Chefen tar inte hänsyn till att jag har småbarn

Då måste hon ta och se utifrån grundschemat. Att kollegorna byter mellan sig är inget som är orättvist eller negativ särbehandling för ts. 

Alla ska behandlas lika?

Men du verkar ju anse att de som har valt att inte ha barn ska behandlas sämre än du?
Eller att de åtminstone har någon typ av skyldighet att "ställa upp" för dig för att du har gjort ett annat val?

Om det verkligen är sant som du säger att andra har lättare att hos chefen få sina önskemål tillgodosedda, vad beror det på?
Vilken del, vilket ansvar, har du själv i detta?

Varför fungerar det ömsesidiga samarbetet med chefen bättra för andra än för dig?
Skulle det kunna vara möjligt att chefen upplever det lättare att ha ett ömsesidigt samarbete med vissa än med andra? (Alltså med andra än med dig).

Finns det kollegor som väljer anstränga sig att erbjuda chefen (människan som är chef...) ett mer ömsesidigt, smidigare, lättsammare, roligare, gladare, lönsammare samarbete än du?

Varför har du i så fall fattat ditt beslut att inte erbjuda chefen ett lika bra och ömsesidigt samarbete som andra?
Hur tror du i så fall att ditt val påverkar situationen?

DO beskriver det bra här.
Arbetsgivare är skyldiga att arbeta aktivt med detta och ett av de fem fokusområden som finns handlar just om Föräldraskap och arbete.

Aktiva åtgärder i fyra steg - ett kontinuerligt arbete | DO

Man kan tycka vad man vill om det, om man vänder på det då och kallar det särbehandling åt andra hållet men så är det i alla fall.  Även för den som valt ett yrke som innebär skiftarbete så ska arbetsgivare göra det som är möjligt för att underlätta. Det betyder inte att skriva specialscheman eller att någon med småttingar ska slippa alla helgpass. Absolut inte. Men en viss hänsyn behöver tas.

Och om det verkligen är så (det får du försöka dokumentera på något vis TS) att andra har lättare att få stöd i att byta pass eller liknande så att det finns faktiska orättvisor i arbetslaget så ta upp dem utifrån den aspekten. Att det inte sker en rättvis fördelning av ändringar. Inte utifrån att du har barn utan att det är orättvist mellan medarbetarna punkt. Och att det kan utgöra grogrund för missnöje och konflikter. Så har du gjort vad du kan. Kanske visar det sig att det finns skillnader mellan vem som har lite lättare att få igenom sina önskemål eller så är det inte så, utan att andra kanske mer effektivt byter pass med varandra.
Kanske kan du också hitta en kollega där det schemamässigt skulle kunna finnas möjlighet för er att göra vissa byten, kollegor emellan?

Om andra lättare får igenom sina önskemål är ju inte ok. Men vet du säkert att det är så och har du tagit upp det med chefen? Sen att anpassa schema efter småbarnsföräldrar funkar sällan i vården tyvärr. Bemanningen ska fyllas och anpassar man till en kommer snart alla andra också vilja ha igenom sina önskemål. Har upplevt det och hur en "snäll" chef skapar kaos för alla som försöker få ihop sitt schema. Jag tror du måste byta jobb tyvärr. Eller din sambo. Det är ju många som gör det när de har skiftjobb och får barn. Tyvärr.

Absolut, men jag tolkar TS som att det är grundschemat som är problemet. 

Men det ÄR ju särbehandling du vill ha när du vill att din arbetsgivare ska ta hänsyn till dina privata val. Att du inte kan inse det kan vara en bidragande faktor till att det går lite trögt att förhandla på jobbet. Du tycker det är en rättighet för att arbetet inte passar ihop med dina privata val. Företag sysslar inte med någon välgörenhet där man kan jobba som det passar en själv och ens liv. De vill se till att verksamheten fungerar.

Om du får färre kvällar och helger kanske det innebär att din kollega blir utbränd och säger upp sig.

Har du bevis för att de fått igenom sina önskemål i grundschemat och inte för att de bytt med en kollega ska du givetvis ta upp det, men troligtvis är de bara en känsla om chefen är så hård i schemaläggningen.

Jag har varit i dina skor, vi separerade och jobbade inom Handels. Jag bytte skift så gott det gick varannan vecka men det slutade med att jag skolade om mig och bytte jobb då det inte funkade med mitt liv.

Har du pratat med facket? Det finns direktiv om att arbetsgivare ska underlätta för föräldrar. 

Är det chefen som möjliggör andras önskemål så borde hen kunna svara på varför det görs undantag för andra, och vad du behöver uppfylla för att få igenom dina.

Är det kollegor som byter sinsemellan får du jobba upp ett bättre utbyte med dem.

I den mån det går och utan att det påverkar verksamheten. Några exempel som tas upp i direktiven är flexibla arbetstider, möjlighet till att vabba/vara föräldraledig, om övertid är ett krav och möjligheten till att jobba hemma. 

Har man valt ett jobb med skift inom vården är det ju väldigt svårt att lösa de flesta av dessa. Det finns många fina dokument som inte fungerar mot den typen av yrken där man måste vara på plats hela sitt pass och arbetet måste rulla på dygnet runt. Det fungerar ju inte heller om det drabbar någon annan negativt, typ att de utan barn ska ta alla obekväma pass.

Som några andra har skrivit, utgå från grundschemat och ta fram statistik om det är så att ditt schema är sämre än andras. Självklart ska du inte ha ett sämre schema. Men du ska inte hänvisa till dina barn för att få ett bättre, du ska hänvisa till rättvisa. Jag är själv förälder, mina barn är tonåringar nu, och upplever att många småbarnsföräldrar jag har nu är extremt dåliga kollegor tyvärr (inte alla, men om jag jämför med bara för 15 år sedan så var kanske 25% av de jag jobbade med som hade barn själviska som kollegor pga barnen, nu upplever jag att det är typ 75%)

Jag förstår det också som att andra byter pass med varandra men att du har svårt att göra det? Kan det vara så att de upplever att du frågar om att byta till bättre tider för dig ibland men att du säger nej om de frågar dig om motsvarande? För passbyten funkar ju bara om båda parter känner att det är ett givande och ett tagande, att man ställer upp för en kollegas skitpass för att man vet att denne kommer göra samma tillbaka.