Anonym (Besviken)

Wed 7 Jan 10:58

295 svar

Ogift och utan testamente

Jag är sambo sedan många år. Vi har barn tillsammans. Vi blev tvungna att hasta på med barn, på grund av sjukdom från min sida. Vi var därför inte gifta innan.

Min sambo vägrar konsekvent att gifta sig. Jag har flera gånger tagit upp att jag vill att vi skriver testamente. Först sa han att vi skulle ordna det om jag slutade tjata. Nu säger han att det inte är min ensak och att om han skriver testamente har jag ingen rätt att veta hur det är utformat.

Min sambo är ekonomiskt oberoende. Vi har inga gemensamma tillgångar förutom en bil som står på honom, men som vi betalat lika för. Vi delar också lika på alla utgifter som rör vårt gemensamma hem (som vi hyr), vårt gemensamma liv samt barnen.

Jag är helt ointresserad av hans pengar, förutom vid dödsfall. Jag skriver gärna äktenskapsförord vid äktenskap, men han vägrar det också. Det enda jag önskar, är att jag får en sudd pengar om han dör. Hans tillgångar är så stora att pengarna kommer att förvaltas av en överförmyndare. Det är inte säkert att jag får köpa en bostad till mig och barnen ens, om inte överförmyndaren godkänner detta. Bilen kommer jag att behöva köpa av mina barn.

För mig skapar detta mycket osäkerhet. Och osäkerhet på relationen. Jag känner mig oviktig och bortprioriterad, men framförallt känner jag att han inte prioriterar barnen. Det är framförallt barnen som kommer i kläm om jag behöver försörja dem själv. Jag tjänar bra och får ut en bit över 40' efter skatt, men det är självklart skillnad på det och att ha två inkomster.

Jag når ingenstans med honom. Han vill inte tala mer om det och blir sur när jag blir berörd. Jag är som sagt helt ointresserad av hans pengar och bär mer än gärna min del i vårt gemensamma liv, men jag oroar mig för framtiden. Flera av hans vänner har dött de senaste åren. Det kan hända och det kommer nära. Jag har självklart erbjudit mig att testamentera mina tillgångar till honom, men det är han inte intresserad av.

Cissi40

Fri 9 Jan 11:18

#151

Anonym (Z) skrev 2026-01-09 08:20:33 följande:

Man kan skriva testamente och ange särskild förvaltare för arvet, en utvald namngiven person alltså. Man kan också styra så att arvet faller ut till exempel vid 25 års åldern. Eller nåt annat villkor.

Att man låter barnen ärva och inte sin respektive betyder ju inte automatiskt att man är en dålig person, vi vet inte orsaken i detta fall. Vi ser bara TS frågeställning. Kanske vill mannen att barnen ska kunna köpa varsin bostad vid unga år. Mannen kanske inte gillar TS sätt att hantera ekonomin. TS skrev någonstans att sambon var äldre, kanske vill mannen inte att hans tillgångar kommer en eventuell ny man eller nya barn tillgodo.

Vi vet inte motivet. Tyvärr verkar inte heller TS veta motivet. Det är en tråkig situation som uppstått där de verkar ha tänkt olika och av någon anledning inte lyft frågan ordentligt. Tyvärr behöver man ordna sånt här innan man skaffar barn, nu gjordes inte det men jag hoppas det ordnar sig för TS.

Fast problemet här verkar ju vara att han inte vill skriva testamente, inte ens för sina barn. Han kan ju så klart ha gjort det utan att TS vet om det, men vi får ändå utgå från vad som står. Nu drar jag långa växlar men som jag tolkar det så vill han inte göra något som har med "papper" och avtal att göra; inte giftemål, inte testamente, inte ens försäkring... om det beror på något allmänt misstro mot avtal, han är lat, okunnig eller varför kan man spekulera i. De skulle t ex kunna ha en livförsäkring på varandra som skulle täcka upp för den som blev kvar om något hände den andra personen. En sån försäkring kostar inte många kronor och skulle inte påverka vad som hände med hans arv, men han har så vitt jag förstått även vägrat det.

Anonym (Alicia)

Fri 9 Jan 15:30

#152

Anonym (Besviken) skrev 2026-01-09 08:34:46 följande:

Allt sånt hade ju varit bra för mig att veta, om det nu är gjort. Jag behöver inte ha exakta detaljer, bara huvuddragen. Det hade också varit lämpligt att veta VARFÖR han gör som han gör. Jag kanske inte skulle hålla med honom, men många saker kan jag ändå respektera.

