Hur har ni gjort som adopterat ett lite äldre barn och velat ge det ett nytt (svenskt) namn. Vårt barn (drygt 2 år gammal) har ett namn som är gångbart i Sverige (Bibliskt) men vi vill inte ha det som förstanamn. Vi har inte träffat barnet ännu.
Jag tycker nog att man kan säga att man måste behålla ett av namnen. Vad jag läst så krävs det att det är förenligt med barnets barnets bästa att ta bort namnet och det kan nog vara väldigt svårt att få igenom. Att man måste gå igenom prv gör att det blir en mycket mer aktiv handling och det sker nog ytterst sällan (jag vet inga fall) och det går sedan upp i en domstol så det är nog ett väldigt högt byråkratiskt hinder. Ett undantag ändrar inte huvudregeln.
Det är fortfarande helt teoretiskt för mig och alla de jag känner som har adopterat att radera barnets ursprungsnamn. Ingen av oss skulle ens tänka tanken att göra det.
Maisie: det förvånar mig om det är så att man måste behålla barnets namn enligt lag. Men man lär sig. Ingen sa ett ljud om det förra året vid vår adoption. Nu hade jag i gengäld läst hyllmeter av böcker om att man numera vet att de adopterade själva mådde bättre av att få behålla den delen av sitt ursprung. Så det var en självklarhet för oss. Vår son hade bara ett förnamn, ett ryskt patronym och ett efternamn. Vi tvekade inte ens att behålla förnamnet även om vi valde ett annat tilltalsnamn.
Det finns en mycket tråkig sida av namnvalet som många inte låtsas om. Det ser man om man deltar fackligt eller från en arbetsgivare på anställningsintervjuer och det är att om barnet ser ut att komma från ett annat land så underlättar det om man har ett svenskt namn. Då slipper de börja med berätta om adoptionen, sin svenska utbildning och kulturella tillhörighet. Det är fruktansvärt, för jävligt, men sant. Jag (som varit fackligt aktiv) har hört och läst om adopterade som alltid börjar med att förklara att de är svenskar för att inte sållas bort pga sitt namn när ansökan läses. Det är djupt orättvist både mot adopterade och invandrare i övrigt att det ska behöva vara så. Men har man ett svenskare namn har du större chans att ta plats i arbetslivet. Våra adopterade barn möts av fördomar vart de än går. De flesta av oss tycker det är fruktansvärt och att vi ska kämpa mot det. Men som vuxen vill man helst inte statuera ett exempel av det egna barnet. Själv har jag snarare kämpat emot det fackligt. Men även folk som ser sig som rätt toleranta sållar bort ansökningar med utländska namn. De får inte ens komma på intervju och visa vilken yrkeserfarenhet de har. Jag träffade en gång en turk som bytte både för- och efternamn av samma skäl. Så sorgligt att han kände det behovet. Jag skämdes som svensk då även om han inte sökte jobb utan jag bara skulle ändra namnet i ett register åt honom. Det namn vi ger våra barn kommer påverka deras liv. Ge dem tillhörighet, stolthet över sitt ursprung men även avslöja något om vem de är för okända de möter.
Jag tycker det är elakt att byta namn. Barnet går redan igenom en enorm omställning, bytt land, bytt miljö, bytt språk...ja typ allt! Och så vill man ta bort dess namn också! Jag anser att det INTE är i barnets bästa intresse.
Jag har två vänner som är adopterade och som fick sina namn bytta. De har båda bytt tillbaks igen vid vuxen ålder.
Ni som refererar till adopterade vänner och liknande. Väldigt många får nya tilltalsnamn i Sverige och har kvar sitt första namn som andra namn eller tredje namn, därav att ni kanske inte tänker på att namnet finns kvar där.
Jag skulle inte byta ett namn som funkar i Sverige och som kan uttalas av en svensk. Ja, det kanske inte är inne men under min skoltid fanns en Gunnar, en Ingela, en Ingrid och en Justus som inte var innenamn och mig veterligen så blev ingen av dem retade för sitt namn. Ingen av dem var dock adopterade. Jag blev gravt mobbad men aldrig för mitt namn som inte var speciellt vanligt men ändå inte helt okänt i min generation men jag är heller inte adopterad.
Jag känner bara en adopterad som heter sitt namn från hemlandet som tilltalsnamn men de flesta har ett eller alla namn de hade som andranamn. Alla jag känner som är adopterade är dock adopterade för länge sedan så de var bäbisar när de kom, alla utom en. Hon fick ett annat namn som tilltalsnamn men har kvar sitt namn från hemlandet. Hon är väl lite kluven till att hennes föräldrar valde ett annat namn eftersom hennes är lätt att uttala men inte något som en svensk heter. Å ena sidan så utmärker hon sig mindre men hon tycker inte att namnet hon fick är så fint men hon är ju van att kallas det och folk som känt henne som barndomen skulle antagligen tycka det var konstigt om hon bytte.
Lite uppdatering:
Nu har vi lärt känna vårt barn och efter mycket velande blev det namnbyte. Vi kallade barnet ursprungsnamnet under tiden på barnhemmet (1 vecka). När vi sedan kom hem till Nairobi igen började vi fasa in namnet genom att säga båda i 1 ½ vecka. Efter det föll det sig naturligt med bara det nya namnet. Nu efter att ha känt varandra i knappa 2 månader lyssnar h*n knappt längre till gamla namnet och kallar sig själv för det nya. Det gick väldigt smidigt och över förväntan att byta namn i alla fall med vårt barn.
Kände att jag ville ge en återkoppling eftersom att tråden tog bra fart i somras.
Soliga sommarhälsningar från Kenya!
Klart att det lilla barnet kan ta på sig att byta namn.. Det är det äldre barnet som kan komma att ifråga sätta både sig själv, er som föräldrar och ibland samhället pga av ett försök till "identitets byte" är adopterad själv hatar mitt namn och har ett smeknamn som jag presenterar mig med. Har även adoptiv vänner som valt att återta sina ursprungs namn.
Är namnbytet för er eller barnets skull?
Namnbytet är i första hand för barnets skull. Nuvarade andranamnet (tidigare förnamnet) är mycket vanligt hos de som är i 35-45 årsåldern och annars ganska ovanligt i Sverige. Vi valde istället ett namn som är vanligt i åldersgruppen. Bästa kompisen från samma barnhem har kvar sitt namn. Det namnet (bibliskt) är istället ganska ovanligt i alla åldrar i Sverige. Jag hade haft lättare att behålla ett sådant namn, än ett som var typiskt för en viss åldersgrupp. Detta var grundorsaken. Vi hade kunnat tänka oss att behålla namnet om vi trott att det funkat bra hemma. Jag har mött människor under åren som haft namn ur fel generation . Jag har reagerat på att namnen inte stämt med åldern och funderat vad som gjort att de personerna fått sitt namn, hur deras föräldrar tänkt och hur jag skälv skulle göra. Nu vet jag. Jag vill inte att Lill*n ska ha ett namn som "gamla" har och som ännu inte blivit poppis på nytt. Lill*n justnu nyvakensom väldigt gärna vill pilla på datorn och allra helst se Pingu istället.