Julledigt? Nä.

Man jobbar varannan jul, om det är möjligt. Det behöver ju finnas någon som tar barnen när förskolan är stäng. Om förskolan är öppen eller om det finns andra som kan ta barnen så turas man om att jobba. Jag vet flera ensamstående som tänker likadant.
Själv hade jag en förälder som arbetade inom vården och jobbade 2/3 jular ungefär. De funkade utmärkt för vi hade en förälder till. Dessutom jobbar man ju inte HELA julafton utan bara 8 timmar. 

Vissa gör det. Min man är inom räddningstjänsten och arbetar dygn på julafton i år. Men det är en bransch där man inte håller på så, det skulle aldrig funka. Vi har fp kvar att ta ut på yngsta barnet men det är kutym att inte smacka på med FL över helgerna.

Jag har skilda föräldrar så julen är mer än bara julafton för oss och har alltid varit. Det har vi försökt anamma i familjen också. Det är inte mer "värt" för farföräldrarna som vi träffar på själva julafton jämfört med min mamma som vi kanske inte kan träffa förrän den 27e. Nu blir det ett lugnare firande på julafton utan pappa i år.  Inga konstigheter för oss. 

Man kan ju resonera på samma sätt när det gäller småbarnsföräldrar. Att de är sin egen lyckas smed.
Om man vill vara ledig varje jul så får man kanske fundera på att byta till ett jobb som inte innebär att man måste jobba storhelger.
Man kan inte bara kallt förvänta sig att alla ska ställa upp och jobba bara för att man själv vill vara ledig för att man har små barn.
Mina barn är inte heller små längre. Men när de var små så förstod de om jag var tvungen att jobba t ex en jul.
De hade ju andra i familjen att fira med också. Och jag var ju inte borta hela dagen.
Och även om man inte har småbarn så kan man ju vilja fira jul med familjen ändå. Man har kanske äldre släktingar som man kanske inte får så många fler chanser att fira med. Eller släktingar som bor längre bort som man vill fira med.
Det är inte bara småbarnsföräldrar som vill fira jul.
Och nej,det är inte småbarnsföräldrarnas fel att cheferna kanske inte har koll på vad som gäller kring FL.
Men det är trots allt de som utnyttjar att cheferna inte har koll och därför är det de som kollegorna blir irriterade på.
TS skulle kanske ta upp problemet med facket.

Du behöver absolut inte hålla med mig. 

Bra skrivet.

Jaha? Och hur skulle det gå om alla skulle följa ditt råd och sluta arbeta i vården? Ska du ta hand om dina gamla föräldrar hemma hos dig då, när det blir dags? Och hur går det i så fall med din fantastiska karriär?

nurse.org/articles/nurse-robots/

Fattar du dåligt?

Dagarna var inte i närheten av det antal som det är idag.
Skulle man korpa till sig s mycket ledigt som det görs numera så hade man fått lämna ungen till dagmamma när den var runt halvåret.

Det fanns fördelar med den tidens föräldraförsäkring också, då fick man iallafall välja själv vilken förälder som skulle vara hemma. 

Jag vill inte byta jobb, tror du att jag stannat i decennier om jag vantrivdes?
Det har inte heller alltid varit så här illa som det är nu.

Det blev så här när det började anställas yngre när folk gick i pension. Innan, då vi var "det gamla gänget" så existerade inte detta problem. Och vi som är kvar är jävligt less på de nya.

Nåja, fem jular till sedan tackar jag för mig. Det ska bli jävligt skönt.

Jag förstår dig ts, hos oss har jag eliminerat detta problem genom att inte anställa en viss kategori av människor.

Den kategorin anställda är mest till  problem och problem vill jag inte ha.

Jag har arbetat  med sådana kollegor och vet precis hur de är, de tänker bara på sig själva och maxar ledigheter så mycket de bara kan. Och om inte det var nog så vill de gärna byta till sig bättre pass/dagar emellanåt. Då var det en fröjd att säga nej.

Så förstå att när jag väl fick makten att bestämma vilka som ska vara på företaget så såg jag till att slippa detta problem.