NP-utredningar

Mamasnest: åh. det var intressant, men är det inte så att just flickor ofta uppvisar lite "annorlunda" AS?

Vår son har främst väldigt svårt för/med det sociala.  Han kan inte leka med andra barn (i alla fall inte jämnåriga) barn på ett åldersadekvat sätt. Det som funkar bäst är om de har springtävling eller dylikt. Han har aldrig lekt fantasilekar och har överhuvudtaget svårt för att fångas av en aktivitet. Han kan lägga pussel och lägger då samma pussel tre gånger på raken, men sedan vill han göra något annat. Han har väldigt svårt att roa sig själv, utan vill hela tiden ha uppmärksamhet. Han pratar relativt flytande.

Jobbigast för oss är att han är otroligt på sin lillebror hela tiden. Slår honom, lägger sig på honom, puttar på honom. Lillebror kan, tvärtemot storebror, roa sig själv långa stunder, men det går inte om storebror är närvarande, för då får han inte vara i fred.

Har tänkt på dig under dagen. Skönt att det landade mjukt i dig om man säger så. vad sa de om utredning för sonen.

Här är det kaos och jag ringde psykologen som skall lägga en bevakning för att försöka påskynda en utredning på min dotter. Eventuellt kommer jag be hennes läkare för hennes fysiska problem att ringa då vi har stora problem kring vissa bitar som påverkar hennes fysiska hälsa mycket negativt.

Jo flickor kan ha lite "mildare" symptom tydligen.
Min tjej leker bra med storasyster och barn hon känner väl, men kan lämna allt mitt i leken om det inte passar henne. med barn hon inte känner jättebra har hon jättesvårt att förstå hur hon ska leka. Ibland vill hon inte leka med andra alls och ibland väljer hon att inte prata med någon. Det varierar väldigt faktiskt.
Enligt vårt team måste man inte ha klassiska symptom.

Tack så mycket!
Chefen för psykiatri ringer till mig imorgon och då ska jag berätta att NP tar honom så fort som möjligt om hon ger klartecken till dem. Hoppas hoppas att hon går med på det.

Prova att ringa BUPs chef du också och förklara läget. Jag talade om för chefen att psyk kommer att få ta min son snart oavsett om de utreder nu eller inte. Får han inte hjälp kommer han att bli deprimerad och vägra gå till skolan, då får Landstinget ändå ta hand om honom och är det då inte bättre och lättare att hjälpa honom direkt?!

Som tur är är NP på min sida. Kämpa på du med!

Vad är det som är värst för henne just nu?

Hon har mycket svår astma som innebär att hon tar mängder av mediciner, utöver allt vanliga behöver hon inhalera två olika saker i en maskin och sedan göra andningsgymnastik 3 ggr/dag (optimalt) Nu under hösten har jag innte orkat föra den kampen med henne. Vissa dagar och korta perioder men inte dagligen. Nu var vi till läkren igår och hon var riktigt risig, dåliga värden så vi måste. Grejen är att hon behöver men hon blir arg, klarar inte av att förstå hur viktigt och varför. Det slår tilt i hennes hjärna det blir gråt skrik och bråk

Nu är det mycket mer men det är den överaktura saken just nu. Försämras hennes fysiska hälsa ännu mer kommer hon inte fixa att vara i skolan mm Så jag känner utredning medicinering så kanske man kan börja prata och hon lyssnar börja bygga på en struktur kring hennes behov. Hon jag pratade med idag var nästan inne på att sätta henne på mediciner utan utredning....

Hon sa oxå att jag kunde ringa chefen, jag tänker göra det men tror att det kan vara bra om även hennes ordinarie läkare trycker på.

Men fy vad jobbigt! Låter ju hemskt ju! Finns det inga andra mediciner som fungerar bättre så att inte medicineringen blir lättare?

Jag fick chefen för Psykiatri att lyssna på mig! Hon ska meddela NP att de ska släppa min son före kön pga hans ålder. Känns fantastiskt skönt!

Han var 14? Nu har våran medicinläkare inte ringt så i morgon ringer jag själv!

Ville helst hålla honom utanför detta men i desperation skrev jag till vår sköterska som skulle förmedla vidare men han har inte hört av sig. Jag har haft känslan att han viftar bort sånt hät nät jag försiktigt tagit upp ilskan och utbrotten....

Men man är ju van att själv föra kampen.

Ja han är 14 år.

Ja visst får man kämpa själv, och i uppförsbacke dessutom! Tydligen är det vanligt att folk i vår sits går i väggen, och hur konstigt är det då?!  

inte ett dugg konstigt jag har fört så många kamper mot landstinget för mig och barnen. Allt är en kamp och ibalnd känns det som man bara vill säga upp sig.

Bara det att inte känna att man blir lyssnad på som om de tror man hittar på. Men man ska ta sig igenom detta också antingen brakar man eller stärks man, det är en balans på en skör tråd

Sjukt att man finner bra personer att prata med så här men i verkliga livet kan det vara svårt att hitta dem som kan, vill och orkar lyssna.

Kram på er alla