Tilles tråd

Tille, nu så.. jag är hemma och har ätit lite. Ljuset är tänt och om jag inte tolkar mina fingrar fel så kan det vara dags för oss att leta efter den krukan med guld!

Skenet från den öppna spisen i stugan där gossen bor sprider en varm och ombonad känsla i rummet. Skuggorna jagas bort och allt får en orange ton. Utanför skiner solen men några moln svävar också omkring där uppe i skyn. Gossebarnet står och spanar ut genom ett fönster. Han ser längtande ut och säger lite drömskt:
- Magnus, tror du det kommer en regnbåge snart? Tror du det?
Jag reser mig ur fåtöljen och går fram till gossen. Varligt lägger jag min arm runt hans små axlar.
- Det är klart det kommer en regnbåge snart. Det måste det ju göra. Oroa dig inte kompis.
Gossen suckar förnöjt och fortsätter spana ut genom fönstret, hans ena hand i min. Plötsligt ropar han till.
- Titta! Vad är det där?
En liten vattendroppe har landat på fönsterbrädan. Sen kommer en till och ytterligare en. Det börjar regna precis när solen tittar fram bakom ett av molnen.
- Titta! säger jag med spänning i rösten och pekar bort mot gärdsgården och bortom ladan och stenen. Gossebarnet spanar intensivt åt det håll min hand pekar.
- Där! Där är en. En regnbåge! Hans ögon tindrar och ivern i hans blick går inte att ta miste på.
- Kan vi gå? Kan vi gå nu, och hämta krukan med guld? Kan vi det Magnus?
Jag ser fundersam ut och tittar på den söte lille gossen.
- Ja, men på ett villkor, lille vän.
Gossen hoppar på golvet framför mig.
- Ja, vad som helst!
Jag svarar:
- Du måste rida på mina axlar hela vägen eller åtminstone en liten bit.
Gossen skrattar till. Utan ett ord klättrar han upp på min rygg och tar plats.
Det regnar lite mer nu men solen är där och regnbågen är den största på evigheters evighet. Vi traskar framåt genom det nu så blöta gräset. Som tur är har vi, eller jag, kavlat upp byxbenen en bra bit upp på benet. Vi följer regnbågen förbi ladan och stenen. Vi följer gärdsgården när den löper vidare längs med ängen. Vid gärdsgårdens slut börjar en liten skog att breda ut sig. Granar och tallar och ett och annat bananträd växer där. Precis i gränsen mellan ängen och skogen går regnbågen ner. Gossen som fram tills nu har suttit och spanat från sin plats på mina axlar glider nu smidigt ner och ropar:
-Där Magnus, där är den! Kom så skyndar vi oss dit!
Jag skrattar en smula och ser varmt på gossen som skuttar fram genom det höga gräset.
- ja, jag kommer. Spring före du. Och hittar du skatten innan jag kommer måste du ropa!
Gossebarnet stannar till och vänder sig om.
- Ja, visst. Men kom nu!
Jag går lite fortare och snart ser jag pojken stanna till precis där skogen börjar. Han står alldeles stilla och ser ner i marken.
- Har du hittat skatten? ropar jag men gossen svarar inte.
Jag går fram till honom och ser ner på marken. Där står något. Inte en kruka. Det är mer som en spegel, en grumlig spegel. Konstigt. Plötsligt ser jag min son Olle. Jag ser honom och jag ser min fru. Ögonen tåras snabbt och jag börjar gråta. De ser ut att ha det bra. Jag torkar tårarna på min skjorta och tittar på gossen. Han står där och ler. Stilla frågar jag honom.
- Vad är det du ser?
Gossen tittar upp på mig med sina blå ögon som nu är kantade av tårar.
- Det är mamma, och pappa, och mina syskon. De ser ut att ha det bra. Det tycker jag om.
Jag lägger min arm kring gossens axlar och kramar honom en kort stund.
- Är du arg på mig för att det inte fanns någon kruka med guld vid regnbågens slut? frågar jag. Han ser på mig med kloka ögon och ler.
- Jag tror att varje gosse finner en egen skatt vid regnbågens slut. Detta är min.
Jag rufsar gossen i håret.
- Vill du stanna en stund till?
Gossen ser ner i spegeln.
- nej, det behövs inte. Jag kan alltid se dem nästa gång det regnar och solen tittar fram. Eller hur?!
Med ett leende svarar jag:
- Ja, det stämmer, kompis, det stämmer.

Hand i hand går vi hemmåt igen. Skatten är funnen och vårt äventyr för dagen är slut.

Det var nog så jag hade tänkt mig det äventyret Tille.

Snusningar från din Internet-kompis Magnus
lfl.mine.nu/tille

Älskade lilla Tille, du finns i mina tankar dag och natt..

Du är så fin älskade vän, jag kommer aldrig att glömma dig..
Du har berört mig som ingen annan...
Du hade aldrig kunnat få bättre föräldrar, de är helt underbara...
Sänder det bästa som bara finns till er älskvärda männinskor.

*****KRAMAR OM******
Erica, malmö

tille,lille tappre tille.
vi tänkerpå dig och känner med er....
kramar

Säg inte att ingenting blir kvar
av den vackraste fjärilen livet gav!
~~
Säg inte, att vingarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden som stoft, som stoft
~~
Om fjärilens kropp måste gömmas i grav,
är ändå den svindlande flykten kvar!
~~
//Bo Setterlind//



 Familjen Kärlek...Starka och Modiga mamma Therese och pappa Nicklas...Minns denna dikt när dagen känns svår och saknaden blir för stor
Minns att liten Hjälte Tille alltid finns kvar hos er...i Vinden...i luften ni andas.. i den snö som faller och i Solen som strålar och värmer så skönt...I allt detta kommer liten Hjälte Tille att finnas..För er..Med er.. Alltid

Kärlekens värmande kram
Malin

härliga, härliga hemgårn.
vilken resa..

fjäril, du kommer att få det så bra.

Hemgårn så fint du skriver! Jag önskar att jag får vara med om samma resa en dag.

Tilleprinsen, jag säger gonatt nu ifall jag inte hinner in mera ikväll innan du går och lägger dej.
Jag hoppas att du får en fin natt utan obehag och ont och att du får träffa Dea imorron som du så tydligt velat.

Natti natti prinsen, massor av kramar från oss alla!

HEMGÅRN
Du borde bli författare.
Jag tror verkligen Therese uppskattar dina dikter

Hoppas att Tille mår bra. nu måste jag avbryta då emelie 6mån skriker efter mat.
Jag hämtade båda barnen från svärmor vid 17,30, därefter så har jag hållt min lilla i famnen och jag bara stirrar på henne och snusar, tänker då på Tille och hur bra vi har det.
Det borde alla ha.

Go natt du lilla fantastiska kille, må nattens varma mörker ge dig vila och lindring

*snusar fjäderlätt på din panna*

Hemgårn: Hoppas du har alla "avsnitt" samlade, de förtjänar att publiceras!

Hemgårn du skriver så målande vackert ,man blir så rörd av dina fina ord.
Lilla Tille så sitter man framför datorn igen och läser alla de inlägg som ramlat in, många är det.
Du och din familj är så populära.
Hoppas storasyster kommit nu så ni alla är tillsammans, så att du kan sluta dina vackra blå ögon och somna.