Kan en lärare ge för mycket böcker?

Du ska titta på innehållet vi ska undervisa i. Vi ska gå igenom jämställdhetsarbetet i hemmet. Könsfördelningen, hur gör du detta på ett bra sätt utan att uppfattas som politisk? Varför är hygienen viktig i hemmet, vi ska liksom lära eleverna att våttorka golv. Tittar man historiskt på hur vi i början på 1900 talet hade stora svårigheter med ofräscha råvaror, bristande hygien i hemmen så människor faktiskt dog. Vi ska lära eleverna att göra medvetna konsumtionsval. Vad är ett sådant val. 

Hur påverkar ens konsumtion miljön. När jag tar det i en historisk kontext behöver ingen bråka om att man blir kränkt att vi försöker försöker förespråka att alla ska bli veganer eller att vi vill att alla ska känna skam inför att konsumera mejerier. 

Har flera personer i mitt nätverk av hem och konsumentkunskapslärare som fått mycket skit från föräldrar över att dom pratat om jämställdhet och typ gett uppgifter att studera sina föräldrars arbetsfördelning i hemmet och typ kompisars arbetsfördelning i hemmet. Där kan du prata om ett jäkla liv. 

När jag går in historiskt och vi läser om hur det såg ut i Sverige i början på 1900 talet och olika generationer så kan vi jämföra, vi kan se en skillnad i samhällsutvecklingen. Det handlar ju inte om att peka ut folk utan vi gör saker utifrån samhällsutvecklingens kontext. Mina elever tycker detta är jätteintressant, men ingen blir heller kränkt. När dom kanske jämför med sina egna föräldrar mellan deras arbetsfördelning i hemmet blir det inte en kränkning av att typ pappa gör ingenting utan nu blir det en diskussion om jämförelsen mellan typ 30 talet, 60 talet, 90 talet och så vidare. 

Hur tycker du jag ska prata om hygien, matens påverkan på miljön och jämställdhetsarbetet och arbetsfördelningen i hemmet utan att eleverna börjar ta något personligt? Där samtalen inte blir för privata, där det inte väcker skuld och skam och motstånd utan att man bara ser det strikt teoretiskt.

Har som sagt kollegor som blivit hårt kritiserade när dom tagit upp att havre är bättre än ris utifrån miljöaspekten, att bönor och linser är ett bättre val för protein än kött och så har det blivit kaos. 

När jag lägger upp det så väver jag inte allt i ett sammanhang. Vi pratar om dom olika familjerna vi läst upp och då neutralt kan prata om hur vi tycker en viss sak ser ut idag. Utifrån ett sammanhang så har ju alla det bättre. Ingen förälder behöver ringa och bli arg för att vi pratar om arbetsfördelningen i hemmet. När mina elever jämför arbetsfördelningen i hemmet så är det inte en jämförelse med varandra utan vi pratar om strukturella skillnader som är utifrån att leva på 2020-talet.  

Vi jämför det med familjerna vi läst om från 1920-1940-1960 och så. 

När vi ser det utifrån historia så blir det ingen smutskastning om att män och pappor är lata och att dom inte gör någonting... när jag började som lärare och inte undervisade på det sättet jag gör idag så blev samtalen hos tjejerna väldigt polariserande och killarna i gruppen blev avskräckta. 

Så det handlar om att förstå vad vid arbetar med. Varför är sakerna viktiga och att bjuda in till samtal som blir givande. 

Mitt ämne kan ju annars bli väldigt personligt också, ett utpekande. Några föräldrar äter en diet enbart på kött exempelvis. Där dom äter rå lever och inälvsmat för att få i sig C vitamin. Detta har det ju också blivit bråk om tidigare när vi pratat om att göra medvetna val utifrån miljön. Det blir personligt när jag pratat allmänt om det. 

När det blir allmänt och det blir personligt så blir det ju även ett motstånd. När det blir motstånd så sparkar ju folk bakut och tar ändå inte till sig informationen som sakligt och neutralt utan det är politisk propaganda och jag är miljöpartist, vilket jag visserligen inte är. Inte heller vegan?

Sedan har inte rektorn något problem med mitt sätt att undervisa på, rektorn har problem med att ett fåtal föräldrar klagat. 

Jag har nu fått feed-back av rektorn precis innan skolavslutningen. Föräldrarna tycker att jag ger för mycket böcker att läsa, det är elever i årskurs 9e. Dom har fått två böcker att läsa på 300 sidor som är mer åt det populärvetenskapliga hållet. 

Det är böcker som beskriver området på ett kortfattat sätt men som ger eleverna en historisk kontext på ämnet. 

Föräldrarna anser att ämnet inte borde ha någon litteratur alls. Att det är orimligt att eleverna ska läsa 600 sidor. Jag köper att det är att ta in att ge eleverna 600 sidor ren fakta. Det är det inte, det är inte ens böcker som dom ska memorera utan förstå helheten. 

Böckerna handlar om människor och deras familjer, typ som att läsa Anne Frank eller något. 

Föräldrarna menar även att språket är för avancerat, att ord som rationell är för svårt för en 15 åring. 

Är denna kritik verkligen rimlig?