Kära TS. Jag förstår din frustration. Du verkar känna att du gör allt rätt, men ändå blir det inte bra. Din partner säger att ned minskade sexlusten beror på läkemedel som hon tar, men du verkar inte riktigt tro på det. Att du nämner snäll kontra "bad boy" förstår jag som att du är orolig över detta just för att din partner sagt att hon tidigare i livet dragits till den sortens män.
För det första skulle jag vilja be dig bortse dels från alla män här i tråden som försöker stötta dig i att bli någon annan än den du är. De har nog inte läst allt du skrivit, för de verkar inte förstå att situationen handlar om dig och din partner som du varit tillsammans med länge. Du tror ju själv att du utan vidare hade kunnat ha tillfälligt sex med kvinnor via Tinder, så då är ju problemet helt uppenbart inte din personlighet i allmänhet utan detta är ett problem mellan dig och din partner.
För det andra skulle jag vilja be dig att bortse från alla kvinnor som tycker att du definitivt inte är en snäll man. Jag förstår din frustration över att inte ha sex, och även om du precis som alla säkert har dina fel och brister, så är det ju ingenting i det du skriver som antyder att du skulle vara någon dålig person på något sätt. Du är helt enkelt frustrerad över att du inte har sex, och du kan inte hitta någon förklaring till det. Anledningen till att du nämner detta med "bad boys" är ju, som jag förstår det, att din partner varit mer dragen till sådana tidigare i livet och nu blir du osäker på om hon är attraherad till dig. Jag tolkar inte alls det du skriver som att du känner dig berättigad till sex, eller att du skulle vara snäll bara för att få sex. Det är en väldigt misstänksam och illasinnad tolkning som en del kvinnor här verkar göra väldigt lätt.
Så du har en begriplig frustration över ett sexlöst förhållande, och du upplever att din partner "skyller på" medicinerna. Jag undrar varför du inte tror att det är förklaringen? Min gissning är att det delvis handlar om att hon inte heller verkar se detta som ett problem och inte verkar så angelägen om att försöka lösa det. Och visst, minskad sexlust är en biverkan som man kan få av flera olika läkemedel, men det är samtidigt också sant att det är någonting som är bekvämt att skylla på om det nu handlar om någonting annat. Jag tycker, till skillnad från somliga här, att man inte automatiskt behöver tro på henne fullt ut i detta, särskilt om hon inte är så intresserad av att diskutera det och möta dig i övrigt.
Jag tycker för övrigt att din oro har visst fog. Några kvinnor här i tråden har ju skrivit att attraktionen kan ta slut i en långvarig relation, och jag tror det är vanligare att kvinnor känner så än män. Jag känner en kvinna (min flickväns vän) som varit tillsammans med sin man i ca 20 år, med två barn tillsammans och ett fint hus. Hon känner sedan länge absolut ingen attraktion till sin man, men hon stannar kvar i relationen därför att hon inte står ut med tanken på att vara utan barnen på halvtid. Jag tror att hon väntar ut att barnen ska flytta hemifrån (den yngsta börjar snart gymnasiet).
Sen känner jag några andra kvinnor som har en tydlig "bad boy"-dragning trots att de är i medelåldern nu. De har varit i långvariga relationer med snälla män, alltså helt vanliga män, men det har inte funkat i längden och när de blivit singel igen har de träffat tatuerade, vältränade och smått antisociala män killar igen. Det är kanske inte så vanligt med ett sådant mönster som består upp i medelåldern, men jag är ändå bekant med några stycken vilket ändå säger någonting tänker jag.
Sen ska vi förstås inte heller glömma att en vanlig anledning till minskad sexlust hos kvinnor i en relation verkar vara upplevelsen av att vara den som tar ett mycket större ansvar i hushållsarbetet osv. Vi har ju fortfarande en betydande ojämställdhet på den fronten även i Sverige, och även om man själv som man kan uppleva att man delar ganska jämnt så kan kvinnan ha en annan uppfattning.
Så vad ska du och din partner göra? Min erfarenhet (egen och andras) är att sexlöshet tyvärr ofta är början på slutet för en relation. Det beror väl dels på att man förlorar det särskilda band som åtminstone upp till en viss, ganska hög, ålder är viktigt över tid i en kärleksrelations, och dels på att det ofta blir en konfliktyta som blir mer och mer svår att hantera ju längre tiden går. Utan att ha så mycket mer kännedom om din situation skulle jag rekommendera att insistera på att ni pratar om detta, att du berättar att det är viktigt för dig och att ni behöver arbeta tillsammans för att få det att fungera. Jag menar förstås inte att du ska pressa henne till någonting hon inte vill, men det är ju ändå viktigt att det blir tydligt vad du vill och att någon förändring behöver ske. Samtidigt behöver du också vara väldigt lyhörd för hur hon känner i relationen, om det är någonting hon tycker inte fungerar. Men jag tycker själv att det är rimligt att inte nöja sig i längden med svaret att den minskade sexlusten beror på läkemedel, och sen ska man inte göra någonting åt det. För oavsett vad orsaken är så funkar det ju inte för dig i längden.
Du skulle kunna föreslå att ni går i parterapi om det är så att det är svårt för er att prata om detta. Ni skulle också kunna gå till en sexolog tillsammans. Jag skulle säga att skillnaden mellan de två är att en parterapeut kan hjälpa er att prata på ett bättre sätt om er relation och vilka era utmaningar är, medan en sexolog kan hjälpa er att prova olika sätt för att hitta tillbaka till sexlivet. Att gå till en sexolog kanske förutsätter att ni båda är inriktade på att försöka få det att fungera och har en öppenhet inför att prova olika saker för att nå det målet, men jag har en känsla av att det nog är ganska svårt för er att prata om det över huvud taget, och då är en parterapeut ett bättre val, tror jag.
Lycka till!