Gaza

Ah, du menar att den Israeliska staten beslagtog 90 % av palestinierägd mark på det som av Storbritannien och FN tilldelades Israel?!
Jag antar att du baserat den siffran på att det endast i 10 % av fall av palestinskt markägande i Israel som avflyttade markägarna ersattes av den israeliska staten.

Men då har du inte räknat med att ca 150 000 palestinier valde att bo kvar och blev israeliska medborgare. Det finns inga uppgifter om att de skulle ha blivit av med mark.

Detta förutsätter också att palestinier verkligen var registrerade ägare till marken i de övriga fallen.
Det var Storbritannien som började med att registrera markförvärv under tiden som de administrerade området, vilket innebär att markförvärv före 1921 kanske inte fanns registrerade. Då blir det svårt att hävda sin rätt till ersättning.

En annan påverkande faktor är att många palestinier arrenderade mark som ägdes av arabiska storgodsägare, inte sällan bosatta i grannländerna.

Sedan så var det så att Israel byggde upp en nation, med administration, myndigheter och rättsväsende, vilket också är en viktig del för att överhuvudtaget ha någonstans att vända sig till i sådana ärenden. Palestina fokuserade istället på betydligt mer destruktiva aktiviteter, så för judar på palestinsk mark var det bara att glömma att få någon ersättning alls.

Den främsta orsaken till att palestinierna ännu inte har kunnat bygga en fungerande demokrati ligger i de strukturella begränsningar som den israeliska ockupationen skapat. Sedan 1967 har Israel upprätthållit militär kontroll över Västbanken och blockad över Gaza, vilket i praktiken har berövat det palestinska samhället möjligheten att självständigt forma sina institutioner och genomföra fria val utan yttre inblandning.

Ockupationen har fragmenterat palestinsk geografi och politik. Den har delat landet i isolerade zoner, hindrat fria rörelser för människor och ledare, och skapat ett beroende av israeliska tillstånd för nästan alla samhällsfunktioner, från handel och infrastruktur till säkerhet och kommunikation. En demokrati kräver suveränitet och politisk kontroll över sitt territorium. Utan dessa grundläggande villkor blir det omöjligt att utöva självstyre.
Israeliska ingrepp i palestinska val och arresteringar av politiska representanter har ytterligare försvagat möjligheterna till demokratiska processer. Samtidigt har blockaden av Gaza och den fortsatta bosättningspolitiken på Västbanken underminerat tron på demokratiska medel bland många palestinier, eftersom den politiska processen inte tycks leda till verklig förändring.
Det palestinska ledarskapets interna splittring spelar också en roll. Israel gav tex stöd och pengar till Hamas en gång i tiden mot den mer sekulära PLO.

Så länge palestinierna lever under ockupation kommer deras demokratiska utveckling alltid att vara begränsad av Israel som kontrollerar deras liv och framtid.

De har ingen stat utan lever under Israelisk överhöghet I östra Jerusalem och på Västbanken. Du kanske skulle kolla upp dina fakta lite bättre. 

Det finns en sk palestinsk myndighet med en tillsatt President Abbas med mycket begränsad makt. Att påstå att han är diktator får stå för dig. Hans förutsättningar för att styra Palestinierna är väldigt små. Han är mera att likna vid en Landshövding här i Sverige.

Tack vare Israels och USA:s bombanfall mot Iran är nu den iranska regimen så försvagad att det inte längre kan hindra ungdomar från att samlas och ha en spontan konsert på Teherans gator.

Män och kvinnor tillsammans. Kvinnorna utan påtvingad slöja.



www.instagram.com/reel/DQOs3ULAmgI/

Enligt alla internationella lagar är begreppet stat lika med ett territorium. Anser du en församling i Svenska Kyrkan vara ett territorium?

Du blandar ihop begreppen. Demokrati är ett styrelseskick men man kan även arbeta enligt demokratiska principer på andra sammanhang. Vi har demokrati i föreningslivet, i skolan i arbetslivet ja, i en demokratisk stat genomsyras den av demokratiska principer

Ditt påståendeär missvisande eftersom det är felaktigt av flera skäl:

FN:s delningsplan 1947 (Resolution 181) var ett förslag som blev aldrig genomförd. Den föreslog en uppdelning i en judisk och en arabisk stat. Arabiska ledare och stater avvisade planen. Därför är det fel att tala om "vad FN tilldelade Israel". Planen fick ingen rättslig verkan eftersom den aldrig implementerades.

