Anonym (Skånetjej) skrev 2026-02-26 13:25:31 följande:
Ja det var det jag tyckte var så himla jobbigt, alltså om att berätta eller inte så tidigt. Det där med att ingen vet vad man går igenom, samtidigt som det kan vara ganska skönt att inte få för mycket frågor eller medlidande blickar. Men jag tycker det har varit påfrestande att hålla det för mig själv så länge som vi gjort denna gång. Men igår var vi på KUB och fick se en liten bebis som såg frisk ut, så nu har vi börjat berätta. Det är skönt, men jag är också så rädd att något ska hända nu. Vill inte gå igenom att behöva meddela missfall igen...
Sen gällande KUB så var resultatet var godkänt, men såklart är det svårt att släppa oron ändå. Vi fick ca 1/5500 på T21 och då undrar jag såklart varför det inte är 1/20 000 som på de andra testen. Men vi ska göra NIPT också så då får vi väl veta mer. Kanske oroar jag mig i onödan, för de sa ju att det inte behövdes kolla något mer för det var så pass bra. Får se om jag avvaktar med att berätta för nya jobbet tills jag fått veta om NIPT ser bra ut.
Har ni berättat nu? Hur tog era nära och kära det i så fall? 
Jag har faktiskt mått relativt bra, var väldigt trött fram till vecka 11 och hade en del illamående. Sen har magen varit sådär, och brösten varit svullna och ömma. Men utöver det har jag mått relativt bra. Jag har dock fått massa extraslag på hjärtat som jag inte vet om det är relaterat, men jag tänker att det kan bero på det ökade blodflödet. Men det har lugnat ner sig lite på senare veckor. Du hade inte heller haft sådär jättejobbiga symtom väl?
Jag förstår. Vi har faktiskt valt att inte göra KUB utan bara ett vanligt UL. Vi vill inte hamna i en situation där vi behöver ta ställning typ, och vi är rätt unga så risken är ändå låg. Om det skulle bli ett barn med t.ex. downs så är det såå välkommet ändå. Det är väl främst det syndromet där barnet lever väldigt kort som skulle vara en orsak. Men detta är alltså hur jag känner för jag skulle inte vilja göra en abort och då spelar det inte så stor roll. Är något avvikande så känns det skönare att man får veta det sen efter en hel graviditet och förlossning, men det är bara hur jag och min man resonerar. Alla gör såklart som man själv vill🥰
Hoppas allt ser ok ut för er. Tänker att det är väldigt låg risk, viste inte ens att man gick vidare om det var 1/5500. Trodde det var 1/200... Men hoppas att allt går bra💕
Vi har bara berättar för föräldrarna och syskonen till oss. Resten får bli efter UL på onsdag (!!!!). Då är det främst för att få bekräftat att något faktiskt lever. Även om jag känner att livmodern växer för varje dag, även om det i te syns ännu utan bara känns när man trycker lite.
Jag mår väldigt bra bortsett från att jag börjat känna lite foglossning. Kommer och går. Pratade med en fysioterapeut igår och fick lite tips så nu är ett avlastningsbälte påväg hem! I övrigt så har jag lite lätt typ magknip på kvällarna, magen är trög och brösten ömmar lite ibland men inte alls så mycket som jag trodde de skulle göra. Blir säkert värre. Ännu ingen tydlig gravidmage tycker jag, men det kommer väl😊 är ju första och bara v. 13.