Bf September 2026

Tack så mycket, och stor grattis själv! 

Jag förstår precis de känslorna av hopplöshet. Det är den där känslan av kontrollförlusten också, när man förväntas sig att bli gravid och så blir man inte det. Trots att man gör "alla rätt" och prickar in ÄL testar och ligger på rätt dagar. Så ser man ändå det där negativa testet. Det är en så jobbigt att gå igenom, och eftersom man inte vet när det kommer lösa sig så känns det som en evighet. 

Såå härligt att ni också sett ett litet hjärta. Har också hört att risken sjunker avsevärt nu, och det känns så betryggande. Jag hoppas verkligen det blir bra för oss nu, och tänk vad kul att följa varandra när vi till och med har samma BF? Ska verkligen bli kul att följa, jag hoppas så mycket ! 

Så mysigt att ni ska berätta! Hur var det era tidigare graviditeter, hann ni berätta för någon eller var det så pass tidigt att ni aldrig hann dela det? 
Jag ser fram emot när vi ska berätta också, det känns som att det börjar bli dags snart. 

Jag ska faktiskt ta upp det med facket. Då kan jag också rådfråga dem lite om jag ska berätta i förväg eller inte. Sen ska det också bli skönt som du säger, att bolla med anhöriga. Men jag misstänker att de kommer finnas lite olika syn på vad som är bäst, men då får jag bara ta det som känns bäst för mig.

Första steget är egentligen att ta mig förbi alla tester, då ser jag ju också hur stor magen blivit, och efter det ska jag ta ett beslut om när och hur. 

Heej!

Blev så glad när jag hittade denna tråden så jag blev direkt medlem för att själv kunna skriva ett inlägg. Jag är gravid i vecka 9+4 med beräknat BF 3 september. Jag känner mig så ensam för jag har inte berättat för någon, förutom min partner och mamma. Man jag har så mycket oro och tankar och saker som händer under denna graviditet, att jag måste bara få ventilera mig lite. Så ursäkta för ett långt inlägg. 

I augusti 2025 gick jag igenom ett MA i vecka 11 vilket krossade mig totalt. Jag hade under sommaren hunnit berätta för i princip alla, vilket på ett sätt var skönt, för jag fick mycket stöd, men också jobbigt när andra tycker synd om en. Detta är också en anledning att jag inte berättat för någon denna gång, men också för att jag fått för mig att jag kommer "jinxa" det.
Efter mitt MA i augusti var det också extra jobbigt med några efterföljande negativa graviditetstester där det kändes som jag fick återuppleva mitt missfall varje gång. Jag längtar så mycket efter att bli mamma. 

Speciellt jobbigt var det också att jag satt fast på ett jobb som jag avskyr, vilket gjorde stressen över att bli gravid ännu större. En graviditet skulle inte bara ge mig ett barn att älska, det skulle också hjälpa mig från en destruktiv arbetsmiljö.  Så efter tre negativa test bestämde jag mig för att jag måste börja leva mitt liv så att jag mår bra, utan att sätta sån press på min kropp att bli gravid. Så jag accepterade en ny jobbmöjlighet och i samband med detta bestämde vi oss att pausa graviditetsplanerna lite. Detta för att jag skulle få möjlighet att börja och komma in i det nya jobbet innan jag blev gravid.

MEN som ni kanske förstår, så blev pausen icke existerande. Istället, mot alla odds, tog graviditeten någon dag efter att jag signat, och nu sitter jag här och är gravid. Jag är jätteglad över graviditeten, och barnet är så himla efterlängtat. Jag är också orolig för missfall, och kan inte riktigt köpa att jag är gravid på riktigt. Men jag gjorde ett tidigt UL för 2 veckor sen och då slog hjärtat och allt såg så bra ut. Då kom tårarna. Det har känts lite verkligare sen dess, men jag vågar inte hoppas helt och hållet, eller tro på att jag verkligen ska bli mamma i september. Men jag håller tummarna, och ser fram emot KUB den 25e februari. 

