Tille, ikväll gick det bra att springa. I en timme och trettiotre minuter sprang jag. Inga bekymmer. Det var ju bra. Du har det bra där du är tror jag. Det finns ju så mycket att göra för små pojkar i äventyrens land. Ikväll har jag fått en aning om ett nytt äventyr.
Det smattrar på fönstret. Regnet som faller ohämmat utanför vår stuga är tungt och allt där utanför är genomdränkt av vatten. Trots att det är lunchtid är himlen mörk och molnen verkar stå helt stilla. Plötsligt mullrar det till.
- Vad var det? frågar gossen ängsligt från sin plats på fällen.
Jag vänder mig bort från fönstret och går bort till spisen.
- Det är inget att vara rädd för, svarar jag lugnt. Det är bara lite oväder. Det är över snart ska du se.
Jag lyfter av grytan med choklad och häller upp i två stora muggar. Blå choklad, förstås.
Med en mugg i var hand går jag fram till fällen och sätter mig ner.
- Här lille vän, säger jag och räcker gossen muggen med rykande choklad. Den är väldigt varm nu så vi får kanske vänta med att dricka.
Gossen nickar och kastar en blick mot fönstret. Med en suck vänder han sig bort från fönstret.
- Vad är det? frågar jag.
- Äsch, det är inget speciellt, svarar gossen och stirrar in i elden.
Jag ser att han är lite ledsen och det kan jag förstå. Han hade sett fram mot den här dagen för vi skulle ju spela kubb ute på gräsmattan framför stugan. Jag sätter mig bredvid honom och rufsar om hans toviga blonda gossehår.
- Du, lillkillen, säger jag glatt.
Gossen tittar på mig över kanten på muggen.
- Ja Magnus?
- Jag tror nog att det snart slutar att regna och att solen snart kikar fram. Det är vad jag tror.
Gossen ler och ska precis säga något när ett starkt ljussken lyser upp i fönstret. Gossen flämtar till och pekar stumt. Sen smäller det till. En riktig åskknall. Plötsligt har jag en liten gosse i famnen. Han håller sig fast och darrar i hela kroppen.
- Så ja, lille vän, säger jag och stryker den lille pojken över håret. Så ja, det är inget att vara rädd för.
Gossen öppnar ena ögat ock kisar på mig.
- V-va-vad var det där? frågar han och blundar hårt igen.
Jag ställer mig upp med gossen i famnen.
- Kom så ska jag visa dig. Håll i mig bara så du känner dig säker.
Jag går bort till fönstret och drar fram en stol. Vi sätter oss och jag håller ena armen om honom.
- Titta nu, säger jag och pekar ut över ängen.
Gossen kikar ut genom halvöppna ögon. Han håller hårt i min arm men vågar i alla fall kika en stund.
- Molnen ser så arga ut, säger han och ryser till.
Plötsligt blixtrar det till igen. Två stora blixtar jagar varandra över himlen och knallen kommer omedelbart. Gossen kryper in i famnen på mig igen.
- Det där, berättar jag, kallas för blixtar. De kommer fram ibland när det är oväder och vi brukar kalla det för åska.
Gossen ser på mig med sina stora blå ögon.
- Är det inte farligt? Såna blixtrar? frågar han och ser sig om efter sin mugg. Den står kvar på fällen.
Jag reser mig och sätter ner pojken på stolen.
- Sitt där, säger jag, jag ska bara hämta våra muggar.
- Åskan är farlig ska du veta lille vän, men den är inte farlig om man vet hur man ska skydda sig.
Jag sätter mig på stolen igen.
- Hur skyddar man sig då? frågar gossen oroligt.
- Jo, svarar jag, man ska hålla sig inomhus. Det är bra, men man ska inte ställa sig under träd eller vara ute på tjärnen. Då kan det gå illa.
Gossen tar en klunk av sin choklad och ser sedan upp på mig.
- Vilken tur att vi är inne då Magnus, säger han och ger mig en kram.
- Ja, det är tur det kompis, svarar jag.
- Det är tur att du är här Magnus. För då slipper jag vara rädd.
Jag klappar gossen på kinden och ler.
- Du och jag Tille. Det vet du.
Kanske lättar molnen och kanske kikar solen fram. Vad vet jag. Kanske blir det kubbspel imorgon för äventyrarna? Vi hoppas. Eller hur Tille?
Snusningar från din Internet-kompis Magnus
Leste din dagbok, naturlig at savnet og tankene kommer nå som ting roer seg rundt dere. Enkelte dager vil nok antageligvis være tyngre enn andre.. Godt at du føler det bedre idag. Klem fra meg.