Chefen tar inte hänsyn till att jag har småbarn

En del här i tråden har uppenbarligen aldrig jobbat på en arbetsplats vars löneutbetalningar är beroende av betalande kunder. Dvs hela privata sektorn. Det handlar inte bara om att sätta kollegor i klistret. I slutändan handlar det om den som betalar, och det är inte pengar som kommer från himlen via anslag.

Andra får göra som de vill.
Jag anställer inte dessa individer. 

Tack för det bästa och det mest självklara inlägget i hela tråden.
Tack!

Jo det stämmer. Det är stadgat i lag.

Nej. Det står stadgat i lag att i den mån verksamheten tillåter. Det får alltså inte påverka varken företaget för mycket och inte heller kollegorna. Det handlar också till största del om att det inte ska tjafsas om när man tar ut föräldraledighet eller vab, att du har rättighet till att gå ner i tid under en tid och att övertid inte ska vara ett krav. Det finns också med en text om att om möjligt undvika att förlägga arbetspass på obekväm arbetstid och att det finns möjlighet ska flex tillåtas.

Men som sagt, allt detta är alltså i den mån verksamheten tillåter. Det innebär inte nån sorts "slipp ut ut fängelset-kort" som gör att du får välja dina arbetstider som det passar dig.

Kan inte mannen byta schema då, förresten? Om det är så svårt på din arbetsplats, TS?

Obligatoriskt och obligatoriskt? Den som vill komma vidare inom sitt yrke och ta nästa steg ser till att vara med på informationen. Kan man inte ordna barntillsyn får man engagera svärmor. Nog borde den hemmavarande föräldern kunna passa sitt barn några timmar, inte kan man vara så dödstrött att det inte funkar!                                                                                                                                                                                            I de här situationerna var det jag som var specialisten och det jag informerade om innebar att vi kanske slapp förlora pengar. Nog noterade jag vilka som saknades på mötena och nog kunde det märkas på bonusen om någon var frånvarande ofta. Jag gick inte i repris. Nu ska man veta att det är stor skillnad mellan näringsliv och offentlig sektor. i näringslivet löser man saker och ting och att springa till "Facket" gör man inte utan verkligt graverande skäl. Å andra sidan är chefsrekryteringen hård, de allra flesta är oerhört kompetenta så gnissel uppstår sällan. Allt beror på bransch förstås, jag talar om Bank och Finans.

Så är det. De flesta som svarar här representerar vårdsektorn. Jätteskillnad mellan offentlig sektor och vårdapparat. Lite av "näringslivstänket" borde avspeglas i vårdsektorn, administration överlag. Sedan är det svårt att effektivisera själva vården för det handlar till syvende och sist om människor och deras medicinska behov.

Min sambo jobbar inom vården,på samma sätt som dig första året efter mammaledigheten jobbade hon 50%  , sen ett år med 75% och sen ett år 95% , nu är sonen 5år och hon skall precis gå upp på 100%

Genom dessa åren har det varit skit-schema med många kvällar - 8-20pass på helgen......men när hon jobba deltid var det ett mindre problem. Just nu har hon ett jättebra schema, få kvällar dock ändå varannan helg ändå, dagtid en helg och kväll andra helgen. 

Sen har min sambo gått utbildningar för att bli  handledare, hon är även ansvarig för de äldres aktiviteter och det gissar jag bidrar till att chefen behöver henne där mer på dagarna än kvällarna. Det positiva är att hon har bred kompetens numera och landar oftast högst i lönepotten. Så det finns vägar ut även där du står.

Dock så är det fortfarande så att hon har tidig, mellan och sen semester, jag jobbar inom industrin och är alltid låst till industrisemestern så vi har gemensam semester var tredje år. 

Men så är livet, man får spela med de korten man har alternativt jobba för en bättre hand. 

Sätt dig i en position där du behövs mer dagtid, du kommer sannolikt inte vilja jobba kvällar när barnen är större heller så det är nog inget problem bara nu när de är jättesmå. 

lycka till

Tvärtom ser jag som är ansvarig för effektivisering inom industrin väldigt mycket förbättringspotential när jag är i kontakt med vården. 

Jag har jobbat i privst sektor i många år, men man måste fortfarande inte ställa upp för att hjälpa/underlätta för kollegor. 

Det stor skillnad på saker man måste och saker bör göra för sina kollegor och arbetsgivsre. 

Om jag inte är den som aldrig tar intiativ till saker, aldrig ställer upp på kollegor etc så är det mitt val. Men då är knappast den som bra löneökning eller den som blir uppskattat av arbetsplatsen (detta gäller faktiskt både privat och region/kommun/statligt)