Anonym (Antiextremist) skrev 2025-10-27 13:20:44 följande:
Får man poäng för fantasi och personliga atacker i den här debatten, eller kör vi med verkliga argument?
Här kommer lite riktuga argument:
Du försöker dribbla bort faktum att rätt till land bygger på kontinuerlug mänsklig närvaro. Ett folks rätt till sitt land kommer inte från uråldriga texter eller mytiska kungar, utan från kontinuerlig närvaro, arbete, familj och kultur i området. Det palestinska folket uppfyller dessa kriterier i varje avseende. De har levt, dött, odlat, byggt städer och utvecklat identitet i området i mer än ett årtusende. Därför är det både historiskt ohederligt och etiskt cyniskt att påstå att Palestina "tillhör" judar därför att deras förfäder en gång hade ett kungarike där för tre tusen år sedan. Muslimer har varit majoriteten i Palestina sedan cirka 1000-1200-talet.Under osmanska rikets tid (1870 talet) var cirka bara 4% av befolkningen i Palestina judar. Vid brittiskt mandat 1922, när sionisterna ville skapa ett judiskt land i Palestina, var judarnas andel bara cirka 11%. Även år 1947, strax före Israels självständighetsförklaring, var judarna fortfarande minoritet, omkring en tredjedel av totalbefolkningen. De flesta israeler är antingen invandrare eller kommer från invandrarfamiljer. Ett exempel: I princip alla nuvarande kända israeliska politiker härstammar från invandrade familjer.
Hur i hela friden kan då Palestina vara deras?
Att påstå att judar har rätt till ett land i Palestina därför att deras förfäder levde där för tre tusen år sedan är inte bara en historisk förenkling, det är en moralisk och politisk orimlighet. Argumentet bortser från grundläggande principer i folkrätten.
Den sionistiska idén att återvända till "det förlovade landet" bygger på en religiös och nationalistisk tolkning av gamla texter, inte på moderna mänskliga rättigheter. Att omvandla religiösa berättelser till politiska anspråk hotar hela den internationella rättsordningen. Varken romare, greker eller turkar kräver i dag sina gamla riken tillbaka, därför att mänskligheten sedan länge avvisat territorialrätt grundad på uråldrig historia.
När sionismen växte fram i slutet av 1800-talet bodde 99,7 procent av världens judar någon annanstans än i Palestina. Området var befolkat av arabiska palestinier som levt där i generationer. Sionisterna roffade det palestinska landet utan att fråga palestinier dvs majoriteten av de människor som faktiskt bodde där. Sionisterna bestämde att även genomföra etnisk rensning på palestinier och göra Israel ännu större genom mer markrofferi. Resultatet blev 1948 års katastrof, al-Nakba, då över 700 000 palestinier fördrevs eller från sina hem.
Att använda historiskt lidande som ursäkt för att skapa nytt lidande är en tragisk moralisk motsägelse. Förföljelsen av judar i Europa, särskilt under Förintelsen, var en obeskrivlig katastrof, men den kan inte rättfärdiga att ett annat folk berövas sina hem. Sionismens berättelse om "återkomst" har blivit ett politiskt verktyg för fördrivning, ockupation och apartheidliknande förhållanden.
Bildandet av en ny stat sker inte genom folkomröstning eller räknande av individer i olika etniska grupper.
De 76% av Israel á la 1948 som äges och förvaltades av staten (ottomanerna, britterna) överläts till den israeliska staten.
Ingen tidsmaskin kan ta dig tillbaka till 1947 eller 1948, utgångspunkten måste vara dagens karta och invånare.