Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Nu var det länge sedan det skrevs här, men ville bara hälsa till alla trevliga trådmedlemmar att vår lillräka nu tittat ut och att vi sedan i morse har tre små pojkar.
Grattis! :)
Grattis! Oj, vad snabbt tiden går.
GRATTIS! 
Kom han för tidigt? Hade för mig att du skulle få i juli.
. Vet att det var andra som grunnade över en trea...eller inte. Nu har lillebror hunnit bli en vecka och vi har liksom kommit in i 3-barnslivet. . Ska försöka bättra mig med knipövningar.
. 5-åringen tar det hela med rätt stort lugn (som allt annat). 4-åringen har växt flera centimeter av att få bli storebror. Han vill ofta hålla lillebror och en mer stolt storebror går inte att hitta än när han sitter med lillebror i famnen .
Har en fråga och undrar om ni kanske kan hjälpa mig...lämnade min dotter med hennes pappa i åtta timmar idag. Det är första ggn jag är borta så länge. Hon sov när jag gick så jag kunde inte vinka adjö. Men när jag kom hem så var det inte så stor grej verkar det som. Hon satt kvar med sin pappa och kom inte springandes till mig.
När pappa kommer hem brukar hon springa till honom o kramas. Men han jobbar ju och det är jag som är föräldrarledig. Hon är ett år.
Undrar varför hon möter oss olika?
Hej allihopa! Tänkte kolla om någon klok här inne har möjlighet att hjälpa oss förstå vad som händer med vår dotter. Jag har bett om råd här inne en gång tidigare, när hon var nyfödd, och fick väldigt fina svar då så jag testar igen! 
Dottern fyller två år i september och har inte börjat på förskolan ännu utan ska göra det nu till hösten. Det första 1,5 året har jag varit hemma med henne tills hennes pappa tog över för några månader sen. Vi tror på att ha henne nära hela tiden, både fysiskt och känslomässigt och hon har alltid fått den närhet hon behöver. Hon sover tex fortfarande mellan oss vilket vi trivs med alla tre.
Nu till "problemet". Hon är väldigt snäll och fin mot oss föräldrar, andra vuxna, barn och djur. Väldigt rolig och pratar ganska bra. Men på senare tid har hon börjat få hysteriska utbrott när någonting inte blir som hon har tänkt sig och vi vet inte hur vi ska handskas med det. Igår var hon på utflykt med sin mormor och morfar och då hade hon skrikit så högt (inte för att hon är ledsen, hon gråter alltså inte) på bussen att dom efter en stund blivit ombädda att gå av av chauffören. 
Hon gör det här speciella skriket ofta (det piper i öronen efteråt) och vi har försökt fråga vad det är hon vill, om hon är arg osv (men det känns inte riktigt som att hon kan ta in den frågeställningen riktigt ännu), vi har testat att inte göra någon big deal av det för att avdramatisera men ingenting funkar... Likadan kan hon bli när hon "får för sig" att hon inte kan någonting (som vi vet att hon kan, tex en pusselbit) och hon inte får hjälp av oss. Hon har andra "konstiga" grejer för sig. Som att ta en tugga av alla kex och sen inte vilja äta mer på dom utan vill ha helt nya. Det får hon inte och blir då hysterisk. Slänger sig på marken och skriker. Vi försöker distrahera med någonting annat då, ta upp i knät osv. men ingenting funkar... Är detta normalt? Vad kan man göra?
Oj, nu blev det långt! Hoppas att någon orkar läsa! Det känns sällan som att BVC ör till mycket hjälp vid sånna här funderingar och då hon är första barnet har varken jag eller hennes pappa någon vidare erfarenhet.
Hon gör det här speciella skriket ofta (det piper i öronen efteråt) och vi har försökt fråga vad det är hon vill, om hon är arg osv (men det känns inte riktigt som att hon kan ta in den frågeställningen riktigt ännu), vi har testat att inte göra någon big deal av det för att avdramatisera men ingenting funkar... Likadan kan hon bli när hon "får för sig" att hon inte kan någonting (som vi vet att hon kan, tex en pusselbit) och hon inte får hjälp av oss. Hon har andra "konstiga" grejer för sig. Som att ta en tugga av alla kex och sen inte vilja äta mer på dom utan vill ha helt nya. Det får hon inte och blir då hysterisk. Slänger sig på marken och skriker. Vi försöker distrahera med någonting annat då, ta upp i knät osv. men ingenting funkar... Är detta normalt? Vad kan man göra? . Möt med lugn, låt henne få vara arg (det är inte farligt) och håll på gränser som är viktiga för er föräldrar. Det är jobbigt och frustrerande för små barn som vill och kan själva att upptäcka att de inte kan och/eller att andra människor har gränser. Viktigt att markera gränser kring sin egen integritet, annars kan man ju inte lära sitt/sina barn att göra just det.
. Möt med lugn, låt henne få vara arg (det är inte farligt) och håll på gränser som är viktiga för er föräldrar. Det är jobbigt och frustrerande för små barn som vill och kan själva att upptäcka att de inte kan och/eller att andra människor har gränser. Viktigt att markera gränser kring sin egen integritet, annars kan man ju inte lära sitt/sina barn att göra just det. 
Flickan och Kråkan, så kul att höra att det blivit en bebis, och att allt gått bra! Jag som var säker på att du skulle få en flicka!!! 
Mitt i livet, aldrig inne på fl för tillfället. Men har också en nybliven tvååring som nu börjar visa tendenser på den där arga-tvåårsåldern. Bävar sedan länge, minns hur tufft det var många gånger med stora, som nu är mer än 4,5 och ganska stabil till humöret. Men intensivt kontaktsökande är de bägge två. Krälar på mig samtidigt, etc. 
Well, timmen är sen, jobb och förskola i morgon, så mer än så här blir det inte från min sida.
Än en gång; Grattis Flickan och Kråkan!
Oj vad länge sen jag var inne här... Ser att jag inte är ensam om det .
Stort grattis till "nytillskottet" Flickan och Kråkan! Hur går det?
Här är jag hemma med båda, 4,5 år samt 2 år. Vi har fortfarande inte hittat vart vi ska slå oss ner i nygamla staden och därför väljer jag att stanna hemma då vi inte vill skola in för att snart flytta igen. Trodde dock att vi skulle ha hittat hus vid det här laget men icke.
Livet går på och jag tänker på er emellanåt. Oj vad ni betydde mycket under många stunder i mitt tidiga föräldraskap. Jag är så tacksam för att ha fått bolla med så kloka människor 
Sköt om er!
Kul att du skriver, Me like coffee!
Hur mår ni allihop? Vad händer i era liv?
Vi fick vårt andra barn för två månader sedan och det har erbjudit många nya utmaningar i livet.
Hoppas att ni har det bra!
Grattis Flickan och Kråkan!
Grattis till bebisen Your Mama Bear!
Tack!
Jag har funderat på detta länge. Läst trådar här och sökt på Google... Har dock inte kunnat komma fram till ett bra svar på min fråga. Exakt VAD är "attachment parenting"? Tacksam för svar!