Judar ägde bara omkring 6-7%. När Israel bildades 1948  fördrevs eller dödades hundratusentals palestinier och många områden och fastigheter tömdes av palestinier. De kom sedan under förvaltning av den israeliska myndigheten för "frånvarande egendom".

Storbritannien "tilldelade" ingenting direkt till Israel. Mandatet upphörde den 14 maj 1948. Efter det deklarerade de judiska ledarna självständighet. Israel erövrade sedan sitt territorium genom  etniskt rensning av palestinier vilket ändrade gränserna i förhållande till FN:s ursprungliga plan.

Det är bara patetiskt att du inte argumenterar sakligt utan kommer med löjliga anklagelser.

Argumentet att judar har rätt till ett land i Palestina för att deras förfäder bodde där för tre tusen år sedan, saknar hållbar grund både historiskt, logiskt och rättsligt.

För det första innebär ett historiskt samband inte en automatisk äganderätt i nutid. Om alla folkgrupper började kräva territorier där deras förfäder en gång levt, skulle hela världen kastas in i oändliga konflikter. Historien är fylld av migrationer, erövringar och blandningar mellan folk. Den moderna internationella rätten erkänner inte forntida bosättningar som grund för statsrättsliga anspråk. Rätten till land idag bygger inte på religiösa myter. Håller inte du med och i så fall varför?

För det andra är berättelsen om ett judiskt kungarike i forntida Palestina delvis grundad i religiösa texter och inte entydigt bekräftad av arkeologin. Även om judiska samhällen existerade där under antiken, förändrades regionens befolkning och kultur många gånger därefter under flers tusen år. Palestiniernas förfäder har levt i området kontinuerligt i över tusen år, medan judar, liksom andra folk, har haft perioder av närvaro och frånvaro. Varför tycker du då att judar har mer rätt till marken där än vad palestinier har? 

För det tredje är det etiskt problematiskt att använda ett uråldrigt historiskt band som argument för att fördriva eller dominera en befolkning som bott där i modern tid. De palestinier som levt, brukat marken och byggt samhällen i århundraden kan inte göras ansvariga för händelser i Bibelns epok. Att rättfärdiga fördrivning eller ockupation i deras land med hänvisning till forntida historia är att förneka deras mänskliga och politiska rättigheter. Har Israel rätt att fördriva palestinier och bygga olagliga bosättningar inom de palestinska områden?

Slutligen: staten Israels grundande 1948 skedde inte som "återlämnande av ett förfäders land" utan som ett kolonialt och nationalistiskt projekt. Moralisk rättvisa kan inte byggas på religiösa berättelser eller uråldrig historia, utan på jämlikhet, fredlig samexistens och respekt för nu levande människors rätt till sitt hem.

Israel är en skurkstat utan dess like som begår folkmord, etnisk rensning och markrofferi sedan det skapades.

Varför hålla val som inte betyder någonting?  Den som dikterar villkoren i östra Jerusalem och på Västbanken är Isarael.  Därför blir alla val betydelselösa.  

Den Palestinska myndigheten är en begränsad självstyresstruktur med kontroll över vissa delar av Västbanken (ca 18%), men utan suveränitet eller kontroll över Gaza, östra Jerusalem eller gränser. Dess makt är beroende av israeliska beslut, internationellt stöd och intern palestinsk enighet.

Den främsta orsaken till att Palestina i motsats till Israel ännu inte har kunnat bygga en fungerande stat/nation med en statlig administration, myndigheter, rättsväsende, infrastruktur och industri är främst för att Palestina förlorade kontroll över landområden i och med de krig som i huvudsak araberna initierade.

Efter kriget 1948-49 så kontrollerade Jordanien Västbanken och Egypten kontrollerade Gaza. Ingen av dessa visade något intresse för en självständig palestinsk stat utan agerade snarare för begränsningar i möjligheterna till palestinskt självstyre.

Den moderna palestinska nationella rörelsen utvecklades främst utomlands under 1950- och 60-talet.

Efter Sexdagarskriget 1967 kontrollerade Israel Västbanken och Gaza, efter att ha erövrat landområdena från Jordanien och Egypten.

Det är först efter 1967 som idén om palestinskt självstyre börjar få betydelse. 

