4+5 idag, tiden går verkligen långsamt.
Har inga kraftiga symtom ännu, bara lite ont i brösten och lite illamående. Ingen särskild trötthet ännu. Vill ju så klart må bra, men samtidigt känns det som att graviditeten fortskrider som den ska när man har symtom, så jag önskar nog att jag hade mera just nu. Får kanske ångra en sån tanke snart, om symtomen blir extremt starka, haha.
Har ringt och begärt att få gå på två blodprov för att kolla hcg-ökningen denna vecka, på grund av mina tidigare missfall. Är så orolig för ett till missfall så hoppas att ökningen är bra denna gång.
Anonym ((Första barnet)) skrev 2025-05-12 09:44:16 följande:
Hej alla,
Jag plussade i fredagsmorse, ska ha digitalt förstamöte med BM imorgon. Beräknad BF är just nu 20/1, enligt app så är jag 3+5.
Jag är 26 iår och min sambo 31. Det var inte planerat men vi har heller inte gjort något för att förhindra det om man säger så.
Då jag verkligen vill ha barn och tidigare gjort abort (samma relation) så vill jag inte göra en till och det vet han. Han har dock väldigt svårt att smälta nyheten och har lite ångest över det ekonomiska osv. Jag är självklart också ?livrädd? samtidigt som jag är glad då det är en så stor livsförändring. Någon som har haft samma upplevelse med sin partner?
När kan vara lägligt att berätta för familj och närmsta vänner? Det är ju väldigt tidigt, och vill inte berätta innan min partner smält det osv, men samtidigt så känner jag att jag vill dela min glädje med mina närmsta.
BF lista
1/1 - Haja98
1/1 - Jono90
1/1 - Anonym (Trean)
3-6/1 - barnlängtan89
4/1 - Silence
6/1 - Duärvälkommen
10/1 - Anonym (Dalarna)
10/1 - Född96
11/1 - Anonym (Hoppaspåbebisnr3)
16/1 - MammaMG
20/1 - Anonym (Första barnet)
21/1 - Maramba
Min partner har också svårt att smälta nyheten, fast vi nu väntar vårt andra barn. Det var likadant med första, men han älskar nog det barnet och ångrar ingenting. Vissa personer behöver längre tid på sig att landa i tanken och låta det mogna, så det blir nog bra ska du se
Att bli förälder är ju en stor omställning i livet, och det är svårt att veta och kunna föreställa sig hur det blir. Samtidigt kan en del människor känna hög press på sig att de måste vara "den perfekta föräldern" och vill inte göra fel och misstag, så det är fullt förståeligt att man är lite rädd och orolig och kan ha svårt att vara glad.
Här i världen finns ingen perfekt förälder, men att man försöker sitt bästa räcker oftast till.
Det brukar vara så att den personen som funderar på om den är en bra mamma/pappa är nog det, för de som inte är det funderar inte på det. Om du fattar vad jag menar
Grattis till graviditeten och lycka till