BIM Mars 2026

Smygtestade ändå igår, kunde inte hålla mig haha. Negativt såklart. Dock testade jag på eftermiddagen och hade druckit ganska mycket kring lunch. Vet inte exakt när ägglossning skedde men troligtvis äl+11-12 igår, så känns ändå kört även om man hört om dom som plussat senare.. Vill bara att mensen ska komma nu så att jag får göra min äggledarspolning och vi kan gå vidare i processen. Tycker dessa dagar är tortyr, när man i princip vet att det är kört och bara väntar in mens. Jag har annars kort lutealfas så känns ju ganska typiskt att den ska vara normal och bra nu när man faktiskt väntar på mens.

Ja det kan ju vara svårt att få till ändå men nu är det nåt som satt sig i huvudet på honom tror jag. Det börjar liksom bra men lyckas inte avslutas. Och det ger ju press. Det har aldrig varit så för oss förr. 

Om man nu räknar våra halvtrassliga försök så har vi kommit fram till att detta är fjärde ?riktiga? men nån typ av teoretisk chans, och det är ju inte superlänge. Men med tanke på att jag blev gravid i slutet av december 2024 och sedan gjorde avbrytandet på våren 2025 så känns det som en lång och hemsk resa. Vill bara att det ska få vända till nåt positivt så vi kanske kan få tillbaka lite livsglädje igen. Vi ska bort till vänner i helgen där det garanterat kommer drickas en del alkohol så egentligen hade jag velat veta innan men det är ju fortfarande så tidigt då. Räknar kallt med att det kommer vara negativt och lever livet i helgen.

Hoppas du får ett positivt test till helgen och kan berätta för din mamma ❤️

Det garanterar inget, men hjälper väl sannerligen till! 😊 Håller tummarna för plus! ✊🏻

Förstår den deppiga känslan när man smygtestat med negativt resultat, men det är inte över förrän mensen är här. 

Jag är tvärtemot, tiden jag mår som bäst är efter äl och före mens. Tror varje månad att jag nog är gravid och lever liksom på det. Sen när mensen kommer så blir jag så låg att det är svårt att samla ihop sig igen. Är knappt ens glad när nästa ägglossning kommer. Inser ju att det inte alls är bra och hållbart att ha det så här men vet inte heller vad man ska göra. Har hört att det ska gå att kombinera med medicin för mående trots att man försöker bli gravid men vet att det kanske inte är rätt väg. Tänker ibland att det kanske skulle vara en kickstart mot bättre mående, men vet inte då jag aldrig testat såna mediciner. Lyckas du må okej emellanåt? 

Hade väldigt stark ÄL test i morse å min temp låg högre än vanligt..så kunde inte låta bli att testa..blev tyvärr negativt men är ännu bara på dag 9/10 efter ÄL. Så vet att det är tidigt att testa men var sååå nyfiken..

Kände likadant förut, att jag mådde som bäst då och levde på hoppet. Men tyvärr börjar hoppet ta lite slut för mig känns det som. Så dagarna jag känner så är inte många efter ägglossning nu för tiden.
Jag fick mens imorse och jag känner mig lättad över det. Om den ändå skulle komma är jag glad att den kom snabbt för jag orkar inte vara deppig "utan orsak". Nu har jag fått tid till äggledarspolning nästa vecka och sen hoppas jag att vi ganska snabbt kan få remiss vidare. Vi har nu gjort mer än 20+ cykler av försök hemma och jag tror inte jag kommer kunna bli gravid naturligt helt enkelt. 

Jag lyckas må okej vissa dagar och stunder, men ovissheten om drömmen att bli mamma nånsin kommer uppfyllas lever ju med mig i princip varje vaken stund. Jag försöker hitta på roliga saker och inte isolera mig. Det bästa är att få prata ut med någon, inte hålla det inom sig. Vi har också börjat planera för en resa i sommar så vi har något att se fram emot och liksom planera tillsammans, vilket hjälper i stunden. Har du saker du kan se fram emot? Någon du känner att du kan prata ärligt och öppet med? 

Håller tummarna att du snart får ett plus och att du ska få må bra dittills  Jag förstår att det är tufft!! 

