Tatuerade förksollärare - ja/nej?

Har inga tatueringar själv och har ingen önskan om att skaffa någon. Men flera av barnens pedagoger har. Mitt enda "problem" med det är att trösta sonen när någon pedagog stolt visat upp en ny gaddning. Han tycker att det är jättefult och vill inte att folk han tycker om ska göra så mot sig själva. Jag tycker dock bara att det är ett bra tillfälle att prata om att folk gillar olika saker och det är inget fel på det.

Gissar att dIna observationer skedde för 30 år sedan då det inte är troligt att du aldrig sett en akademiker med tatueringar trots att du tydligen sett dem avklädda ofta.

När du sedan drar till med att bara några få procent av akademiker har en tatuering helt utan något som stödjer ditt påstående så får man nog anse det som fördomar och absolut inte fakta.

Skillnaden är väl snarare att du uttrycker dig som att dina iakttagelser är fakta och gällande för alla - att vi andra som upplevt annorlunda har fel.

Så länge du gör ditt jobb, ser varje individ och barnen tycker om dig så spelar det ingen roll om du har tatueringar eller piercingar ansiktet för min del. Eller gud förbjude, är man och har allt detta.

Poängterar att jag har varken tatuering eller piercingarar (annat än hål i öronen) .

Nja, för 30 år sedan var jag ett litet barn och tatueringar förkom knappt alls på den tiden. Visst förekommer tatueringar i alla grupper i samhället, men jag förstår inte varför det är så känsligt att konstatera att det är vanligare i vissa grupper.

Jag arbetar på en stor arbetsplats med till stor del yngre akademiker (mest civilingenjörer). Av dessa har jag sett ungefär 50 kollegor i badkläder i olika sammanhang. Jag har inte sett en enda med tatueringar. Därav drar jag slutsatsen att max några procent har tatueringar.

Jag äter ofta lunch på en lunchrestaurang där många hantverkare äter. Bland dem har var och varannan många och stora tatueringar.

För mig talar observationerna sitt tydliga språk. Men jag är väl bara fördomsfull!?

ja då har vi gjort olika observationer :)

Ja då drar jag slutsatser från min arbetsplats att ca 90% av alla akademiker har tatueringar och på de tre snickare som byggde vår altan i somras såg jag ingen tatuering så det är nog väldigt ovanligt hos arbetare...mina observationer talar ett tydligt språk! Eller?

Jo, vi gör olika observationer, låter helt obegripligt för mig att det skulle vara vanligare att vara tatuerad bland akademiker än bland arbetare, stämmer inte alls med min erfarenhet.

så länge det inte är motiv som kan vara stötande så har jag absolut inget emot tatuerade människor oavsett vilket yrke dom tillhör.

Kanske.

Antingen det eller så har du väldigt svårt att inse att alla inte har samma erfarenheter som du.

För mig är det inte "känsligt" att konstatera att det är så. Däremot är det inte sant enligt mina erfarenheter.

Och konstatera ngt som inte är en sanning (för mig) är naturligtvis inte ett alternativ...

Som gökel tex vittnar om så ser situationen helt annorlunda ut på hans/hennes arbetsplats.

Eftersom jag i mitt yrke byter arbetsplats med jämna mellanrum och träffar många olika människor (alla akademiker) på arbetsplatserna så har jag fått erfara att det helt enkelt kan se väldigt olika ut på olika ställen.

Så - kanske inse att du inte ensam sitter på "sanningen" och att du inte får mothugg för att det är "känsligt" utan för att flera inte håller med dig.

Det är inte svårare än så ;)

Såg för en tid sedan en kvinnlig präst med tatuerad nacke på riktigt fin fest. Ett par äldre kvinnor rynkade förvisso på näsan men jag anser nog att den barriären är bruten nu.

Känner tatuerade civilingenjörer, filosofie doktorer och chefer också för den delen.

Tatueringar är ett personligt val, så länge de inte är provocerande eller täcker hela ansiktet så tror jag nog de flesta kan vänja sig.

Kunde inte bry mig mindre faktiskt, folk får ha tatueringar om dom vill.. 

Det roliga är, att vi tatuerade dömmer inte dom otatuerade medans dom utan dömmer oss med... 

Sant.

Eftersom jag kan stava så kan jag aldrig "dömma" någon, möjligtvis kan jag "döma" vederbörande. Fast det tjänar inte precis något syfte, på det stora hela.

Du får se ut hur du vill, jag bryr mig inte.

Jag bryr mig inte det minsta om huruvida förskolepersonal är tatuerade eller inte. Det som spelar roll är hur du är med barnen, inget annat.

(OT: jag känner akademiker med tatueringar, utan tatueringar- arbetare med och utan)

/akademiker. Fyra tatueringar. Väl dolda med kläder på.

Mobilen stavar lite som den vill ibland...

Det viktigaste är att folk förstår, att sen det blir stavfel, spec på familjeliv som hoppar lite hit och dit, samt ofta gör dubbla första bokstäver och annat, får folk helt enkelt leva med..

jag kan stava, men ibland blir det fel helt enkelt, men är inte anonym för det =)

Jag bryr mig inte ett dugg om mitt barns förskolepedagoger har tatueringar. Det är ju inte frånvaron av tatueringar som avgör hur bra en pedagog är. Min son har en manlig pedagog på sin avdelning och på honom har jag sett att det sticker fram delar av tatueringar både under tröjärmarna som vid halslinningen, han är mycket omtyckt av min son och de andra barnen.

Jag har själv bara en tatuering på underarmen och töjda örsnibbar - alltså på inget sätt 'extrem' när det gäller kroppsmodifikationer, men tycker att alla ska få smycka sin kropp på vilket sätt och hur mycket de än föredrar.

Däremot verkar du ordentligt duktig på att döma ngn pga stavning..

Självklart är det OK med tatueringar, särskilt diskreta sådana, men jag har svårt att förstå vad som är så känsligt med att försöka förstå sig på sin omvärld. Så fort man ser mönster är man dömande.

Det gäller inte bara tatueringar utan även många andra områden, exempelvis diskussioner om vilka namn olika grupper av föräldrar ger till sina barn. Det är ett ämne som till och med behandlas i doktorsavhandlingar, men skulle man på Familjeliv skriva att det är mera sannolikt att Carl eller Elsa har äldre akademikerföräldrar än att Liam eller Tindra har det, så är man världens mest fördomsfulla person, även om man skulle ange referenser till vetenskapliga artiklar inom området.

Det finns ingen skarp gräns mellan förståelse och fördomsfullhet. För att förstå måste man generalisera och i någon mån vara "fördomsfull". Allt är inte individuellt, det finns mönster, människor påverkas av sin omgivning.

För att återgå till ursprungsfrågan, så tycker jag att det är helt OK att en förskollärare är tatuerad, så länge det är inom rimliga gränser.

Avseende om tatueringar är vanligare bland arbetare än bland akademiker, så är det min observation, jag har aldrig sett en tatuerad civilingenjör, men däremot är var och varannan yngre arbetare jag ser tatuerad. Kanske är det så just i staden där jag bor, kanske varierar det mellan olika grupper av akademiker och arbetare. Jag vet inte, men jag står fast vid mina observationer.