Några fler barn blir det inte. Jag har en sjukdom som gör att jag passerade bäst före.datum tidigt. Därför fick vi skynda oss med barn, om det skulle bli några. Nu kan jag inte längre få fler barn. Jag är numera inte purung heller, jag är själv en bit över 40.

Precis. Och oavsett vad han väljer att göra måste ju du åtminstone få veta vad hans plan är, för att själv kunna planera och förbereda för OM något skulle hända.

Bara att veta att om nåt händer så gäller x och y och du t.ex. måste kunna köpa ut familjens bil av barnen är ju hjälpsamt att veta NU, inte få reda på när ni är mitt i sorgen.

Anonym (FruN)

Fri 9 Jan 15:35

#153

Kanske håller pengarna på att ta slut? Jobbar han?

Anonym (FruN)

Fri 9 Jan 15:41

#154

Även om han inte vill att du ska ärva så borde han skriva ett testamente där han skjuter på att barnen får pengarna när de är 18 år. Det är alldeles för tidigt att vara ekonomiskt oberoende vid den åldern.

Anonym (Hmmm...)

Fri 9 Jan 15:52

#155

Cissi40 skrev 2026-01-09 07:35:47 följande:

Om min man inte litade på mig mer än så; att han trodde att jag skulle fatta dåliga beslut för våra barn för att jag skulle bli "tokkär i någon ung och vacker man" då skulle jag inte vilja vara gift med honom. Det går att båda håll, jag skulle aldrig gifta mig med en man som jag trodde var kapabel att överge våra barn för någon "ung och vacker kvinna". Du har nog läst lite för många kioskromaner, de flesta ansvarstagande vuxna människor beter sig inte på det sättet.

Du bedömer det alltså att mannen i det här fallet tar sitt ansvar när han låter sina barn hamna i händerna på en okänd person (han har ingen aning om vem som blir utsedd till förvaltare åt hans barns pengar) i stället för den kvinna som han valt som mamma till sina barn om något skulle hända honom? Jag hoppas verkligen att det inte är ett medvetet val utan att han bara är okunnig.

Fast vi bor ju i det moderna Sverige? Barnen kommer inte att behöva börja arbeta på en fabrik vid 12 års ålder för att inte svälta. Och de får ju sitt arv allteftersom de fyller 18, de behöver inte så mycket mer än mat och husrum och kläder och skor innan dess. Och det får de nog. Jag tror att du har läst för mycket Dickens...

Dessutom säger ju TS att hon tjänar 40 000 i månaden, och med den summan kan man till och med försörja två barn själv utan problem (hon får ju dessutom barnbidraget och flerbarnstillägget, barnpensionen och upp till 12 års ålder efterlevandepensionen, och skulle det hända något med hennes inkomst så finns det bostadsbidrag och socialbidrag).

Det som jag beskrev händer dock i verkligheten. Jag råkar också veta, att det har varit ett stort problem med föräldrar som lirkar med överförmyndaren för att få ut pengar till syften som egentligen är för dem själva, genom att säga att det är för barnet. Typ "Vi vill åka till Mauritius och NN behöver den resan, för han har haft det så jobbigt i skolan". Fast det är mamma och hennes nye man som vill åka till Mauritius. För några år sedan skärptes därför reglerna, så att överförmyndaren verkligen måste kunna motivera varför han eller hon anser att det är till barnets bästa att betala ut det här beloppet till dess vårdnadshavare nu.

Jag hade förresten som ung en kompis som hade fått ett fult ärr i ansiktet vid en bilkrock. Hon hade tänkt betala för en ärrkorrektion - plastikkirurgi alltså - med skadeståndsbeloppet från den andra föraren. Men när hon fyllde 18 så fanns inget kvar av skadeståndspengarna. Föräldrarna hade bit för bit lirkat av överförmyndaren allting. Mamman sa typ "vi var tvungna att ta de pengarna för att pappa blev arbetslös, annars hade vi varit tvungna att gå till soc i stället". Den tjejen sa upp kontakten med sina föräldrar...

Anonym (Hmmm...)

Fri 9 Jan 15:55

#156

Anonym (En vettig man) skrev 2026-01-09 08:01:07 följande:

Nu är du mer än lovligt naiv jämfört med ditt tidigare paranoida misstänkliggörande av TS.

