växelvis boende

Mitt primära intresse och syfte är att diskutera på diskussionsform, att utbyta tankar, idéer och reflektioner, då helst med dem som inte håller med mig eftersom ryggdunkande sällan ger samma utbyte av nämnda tankar, idéer och reflektioner.
Målet är att vidga mina vyer, få ökad förståelse för andra människor.

Orsaken att jag är på FL och diskuterar är alltså strikt egoistisk då jag sätter min egen utveckling i fokus och egentligen inte bryr mig om ifall andra människor "låter sig omvändas". I början av min FL-karriär hade jag ambitionen att få folk att tänka efter vad de egentligen säger och varför, men vis av erfarenhet så har jag släppt det. Det finns alltför många som liknar dig som kämpar för att få rätt i en åsiktsdebatt vars syfte är att "omvända".

Vad jag vill att TS ska göra står att läsa bland de första inläggen jag skrivit i tråden, du hittar dem via "visa endast". Inte ens denna gång ger jag dig något på silverfat eftersom du konsekvent vägrat att läsa det jag skrivit ens när jag bett dig pga feltolkningar eller ren lathet rent ut sagt. Speciellt oviktigt känns det eftersom det är länge sedan TS sa tack och adjö.

Har du annat mål med att diskutera än att omvända folk?

Och frågan är varför någon ska lyssna på ditt tjat om att barnet har rätt till mamman från dag ett. Kanske det ska institutionaliseras från dag 1 istället. 

han kan väl ge ersättning, byta blöjor och se till att babyn har rena kläder, lika väl som en mamma från start?

Det är väl självklart han kan det och så görs också i de flesta fall där mamman och pappan bor ihop. Problemet är ju att den ev påstådda pappan inte ens vet om han är pappan, i fall då man bara dejtat några ggr. Detta ska ju (för pappans och barnets skull) utredas först. Under tiden har ju mamman redan fått den första anknytningen, så ser det ut i verkligheten, varken pappan eller mammans fel, eller bådas fel? Det spelar ingen roll om jag eller någon annan tycker att mamman eller pappan ska ha barnet från dag ett, vem som är bäst lämpad osv.  Min erfarenhet är att mammor och pappor är lika viktiga för barnet, barnet har rätt till båda sina föräldrar och det är föräldrarnas förbannade skyldighet att se till att det funkar.

Även du har grymt missuppfattat det här med anknytningsteori. Jag tror faktiskt inte att du läst en enda seriös rad om det utan gör som de flesta andra, du tar till något som i dina ögon tjänar dina syften.

Eftersom jag inte har en aning om varför du är så konfliktfylld, så tar jag dina skrivna ord med en nypa salt;) Jo jag kan ju ha missat att den viktigaste anknytningen för barnet är pappan? Har inte läst det någonstans,har du? Det viktigaste för barnet är ju att knyta an till en påstådd pappa, som efter dna test visat sig, att det inte va pappan.

Regnig måndag:
Nu har jag läst alla dina inlägg i den här tråden. I väldigt många ger du (det luddiga) rådet att tänka ur barnperspektiv. Jag skulle uppskatta om du kunde utveckla det så att jag förstår vad du menar med barnperspektiv.

Det enda konkreta råd du ger till ts är att gå på samarbetssamtal med pappan. Där håller jag med dig, det skulle förmodligen bli bättre för många barn om föräldrarna lärde sig att kommunicera med varandra.

Jag uppfattar dina inlägg som att du stör dig på att det enbart är mamman som bestämmer över boende och umgänge. Därför skulle jag tycka att det vore intressant att diskutera hur man rent praktiskt kommer bort från detta. Dvs hur skulle man kunna lagstifta fram en gemensam bestämanderätt?

Nu angriper du person istället för sak. Har du något i sak att tillföra diskussionen? Dvs, att du inte alls har missuppfattat anknytningsterin.

Jag är inte speciellt luddig, jag skriver det i klartext. Så med andra ord får du läsa ordentligt och inte bara slarvläsa. Jag har beskrivit bra vad jag menar med barnets perspektiv faktiskt.

Det råd jag gett är en annan sak och det har inget med ditt första stycke att göra. Jag har get det rådet bland annat, hur många konkreta råd har du gett, om vi nu ändå ska tävla om antal givna råd.

