdelnings matsal och skulle kolla efter tidningar. Hon frågade om där fanns tidningar som hon kunde visa en man som bodde på andra avdelningen, jag pekar mot ett lågt bord som har en skiva till där under och där låg det alltid en massa tidningar...hon gick bort till bordet, bockade sig fram och började leta, jag tänkte inte mer på det, in kom en kvinna jag jobbade med, hon gick fram till mig och sade tyst "what the fuck?" Och visade med ögonen mot tjejens håll, jag vände mig om, då hade hon överdelen till arbetskläder på sig, de svarta tightsen hon hade på sig var av troligen tunnaste bomull, när hon bockade sig fram så såg man tydligt hela könsorganet...hon hade inga trosor på sig...det var en väldigt inbjudande bild och tjejen var både snygg och trevlig, jag kollade bara kort och sedan vände jag mig.
Jag och tjejen slutade samtidigt, vi skulle ta bussen hem, hon frågade bl.a om jag hade flickvän, hon sade också att hon tyckte att jag verkade trevlig och hon ville ses, hon frågade vad jag gjorde till helgen osv...hon hade pojkvän och en liten bebis och jag styrde bort det hela snyggt, jag var ointresserad och upptagen och hon var nog bara uttråkad och kåt...jag har aldrig varit otrogen, det lämnar sår och skit I hur djupa för det kan säkert vara extremt individuellt, det är inte svårt att vara trogen, även fast jag var i mitt sämsta förhållande nånsin, man gör inte så bara, så simpelt är det!

För mig så är trohet ett absolut kriterium för att förhållandet ska fungera. Kan jag inte lita på min partner så är allt förstört.

Hela tråden är ett sidospår
fråganblev väldigt snabbt´

Vi hade det inte bra trots att vårt sexliv var bra. Vi jobbade inte på förhållandet och jag var olycklig. 

jag har inte varit med många sexuellt då jag träffade min sambo i ung ålder. Men träffade denna andra personen av en slump och det slog gnistror. Den här nya personen var på och jag gillade känslan av åtrå och passion.

Men jag mådde dåligt. Jag älskar min sambo och det som kommer hindra mig är att göra samba dumma misstag det är att minnas hur jag förstörde min sambo och krossade all tillit.
Nu jobbar vi på vårt förhållande och det gjorde vi inte förut. Tanken på att förlora allt bra.
samtidigt är vi starkare nu än förut men det är tufft.