BIM-lista:

Åh så ledsen att höra ❤️ såklart inte kört förrän mensen kommer men förstår känslan av att det ändå känns hopplöst. Men antingen så kommer mensen och då kommer du snart ha gjort spolningen, så inte så jättemycket väntan nu 🥰 

Jag har också bim idag/imorgon (även om jag inte skrivit in mig i mars-listan..) och för första gången på 1 år så har jag inte testat tidigt... För mig har det tidiga testandet varit ett sätt att stålsätta mig på att det är negativt och att mensen kommer snart - men det gör ju också att antalet dagar av hoppfullhet minskar (eftersom jag redan från dag 8dpo typ ger upp med ett negativt test). ❤️

Tyvärr kom mensen imorse, så nu är det helt kört för denna gång. Spolning nästa vecka! 

Ja, man kan verkligen känna och tänka olika kring testandet. Bara man gör det som man mår bäst av i situationen så finns det inget rätt eller fel är min mening! Jag har tyckt att det varit lite olika månad för månad vad som hjälper mitt psyke, att testa eller inte testa. Länge körde jag med tempning och då kunde jag ju se ganska snart utan att testa att det inte hade gått. Nu tempar jag dock inte längre, försöker att minimera besattheten kring att bli gravid så gott det går eftersom det börjat påverka mitt mående så mycket.
Hur känner du nu inför bim när du inte testat? Håller tummarna för dig 

Ledsen att höra, men så bra att spolningen nu är inbokad till >rätt dag< i cykeln! Är ju klurigt det där också att få en tid med kort varsel. Håller tummarna för er, och att ni snart får svar och kan fortsätta vidare! 🥰 Hur ser du på IVF? Är det något du vill få remiss till snart eller känner sorg inför?

Ja men verkligen! Jag tempar runt ägglossningen men slutar ca 3 dagar efter den är bekräftad för att inte bli för besatt kring den också. Sen har jag en knäpp grej att jag kollar på pappret efter spottings i lutealfasen. Jag brukar få spottings runt 8 dpo, och det är dem som gör mig som allra mest ledsen. Så det försöker jag också träna på att sluta med - bara kasta pappret och inte kolla 😅

Dock har jag senaste 48h ish ändå kollat pappret och har ingen antydan till spottings öht. Samtidigt har jag ingen molvärk/känsla för att mens är på g heller - så det känns konstigt! Jag är försiktigt hoppfull vilket jag aldrig någonsin har varit tidigare på 11dpo? Men försöker inte balla ur för mycket, antagligen så kommer mensen imorgon ändå 🙈😅

Jag inser vilken lyx det är att jag redan är mamma, men jag ska säga att det är en lyx jag verkligen inte tar lätt på. En av mina närmsta vänner kämpade i många år för att bilda familj men de har nu valt att leva livet som två med hund. Min dröm var aldrig från början att ha tre, men jag känner nu att det verkligen är vad jag önskar. Vi fick barn så himla unga och jag vet att jag skulle ta vara på det på ett annat sätt nu. Sörjer varje dag lillasyskonet vi sa hejdå till så det är lite som att en skiva har fastnat i ett spår som bara går om och om igen. Allt i livet är egentligen i fel tajming för ett syskon nu då de äldre blivit så stora, vi lever en annan typ av liv, det går bra på våra arbeten, våra vänner har stora barn osv, men ändå är det det enda som känns rätt i hjärtat. 

Har inte riktigt nån att prata med utan skjuter bara undan det. Har väl isolerat mig från det mesta, våra föräldrar, mina syskon osv. Julen var tuff. Nu gruvar jag mig för kommande födelsedagar under våren. Och så ska både min svägerska och syster ha barn snart. Den är tuff.

Vad skönt att du hittat ett sätt att öppna dig och kunna prata om det. Jag har ingen att göra det med, men kanske ska ta upp någon vårdkontakt igen. Pratade med kurator i våras. Vi håller också på att planera lite sommarsemester. Men min lilla hjärna spelar samtidigt upp att då kommer jag nog vara i vecka XX och så vidare? Det är som att den vägrar vara med på noterna av verkligheten. 

tack för att du tog dig tid att skriva! Så skönt att få höra andras perspektiv och lite pepp att jag faktiskt behöver försöka ha strategier för att rycka upp mig lite. Livet pågår ju just nu, och det vill man inte heller missa!