PLO bildades på Arabförbundets initiativ 1964 i Libanon, men var inledningsvis till stor del styrda av Egypten och Jordanien.
I och med att...
-Fatah (Fatah - Wikipedia) och dess ledare Yassir Arafat tog över kontrollen av PLO 1969, med fokus på en väpnad befrielsekamp mot Israel.
-PLO etablerade sig även i Jordanien och började styra delar av landet.
-Jordaniens kung ledsnade på PLO och slängde ut dem 1970.
-PLO 1969-70 distanserar sig från flertalet arabländer som inte längre har någon kontroll över organisationen och har ledsnat på alla våldsamma stridigheter.
Så minskar arabvärldens stöd för PLO och för en självständig fristående palestinsk stat.

Men det finns också en stor skillnad mellan palestinier och judar vad det gäller ambitioner, planer och strävan.
Palestinierna har aldrig styrt och administrerat en egen nation eller stat. De har bara lev i ett område som styrts och administrerats av andra. Så när Storbritannien lämnar Palestina så saknar de erfarenhet att hantera läget.
Judarna å sin sida har planerat och börjat bygga upp en administration, infrastruktur och industri redan på 30-talet, innan de hade en egen stat.
Palestinierna saknade en sammanhållen och central ledning med en nationell plan för uppbyggandet av en palestinsk stat. 

Palestinas nationella/statliga administration är så underutvecklad att Israel bistår den palestinska myndigheten (PA) med att samla in och överföra den skatt som palestinska medborgare betalar på sin inkomst i den israeliska industrin. 60-75 % av PA's intäkter kommer härifrån.

FN och Världsbanken har under 2000-talet påpekat att investeringar i civil infrastruktur är minimal jämfört med militär kapacitet i Palestina, även vad det gäller ekonomiska resurser Palestina erhållit i form av bistånd.

Palestinierna har dessutom ägnat mycket av sina ekonomiska, materiella, maskinella och personella resurser på väpnad kamp mot Israel (även mot Storbritannien före maj 1948) istället för att satsa dem på att bygga en fungerande stat. 

Samtidigt så har omkringliggande länder, främst Israel, Jordanien och Egypten sett sin kontroll av gränsområdena (som begränsar Palestinas självständighet och utveckling), som nödvändig för deras egna säkerhet. De har ju inte haft helt fel har erfarenheterna visat.

Palestina får från Israel, USA och EU materiella och ekonomiska bistånd på flera miljarder dollar varje år regelbundet och i perioder annat bistånd värt tiotals miljarder dollar från samma biståndsgivare (bl.a. nämner källor amerikanskt bistånd på över 40 miljarder USD under perioden 1994-2020).

Jag är förvånad över att du håller med mig 😄Eller så föestår inte du det som din AI spottar ut? Den palestinska demokratins utveckling har i decennier förhindrats av faktorer direkt kopplade till Israels ockupationspolitik. Sedan 1967 kontrollerar Israel Västbanken, Östra Jerusalem och indirekt Gazas gränser, vilket skapat ett system där palestinska institutioner saknar självständighet och där grundläggande friheter inskränks.

Ockupationen upprätthålls genom militära zoner, vägspärrar och olagligabosättningar som successivt fragmenterar palestinska samhällen. Denna territoriella uppdelning gör det omöjligt att bygga en sammanhängande statsmakt, ett av kärnkraven för demokratisk utveckling. När lagar och rörelsefrihet dikteras av en ockupationsmakt, undermineras varje försök till ansvar, representation och politisk jämlikhet.

Etnisk rensning och markstöld har varit centrala verktyg i denna process. Husrivningar, tvångsförflyttningar och olaglig konfiskering av jord har tvingat hundratusentals palestinier bort från sina hem, ofta till förmån för olagluga israeliska bosättningar som strider mot folkrätten. När människor förlorar sin mark förlorar de också sin ekonomiska och politiska bas, en förutsättning för att delta fritt i samhällets styre.

Parallellt har ett Israel byggt ett system av apartheidliknande separation. Palestinier och bosättare lever under olika rättssystem, med skilda vägar, vattenresurser och tillgång till sjukvård och utbildning. Denna extrema systematiska diskriminering skapar en ordning där israeliska civila står över miljoner palestinier som saknar rösträtt i Isrsel som kontrollerar deras liv.

Demokratins kärna, folkets självbestämmande, urholkas därmed både praktiskt och juridiskt. Genom ockupation, markstöld, tvångsförflyttningar och apartheidpolitik har Israel byggt ett system som inte bara kväver palestinsk frihet utan även hindrar varje försök till demokratisk förnyelse i de ockuperade områdena.