Tilles tråd

Jag skulle önska jag kunde göra så mycket, men det kan jag ju inte. Sänder en kram till er hela familjen, tänker på er och alla era nära och kära. Va skönt att Tille nu sluppit sina plågor, jag kommer aldrig att glömma lille Tille som vann så mångas hjärtan även mitt. HAn hade en uppgift och den är nu fullbordad, han har spridit så mycket kunskap och fått oss alla att öppna ögonen...

"Lev varje dag som om den vore den sista!"
Det är nåt som jag tänkt på under hela tiden jag följt er i familjen.

Beundrar er för att ni fått syskonen att förstå så bra, för att ni orkat dela med er...jag beundrar er styrka.

Idag tände jag ett ljus, det är länge sen jag gjort det men idag gjorde jag det...nu vet jag varför. Ljuset var för lille Tille!

Therese- Tack så mycket för ditt svar angående boken. Kommer den bara innehålla dina anteckningar från tiden innan FL, eller kommer anteckningarna härifrån också vara med?

Ta hand om varandra.
Kram/ Charlotte Patrik & Simon

Lille Tilleman
Minns dina stora klara förundrande ögon.
Din kämpaglöd.
Äntligen slipper du de svåra smärtorna.
Sov gott lille vän.

Ville bara önska hela familjen en riktigt god natt med en massa trygg sömn...Hoppas det har lagt sig ett lugn runt ert hjärta som bomull......saknad- självklart- men inget mer lidande.....sköt om er...och vi hörs igen- lovar.Qramizzar och varma tankar...

God natt, tänker på dig Tille lille vet att du har det bra nu när du slipper ha ont.

God natt också till resten av familjen, ni är så otroliga o jag är väldigt glad att jag fått kunna vara med att lära känna lille Tille.

Jag tänker på er, ger er massor av kramar

kram maria

lilleman tösa skrev så bra,hon kallar er familjen kärlek och det tycker jag passar så bra in på er... så jag säger godnatt till er familjen kärlek..sov så gott...

Tille kommer finnas kvar i många hjärtan,mitt fångade han första gången jag såg hans vackra ögon...

Sov gott Tille! Tankarna finns hos din familj.
Kram!

Min mor sa en gång när jag var 12 år och min klasskamrat precis hade dött att de Gud älskar dör unga. Om hon har rätt i det så måste Tille varit oerhört älskad, så ung som han ändå var.
Varje gång jag har läst dina dagboksanteckningar i Aftonbladet har jag gråtit och gråtit. Jag har aldrig själv varit drabbad av det ni har, så smärtan kan jag aldrig helt och fullt känna, men i kärleken till mina barn kan jag åtmindstonde, till en viss del, föreställa mej den.
Måga kramar till er och era närmaste
Helen

Här hemma brinner ljuset för er familj som alla andra kvällar. Skillnade är den att i kväll finns inte Tille hos er rent kroppsligt längre. Men jag förstår ju att han finns med er. Alltid.
Kan inte på något vis förmedla de känslor som svallat här hemma hos oss hela dagen. Det är sorg, som man som förälder i allafall kan ana, och som är varje förälders värsta farhåga. Ni måste leva med det. Men det är också barns självklara sätt att se på livet. My, min 7åring som startat och avslutat varje dag med frågan "Hur är det med Tille?" sa idag "Ja, nu har han inte ont längre" efter en stunds funderande frågade hon "Men vart ska jag då skicka teckningen??" Jag sa att vi nog kunde skicka den till er, Tilles föräldrar. Då frågade hon "Tror du dom blir glada eller ledsna över att bli påminda om Tille?" Jag sa att jag var ganska säker på att ni aldrig skulle vilja sluta bli påminda om Tille eftersom han är ert barn, men lovade fråga först om hon fick skicka sin teckning till er.

Skickar kramar som alltid till er familj från
Malin Stefan Jolin9, My7 och Nemi 6mån.