Aniiee skrev 2025-06-12 01:53:33 följande:
Jag tror du lever lite i det blå här. Det är flera delar jag känner är problemtiska i ditt resonemang här:
För det första; en roman på 300 sidor? Kort, i min värld, om det inte är barnböcker. Så visst, du deffinierar 300 sidor per roman, men, och här kickar väl min aspighet in, det är inte 1 roman i min värld. Det är kanske 2/3-1/2. Inte ens längre Astrid Lindgrens kapitel/samlingsböcker är så korta. Iofs är de ilustrerade...
För det andra, det låter verkligen som att du förväntar dig att 15-åringar idag ska läsa i en viss takt. Jag skulle säga att mer normala förväntningar är att de ska läsa i ungefär samma takt som en uppläsare av en ljudbok, även om de inte l läser högt. Ljudböcker snittar på en halv sida per minut.
För det tredje så missar du totalt ämnesintresse och frivillighet i läsandet. Det tar längre tid att läsa något som man är måttligt intresserad av vs vad man faktiskt gillar att läsa. Bara för att jag läser LotR minst en gång om året på en vecka förväntar jag mig inte att du ska göra det, inte ens om du gillar LotR.
För det fjärde, du verkar förutsätta att 15-åringar inte läser för att de scrollar ticktock och ser serier. Jag skulle vilja säga att det snarare är för att ungdomar idag inte uppmuntras till att läsa PÅ SINA VILLKOR. Det är iofs inget nytt, min mamma skällde frekvent på bibliotekarier som ansåg att viss litteratur inte fick förekomma för att den var "sämre" istället för att se det som steg på en lång väg, en rätt bland många på smörgåsbordet. Och hon har varit död i 20 år.
Du måste nog inse lite grann att du har glasögon med skygglappar på. DU läser en feelgood på 4 timmar. DU är varken JAG eller elever i nian. Själv skulle jag tokvägra läsa en feelgood-bok om jag var din elev och du försökte pracka på mig den, för det är en genre som jag hatar med passion. Ja, jag fattar att det inte är vad du vill att dina elever ska läsa......
En till här som hatar "Feelgood", det gäller både litteratur och film. Genren har endast ett syfte och det är att få läsaren att må bra. Oftast är språket uselt, torftiga personbeskrivningar och innehållet lämnar bara tomhet. Lite "romance" oftast, protagonisten får föremålet för sin ömma låga på slutet, happy end. "Kiosklitteratur" sa vi förr I tiden, den som hade köpt nåt dylikt fick skämmas. Viss förståelse får man ha för ungdomar som inte läser böcker i dag, det finns så mycket annat som distraherar. Vi som växte upp på 60-och 70-talen hade inte annat att göra än att läsa. I de flesta hem fanns det böcker och då blev barnen nyfikna, vad dolde sig bakom pärmarna? Hemma var det mest klassiker, det som talas om i tråden är faktaböcker. Båda dessa genrer behövs förstås för att komma vidare med studier och för att öka ordförrådet. Att läsa två böcker under ett sommarlov är verkligen ingenting! Under tidiga tonår läste jag två i veckan, fortfarande gör jag det, på tre språk dessutom. Föräldrar får väl uppmuntra så gott de kan. Krävs det får de dela ut belöning, extra fickpengar om barnen läser flitigt och även kan berätta vad de läst. (Hm, med egna ord och inte baksidestext). Jag tror mycket på mutor och "fjäsk".