Ett annat dilemma är ju såklart det nya jobbet. Jag börjar på det nya jobbet i slutet av mars, och kommer då vara i vecka 17... Detta känns som en relativt dålig nyhet att kläcka för den nya arbetsgivaren. Jag är också orolig att det kommer synas redan då, kanske måste jag ringa dem tidigare och berätta. Jag har också provanställning som löper ut efter BF, så rent teoretiskt kan de ju säga upp mig utan orsak om de inte gillar att jag drar på föräldraledighet så tidigt i min anställning. Jag är dock 32 år, så de borde inte vara en allt för stor chock att jag vill skaffa barn. 

Ni som har barn sen tidigare, är det någon som har erfarenhet av att vara ny på jobbet OCH gravid? Och hur tidigt tidigt syntes det på er? Kan man gömma en graviditet till ungefär vecka 20? 

Vad härligt att höra att allas graviditeter verkar flyta på. Jag var också på ett ultraljud i vecka 8+2 där allt såg bra ut.

Nu har jag ett dilemma! Hade önskat göra kub men här där jag bor är de väldigt strikta regler, det görs bara i 12+5 till 13+2 och då är vi bortresta. Åker när jag är 12+3 men skulle kunna göra samma dag, mottagningen vägrar dock. Hur hade ni gjort? Alternativet är att boka och betala nipt istället eller avboka resan. Känns tråkigt att avboka då vi båda tagit semester osv. Är 31 år. Hur ska jag tänka? :( 

Nu har jag varit hos läkaren och fått sjukskrivning 2 veckor, idag är jag 8+5, så förhoppningsvis mår jag bättre om två veckor, annars sa läkaren att vi får förlänga. Känns som en sån enorm sten som lyfts från axlarna! Verkligen levt i sån stress med måendet och jobbet, nu äntligen kan jag fokusera på att må bättre ❤️

Hur mår alla andra? Någon som börjat få mage ännu? Jag märker att min är extremt svullen. Fått beställa nya byxor! Upplevde inte alls detta så tidigt i min förra graviditet som slutade med MA, men just nu känner jag mig 5 månader gravid! 

Nu har jag varit hos läkaren och fått sjukskrivning 2 veckor, idag är jag 8+5, så förhoppningsvis mår jag bättre om två veckor, annars sa läkaren att vi får förlänga. Känns som en sån enorm sten som lyfts från axlarna! Verkligen levt i sån stress med måendet och jobbet, nu äntligen kan jag fokusera på att må bättre ❤️

Hur mår alla andra? Någon som börjat få mage ännu? Jag märker att min är extremt svullen. Fått beställa nya byxor! Upplevde inte alls detta så tidigt i min förra graviditet som slutade med MA, men just nu känner jag mig 5 månader gravid! 

Hej på er❤️ försvann härifrån, kände att alla symtom försvann (brösten slutade ömma o kändes inte så tunga längre, hade haft illamående som försvann, tröttheten minskade), sedan kom en liten liten blödning förra veckan, har inte heller blivit något svullen om magen som förra graviditeten då fick jag liten bula på magen typ vecka 9 men nu inget. Bokade privat ultraljud till idag och fostret hade slutat växa i 7+6 :(, så MA tyvärr.
Var egentligen i vecka 9+4 ungefär idag. Tufft såklart och ledsamt, men skönt att få det bekräftat då jag kände det så starkt att det var så. Nu längtar jag bara tills allt är över, inväntar kontakt från gyn imorgon för att starta missfallet.

Stort lycka till nu allihop!❤️

Hej på er❤️ försvann härifrån, kände att alla symtom försvann (brösten slutade ömma o kändes inte så tunga längre, hade haft illamående som försvann, tröttheten minskade), sedan kom en liten liten blödning förra veckan, har inte heller blivit något svullen om magen som förra graviditeten då fick jag liten bula på magen typ vecka 9 men nu inget. Bokade privat ultraljud till idag och fostret hade slutat växa i 7+6 :(, så MA tyvärr.
Var egentligen i vecka 9+4 ungefär idag. Tufft såklart och ledsamt, men skönt att få det bekräftat då jag kände det så starkt att det var så. Nu längtar jag bara tills allt är över, inväntar kontakt från gyn imorgon för att starta missfallet.

Stort lycka till nu allihop!❤️