Ogift och utan testamente

Han vill ju inte gifta sig, men lovade att vi skulle skriva papper "snart". Det är tio år sen och idag meddelade han att inte tänker skriva papper och att jag inte har något med detta att göra. Han hälsade också att jag får leva i ovisshet kring hur det skulle bli för mig. 

Tillägg: för mig skulle det alltså vara betydligt viktigare att gifta sig, än att ha ett testamente, för jag vill inte ha en förmyndare som "extra förälder" om något skulle hända pappan till mina barn.

Han har inget
Vi har varit ihop sen 1994 och tro mig, det vore det sista han gjorde. 

TS visar inga tecken alls på girighet eller avundsjuka, skärp dig. Det hon vill är ju fullt rimligt och naturligt. Klart hon inte vill behöva leva i ovisshet med en partner som vägrar ens diskutera såna här frågor. 

Det handlar ju inte om att hon är nyfiken på hur mycket pengar grannen har direkt. Läs TS svar istället för att hitta på grejer TS aldrig ens visat antydan på. 

Jag tycker också att detta är en fin tanke, men jag har sett så många exempel på där det gått snett... att jag inte vet om jag tycker så längre. Eller rättare sagt: jag tycker också att det är självklart att man har alla "löpande" inkomster tillsammans (alltså lön, bonusar, bidrag, ersättningar) så länge som äktenskapet eller samboskapet (ja ingen skillnad där) varar. Jag förstår mig inte på familjer, där det endast finns gemensamma barn - och så sitter föräldrarna ändå på restaurangen och delar notan på öret... eller bråkar om vem som betalade förra tankningen. Det är märkligt. 

MEN när det gäller en större förmögenhet som den ena hade med sig in i förhållandet, vare sig det är reda pengar eller en egen firma eller en släktgård eller ett hus, eller som han/hon ärvde efter sina föräldrar även om det var under förhållandet... så finns det ingen anledning att sätta allt detta på spel. Det är därför det finns sådant som äktenskapsförord, och möjligheten att skriva i sitt eget testamente att det ens barn en dag får ärva ska vara deras enskilda egendom (så att de i sin tur ska få ha kvar släktgården, det ärvda huset, whatever om de en dag skiljer sig från någon.)Att inte gifta sig får ju samma effekt som äktenskapsförord och testamente, det är bara ÄNNU mer säkert (om man vill säkerställa att ens egendom går till barnen eller - om man är barnlös - till ens syskon eller syskonbarn). För en äktenskapspartner har rätt till mer ur boet än en sambo har, ÄVEN om det finns papper (äktenskapsförord respektive samboavtal). 

För övrigt tycker jag att du är ganska respektlös mot alla par som väljer att vara sambo, som att de inte skulle kunna älska varandra för det? Det är ju jättevanligt i Västvärlden idag. Om man inte vill leva som gifta utan att vara det, av religiösa eller moraliska skäl, så blir det förstås annorlunda, och det respekterar jag - men detta gäller ju inte TS - hon har redan två barn med karl'n...

Nu hittar du på. Jag har aldrig tjatat om att min sambo kan dö. Han lovade, för tio år sen, att vi skulle skriva papper för att trygga barnen om han skulle dö, eftersom han inte vill gifta sig. Under dessa år har jag påmint då och då, vartannat år kanske, och han har sagt att vi ska. Det senaste året har flera av hans vänner dött av sjukdom och det kändes därför aktuellt att ta upp frågan igen. Då får jag till svar att något sådant blir det inte och att det inte är min ensak, samt att jag får leva i ovisshet kring detta. 

Och jag är inte fattig. Jag har under hela vår relation betalat exakt hälften av allting, med undantag för två månader när jag var sjukskriven under graviditeten. Jag har konsekvent själv betalat för mina egna saker. Det var min sambo som hotade att lämna mig om vi inte skaffade ett barn till, själv var jag nöjd efter första. Någon inseminator kan han knappast känna sig som. Snarare kan jag känna mig utnyttjad, för jag börjar undra om han valde mig för att jag var yngre och forfarande kunde få barn. Hans jämnåriga kunde det nämligen inte längre. 

Tillägg: för mig skulle det alltså vara betydligt viktigare att gifta sig, än att ha ett testamente, för jag vill inte ha en förmyndare som "extra förälder" om något skulle hända pappan till mina barn.

Du förväntar dig att jag fattar beslut gällande en lång relation på en kväll? Jag känner just nu att det här inte är en relation jag vill leva i. Så långt har jag kommit. 

Läser du alls vad jag skrivit, eller går du bara in för att vara otrevlig? 

IGÅR meddelade min sambo att det inte blir något av ett avtal. Han meddelade också att jag får leva i ovisshet kring hur han gör framgent samt att detta inte är min ensak. DET är mitt stora problem i det hela, att detta inte är något vi diskuterar. Jag vet inte ens varför han har den här inställningen. Han anser inte att jag har med det att göra. 

Eftersom jag är ointresserad av pengar och verkigne inte är girig, stannar jag inte i en relation för att dra nytta av hans pengar och vår gemensamma ekonomi. Vår relation framstår allt mer som en affärsuppgörelse och det är jag inte intresserad av. 

Jag förstår dig till 100%, jag är barnet I en familj där pappan dog och har levt igenom exakt det du skriver om. Min mamma hade bra jobb så vi kunde som tur var bo kvar i villan, otroligt viktigt att inte rivas upp från hela ens tillvaro kan jag säga.

Vill han inte gifta sig så fine men ett testamente bör väll ändå inte vara alltför mkt? 

Det låter för mig väldigt konstigt att ni skulle hyra ert boende om han är ekonomiskt oberoende? Det låter nästan missunnsamt mot dig att ni inte äger ett boende? dvs vill han vara så pass separerad från dig att han inte ens kan tänka sig äga en bostad tillsammans där ni går in med lika mkt kontantinsats var eller nått? Aja det är en annan fråga?

MEN ge dig inte, han måste verkligen förstå konsekvensern, folk gör verkligen inte det tyvärr. Jag har suttit på otaliga middagar med tjejkompisar och förklarat vad skillnaderna innebär i slutändan och att om man inte gifter sig så behöver man lösa det på annat sätt. Få med honom till en jurist som verkligen går igenom allt och ger olika förslag på alternativ. Livförsäkring var inte helt fel! 

Jag hade annars separerat om jag vore du, du har riskerat ditt liv genom att föda hans barn (ja lite överdriver kanske men det händer att folk dör alt får stora men). Och han är inte ens intresserad av vad som händer dig och barnen om han dör?

Generellt får barnen en slags pension från en avliden förälder som kommer från lite olika håll beroende på vad föräldern har haft för upplägg och försäkringar. Detta kan den andra föräldern använda för löpande kostnader osv, dvs inte ett arv utan för efterlevande. Det är dock absolut inte som en hel lön.