Då uppfattar du fel, troligen för att du slarvläser vilket framgår av första stycket att du gör. Dagens lagstiftning är bra, den tillämpas dock vidrigt av främst mammor som har som mål att förhindra gv så länge som möjligt.
Tycker du att det är bra att det görs?

Med tanke på hur dagens lagstiftning missbrukas av både mammor och pappor så tycker jag att den borde uppdateras. Tråkigt att du inte vill ge dig in i den diskussionen för det hade varit intressant att se vad vi kommit fram till.

Med tanke på att jag har läst samtliga dina inlägg i tråden och faktiskt bemödat mig att försöka förstå vad du säger och menar, och du fortfarande hävdar att jag missförstår di så ger jag upp nu. Jag kommer inte förstå vad du menar så länge du inte förklarar bättre.

Jag vill inte????
Med tanke på att jag sannerligen försökt diskutera med dig men möts av  synnerligen taskig diskussionsteknik så ska jag ha kred för det.  Att du anklagar mig för att jag inte vill är ytterligare ett exempel på varför det är omöjligt att diskutera med dig. Du borde fundera på vad du gör som gör det omöjligt för andra.

Om du verkligen bemödad dig med att förstå men det ändå blir så fel så beror det på något annat, vad?

Jag ger det ett försök. 
Regnig Måndag, du får rätta mig om jag är ute och cyklar.

Det Regnig Måndag försöker få fram, och som i alla fall jag tycker sker med all tydlighet, är att det inte ska utgå från mammans behov, utan från barnets.
Barnet har inte ett starkt behov av mamma, utan det kan lika gärna värnas om av pappa.
Mamman har däremot ofta ett starkt behov av att ha barnet hos sig och ta alla beslut.
Det gör att mamman, medvetet eller omedvetet, sätter pappan utanför den första tiden.
Det i sin tur gör att barnets anknytningsperson blir mamman enbart och endast eftersom pappan sätts utanför. I förlängningen gör det att mamman sen kan ta själviska beslut angående umgänge, just för att hon kan hänvisa till att barnet inte haft någon direkt anknytning till pappan. Dock är det hysch hysch om att det faktiskt är mamman och hennes egoistiska behov som gjort att pappan hamnar utanför.

Detta cirkelresonemang skapar ett moment 22 där barnet förlorar eftersom det mister sin kontakt med pappan.
Allt för att mammor anser sig vara den bättre föräldern, och för att samhälle och myndigheter även dom lever kvar i denna föråldrade och högst tragiska villfarelse. 

Iam:
Tack! Det var tillräckligt tydligt för att jag skulle förstå.

Hur skulle man kunna komma runt mammornas beteende? Jag kan tänka mig att det inte är så lätt att helt sätta sina egna känslor åt sidan när det gäller att kommunicera med en före detta partner. Och om båda två är arga/bittra/ledsna/dylikt så blir det rätt svårt att kommunicera på ett schysst sätt.

Så hur gör man?

Precis det jag menar Iam.
Tack för att du försöker men jag har gett upp.

Jag har inga bra förslag, mer än att exempelvis familjerådgivningar och soc borde ändra sitt tankesätt om att mamman är den primära föräldern. Och kanske även att gemensam vårdnad är något som man kan skriva på papper om precis som faderskapet. 
 

Frågan är om man kan göra det obligatoriskt med samarbetssamtal före förlossningen för alla föräldrar som inte bor ihop. Eller någon slags familjerådgivning, ungefär som att man kan gå på famrådgivning inför en skilsmässa för att få ett bättre avslut och för att skapa ett bättre samarbete kring barnen.

Är det så  att de flesta nyfödda får ersättning?

Det kan jag inte svara på. Kan bara svara att mina barn har blivit flaskmatade, fick tyvärr inte igång amningen, men jag pumpade,så mina barn har fått bröstmjölk dom första månaderna och sen ersättning. Jag har full förståelse om man vill amma sitt barn, men det fungerar lika bra att flaskmata (tycker jag alltså). Dessutom så kan pappan ta barnet lika mycket som jag, bara hämta mjölk i kylen:) brröstmjölk vs ersättning har jag ingen åsikt om, men amma vs flaskmata, så tycker jag inte det spelar nån roll, men det måste jag ju tycka, annars skulle jag ju förgås av dåligt samvete för att jag aldrig lyckats amma mina barn:)