NP-utredningar

Ja min magkänslan har hela tiden sagt att det är nåt konstigt men ingen tror mig..

Stå på dig! Tror sällan att mammakänslan är fel.
Nu vet jag inte vad de kommer säga om vår dotter men när jag tittar i backspegeln så har dagis/skola aldrig "visat oro" men
Dagis sa alltid att hon var en solstråle med häftigt humör, de tyckte det var jobbigt att de aldrig fick trösta henne när hon blev arg eller ledsen. Hon blev jötteledsen och förnärmad när något gick fel. De sa att hon var extremt envis och bestämd.
I skolan var det också jobbigt för lärarna att de inte fick trösta och att hon sprang och gömde sig vid ilska, ut i skogen eller under ett bord. De bytte också stol sp hon hade en annan stol än alla andra för att hon inte skulle kunna väga på stolen. Hon fick klagomål från andra elever för hon satt och visslade och lät på lektionerna. Hon fick en pennvässare på sitt bord för hon störde alla när hon sprang och vässade sin penna stup i kvarten.
De tog upp att hon ofta var själv att de inte trodde att hon inte gick vara med utan om de andra gjorde något hon inte ville stig hon bredvid. Hon har aldrig varit med och spelat boll/bandy på rasterna.
Lärare har bett oss föräldrar träna henne med bollar hemma.
Mm mm men allt har alltid varit normalt

Första samtalet ned den här psykologen idag. Bör jag fråga om en utredning eller ska jag bara säga ok om hon säger att det inte behövs??

Nu väntar vi på återkoppling. Psykologen har bett att få skolpersonalnamn att prata med.

Idag är jag arg, ledsen, upprörd, irriterad you name it. Varför?

Jo skolan har tidigare sagt att de inte ser problem med kompisar och umgänge. Jag har sagt att det är så. Det skolan skrev i sina formulär var att hon gärna är med men inte tar egna initiativ.

Nu är hon hemma och har varit så i två veckor. Ingen har ringt och hon har ändå legat på sjukhus och opererats, tycker att någon kanske borde ha ett intresse av att undra hur hon mår, inga sms, inga inlägg på fb osv. Hon har själv skrivit lite inlägg på på fb under den här tiden, två klasskompisar har kommenterat dessa, ena en gång den andra två gånger. 2st gillade hennes inlägg. Jag kan säga att hon har hela klassen som vänner och alla är aktiva på nätet. Jag kanske är löljig men det stärker min känsla att hon inte är med.

Där vi bor ordnar några skolor en gång per år en musikgala där intäkterna går till något bistånd ute i världen. Förra året ville hon vara med, men hade ingen att vara med. Detta är ett skolarrangemang. Inför årets så gjorde hon det hon typ aldrig gör, tog initiativ. En tjej sa jag och det har varit en sån glädje för henne. De "bokade" sig redan i typ november. Min magkänsla har sagt att detta kommer skita sig.

För några veckor sedan besannades min känsla, hon sa xx tycker vi ska skippa det i och med att jag ska opereras och vara borta ett par veckor, vi kanske inte hinner träna..... Hallå, det är i maj! Sen har det krypit fram att xx bokat sig med några andra och säger att jag gjorde det före jag lovade dig, trodde man fick vara med på två nummer. Enligt mig skitsnack!

Igår kom stora syster hem och berättade att de fått info för några dagar sen att de senast idag måste meddela om de ska vara med och låt. Skolan har inte ens informerat J som är hemma och sjuk, dåligt. Vidare berättar syrran att i js klass ska alla utom J vara med. det pratar alla om.

SÅ alla vet att hon vill vara med, alla vet att alla utom hon ska vara med men ingen vare sig lärare eller elev försöker göra något åt det!

I min värld får jag inte ihop hur de kan säga att det inte finns något problem med vänner i skolan! Att hon får vara med! Att hon inte är utanför osv

Detta är bara ett litet exempel. Men hur ska hon kunna få hjälp om ingen vill se? Nu är det inte skolans ansvar att hon ska ha kompisar på fritiden men de bör dock se att hon är utanför det som sker i skolan.

Vi har skrivit i våra papper att hon inte har vänner. J själv tycker att hon har det och skolan tycker det.....Det blir ganska motstridigt i en utredning om föräldrarna ser relationsproblem men ingen annan!!!

Det gör så jävla ont(ursäkta) att se henne vara utanför och ensam men det gör nästan ondare att skolan inte ser det för då minskar hennes chanser till hjälp där.

Mamasnest hur har det gått för er? har det blivit någon utredning?

Vi vängtar på tid för återkoppling och jag våndas och har sån ilska och frustration över personalen på skolan som inte vill se....

Jag är kvar i Florida, åker hem idag. På fredag har jag och sonen vårt första möte på NP, nästa vecka gör de alla testerna.

Hoppas att skolan snart kan visa lite mer vilja att förstå och se. Jag är så glad över sonens skola och hans lärare.

Ja du, har haft diskussioner igen med en lärare angående hur han säger saker till henne och vilken mängd läxor och hur fort de skall vara klara utifrån hennes dyslexi, märker så tydligt att han inte förstår. Vidare från det pratade jag igår med specialpedagogen som berättade att hon i måndags sett det här jag beskriver händer när hon blir helt blockerad. Den andra läraren lassade på henne så mycket uppgifter att hon hade blivit helt stressad och blockerad så när spec ped hade frågat hur hon mår hade det inte gått att föra ett samtal med henne.

Skönt att hon sett det i alla fall hon tror det kommer bli bättre när utredningen är klar. Men OM tänk om utredningen inte blir det vi tror för att skolan inte ser? jag lyftet till spec att det blir lite fel om ni anser att hon x tappar koncentrationen ibland så är det många som tycker ibland det blir ju då¨ofta. Då fick jag svar : jag tror att hon tappar fokus så mycket mer än vi ser! Nu helt plötsligt låter hon säker på att det blir en diagnos och tidigare inte alls. Förundrad står jag här och känner mig så osäker.

Ringde bup för att höra när vi får tid för återkoppling, sköterskan ringde, frågade inget hur det var eller så. Jag frågade när och hon bara sa att hon pratat med psykologen om det idag men inte fått någon tid.

I mitt mående då blir jag rädd att jaha då är det inget och därmed ingen panik.....

Hatar verkligen det här!

Mamasnest skrev 2012-03-13 16:56:01 följande:

Vi har varit där på 3 besök och är färdig med alla tester, nu väntar vi på resultatet om några veckor. Jag kan säga att min son INTE varit nöjd med detta och han vill inte veta resultatet.

och jag börjar bli stressad över att jag inte fått någon tid, vad jag vet har psykologen inte ringt skolan heller..... Nu är det över en månad sen alla tester var klara och alla formulär inskickade så jag känner att vi bör få resultaten nu.

Mina rädslor blir starkare och starkare att de inte anser att hon har någon diagnos, hon samrbetade ju så väl och skolan ser det de vill....och då är det heller inget bråttomt med resultatet....

Tigermamma: Har ni hört något? Vi ska på återkoppling den 4 april.

Inte ett ljud! Nu är det två veckor sedan jag ringde Bup och det är en vecka sedan jag mejlade utredningsosykokogen. Urdåligt!

Men menar du att ni inte ens fått återkoppling än?

Och jag får inga svar när den ska bli av. Känslan att de inte tycker hon har några problem så det inte spelar roll växer sig större och större.

En sak är säker, jag ska ha ut alla formulär som blivit ifyllda, alla anteckningar från psykologen. På något sätt måste vi få hjälp