Det är svinlätt att hitta exempel på missbruk av god man eller förvaltarskap, eftersom ingen vill vara det idag och de som är det oftast är folk som inte har mycket pengar de heller.

Förvaltaren i 45-årsåldern står åtalad för grov trolöshet mot huvudman efter att ha överfört cirka 940 000 kronor till sig själv.

www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/sa-lurade-forvaltaren-funktionsnedsatta-blandade-kontanter-i-burk

www.aftonbladet.se/nyheter/a/VPVVx1/gode-man-slarvar-med-utsattas-pengar

Och så vidare...

Ja, det slinker alltid med dåliga äpplen... vad det än gäller. Finns ju ekonomiassistenter på företag som har förskingrat miljoner också. Och banktjänstemän. Det betyder inte att hela personkategorin är kass och inte bör få finnas. Dessutom måste ju kontrollen ha brustit någonstans, i ett sådant fall som fallet i ditt citat.

Anonym (Hmmm...)

Fri 9 Jan 16:08

#157

Anonym (Z) skrev 2026-01-09 08:20:33 följande:

Man kan skriva testamente och ange särskild förvaltare för arvet, en utvald namngiven person alltså. Man kan också styra så att arvet faller ut till exempel vid 25 års åldern. Eller nåt annat villkor.

Att man låter barnen ärva och inte sin respektive betyder ju inte automatiskt att man är en dålig person, vi vet inte orsaken i detta fall. Vi ser bara TS frågeställning. Kanske vill mannen att barnen ska kunna köpa varsin bostad vid unga år. Mannen kanske inte gillar TS sätt att hantera ekonomin. TS skrev någonstans att sambon var äldre, kanske vill mannen inte att hans tillgångar kommer en eventuell ny man eller nya barn tillgodo.

Vi vet inte motivet. Tyvärr verkar inte heller TS veta motivet. Det är en tråkig situation som uppstått där de verkar ha tänkt olika och av någon anledning inte lyft frågan ordentligt. Tyvärr behöver man ordna sånt här innan man skaffar barn, nu gjordes inte det men jag hoppas det ordnar sig för TS.

Enligt svensk lag kan man inte styra arvet så att det faller ut först vid 25. Du tänker på de "trust funds" som finns i USA, där den unga arvtagaren bara får räntan, fram till en viss ålder då de får disponera hela kapitalet själva. Ett extremt exempel var Bing Crosby, han bestämde att hans söner från första äktenskapet skulle få sitt arv först när de fyllde 60! Han tänkte att det var till deras bästa, att de var tvungna att arbeta och bli något själva, och inte bara slösa bort hans förmögenhet och sedan stå där utan utbildning och arbete.

Men som sagt, i Sverige går inte det, här får barnen arvet vid 18.

Ja, vi vet ju inte hur ung TS är. Jag förstår mannen om han inte vill att det han har slitit ihop, skulle levas upp av hennes nye man och nya barn. Det skulle ju vara fruktansvärt. För att gå till USA igen, så finns det rika män som i stället för att låta änkan ärva, sätter upp en trust fund från vilket hon får ett visst belopp utbetalat varje kvartal. Men om hon börjar träffa en ny man så upphör de utbetalningarna.

För att säkerställa detta, så avtalar mannen även med en detektivbyrå (eller med den som disponerar fonden, så att denne anlitar detektiver) att med jämna mellanrum övervaka kvinnan. Kommer de på henne med en ny man, så upphör utbetalningarna från fonden, och arvet betalas ut till någon annan, kanske en välgörenhetsorganisation om den rike mannen saknade barn. Det är ju mycket bättre.

Men sådant går knappast att arrangera i Sverige, och därför är det bäst att göra som TS' sambo.

Anonym (Hmmm...)

Fri 9 Jan 16:18

#158

Cissi40 skrev 2026-01-09 11:18:50 följande:

Fast problemet här verkar ju vara att han inte vill skriva testamente, inte ens för sina barn. Han kan ju så klart ha gjort det utan att TS vet om det, men vi får ändå utgå från vad som står. Nu drar jag långa växlar men som jag tolkar det så vill han inte göra något som har med "papper" och avtal att göra; inte giftemål, inte testamente, inte ens försäkring... om det beror på något allmänt misstro mot avtal, han är lat, okunnig eller varför kan man spekulera i. De skulle t ex kunna ha en livförsäkring på varandra som skulle täcka upp för den som blev kvar om något hände den andra personen. En sån försäkring kostar inte många kronor och skulle inte påverka vad som hände med hans arv, men han har så vitt jag förstått även vägrat det.

Det behövs inget testamente, om utfallet UTAN testamente blir som man vill ha det ändå. Och om man är ogift och har barn, så går arvet automatiskt till barnen. De får lika stora delar var. Behövs inget testamente.

Jag har dock själv skrivit testamente ändå, för att jag ville ha med att det mina barn ärver av mig - liksom det som kommer i dess ställe (t.ex. om de köper en bostad för det beloppet) - ska vara deras enskilda egendom. På så sätt kan inte en äktenskapspartner eller sambo roffa åt sig någonting. I och med vår idiotiska sambolag, så kan ju till och med en sambo roffa åt sig halva lägenhetens värde annars (om den har köpts för gemensamt bruk, alla vet inte om detta - det kommer som en chock vid separationen).

Det här borde ALLA tänka på, som har lite mer pengar än medelmåttan att lämna efter sig. Och det kan ju TS' sambo ha gjort också, det vet vi ju inte om han har skrivit testamente eller vad som står i det.

Anonym (Z)

Fri 9 Jan 17:17

#159

Anonym (Hmmm...) skrev 2026-01-09 16:08:34 följande:

Enligt svensk lag kan man inte styra arvet så att det faller ut först vid 25. Du tänker på de "trust funds" som finns i USA, där den unga arvtagaren bara får räntan, fram till en viss ålder då de får disponera hela kapitalet själva. Ett extremt exempel var Bing Crosby, han bestämde att hans söner från första äktenskapet skulle få sitt arv först när de fyllde 60! Han tänkte att det var till deras bästa, att de var tvungna att arbeta och bli något själva, och inte bara slösa bort hans förmögenhet och sedan stå där utan utbildning och arbete.

Men som sagt, i Sverige går inte det, här får barnen arvet vid 18.

Ja, vi vet ju inte hur ung TS är. Jag förstår mannen om han inte vill att det han har slitit ihop, skulle levas upp av hennes nye man och nya barn. Det skulle ju vara fruktansvärt. För att gå till USA igen, så finns det rika män som i stället för att låta änkan ärva, sätter upp en trust fund från vilket hon får ett visst belopp utbetalat varje kvartal. Men om hon börjar träffa en ny man så upphör de utbetalningarna.

För att säkerställa detta, så avtalar mannen även med en detektivbyrå (eller med den som disponerar fonden, så att denne anlitar detektiver) att med jämna mellanrum övervaka kvinnan. Kommer de på henne med en ny man, så upphör utbetalningarna från fonden, och arvet betalas ut till någon annan, kanske en välgörenhetsorganisation om den rike mannen saknade barn. Det är ju mycket bättre.

Men sådant går knappast att arrangera i Sverige, och därför är det bäst att göra som TS' sambo.

Nej, jag tänker på svensk lag och du har rätt såtillvida att barnet alltid har rätt till sin laglott direkt. Det arv som är utöver laglotten kan du däremot villkora.

Sen finns ju också (den fullkomligt absurda, eller?) möjligheten att barnet respekterar testamentet och sin förälders vilja och låter bli att begära jämkning och istället väntar till 25.

Anonym (Z)

Fri 9 Jan 17:21

#160

Cissi40 skrev 2026-01-09 11:18:50 följande:

Fast problemet här verkar ju vara att han inte vill skriva testamente, inte ens för sina barn. Han kan ju så klart ha gjort det utan att TS vet om det, men vi får ändå utgå från vad som står. Nu drar jag långa växlar men som jag tolkar det så vill han inte göra något som har med "papper" och avtal att göra; inte giftemål, inte testamente, inte ens försäkring... om det beror på något allmänt misstro mot avtal, han är lat, okunnig eller varför kan man spekulera i. De skulle t ex kunna ha en livförsäkring på varandra som skulle täcka upp för den som blev kvar om något hände den andra personen. En sån försäkring kostar inte många kronor och skulle inte påverka vad som hände med hans arv, men han har så vitt jag förstått även vägrat det.

Så kan det förstås vara. Jag tolkar det som att han tycker det är hans ensak hur han gör, men att han kommer göra något men inte berätta för TS.

Ogift och utan testamente

INNEHÅLL