Anonym (Hur tänker män?)

Äldre 17 Oct 10:41

202 svar

Frivilligt avsäga sig VV, Varför??

Jag har en fråga till alla män som jag inte kan med att ställa till mina bekanta pga den infekterade stämning som alltid följer....
Som man har jag sett hur flera män i min bekantskapskrets har frivilligt avsagt sig mer eller mindre vårdnaden av sina barn och godtagit varannan helg istället för varannan vecka. Dessa män har varit högst normala fungerande i samhället män utan vare sig missbruksproblem eller kriminalitet.
Av någon anledning blir de alltid irriterade, förnärmade och sura när jag frågar dem mer ingående varför. Jag förväntas nöja mig med ett "hon är dum i huvudet" "hon går inte att ha att göra med" och " jag orkar inte bråka för barnet/barnens skull"

Som man kan jag inte fatta detta, hur kan man frivilligt inte vilja träffa sina barn mer än varannan helg?????
Nu står jag tyvärr själv i begrepp till separation men kan säga så här. Om det är något krig som är värt att utkämpa så är det just för mina barn. Allt annat skiter jag i. T.o.m huset kan hon få om jag bara fick barnen.

Jag väljer hellre att säga upp mig från mitt arbete och lever i en etta på existensminimum med barnen varannan vecka än att ta varanann helg med nuvarande arbete.

Hade jag fått bestämma i mitt eget fall så hade jag mer än gärna tagit barnen varje vecka då jag anser att deras mamma som är en otrogen slampa som älskar att festa och dricka är mer än oläplig som mor desvärre är det inte möjligt men mindre än v.v kommer jag aldrig godta.

Så, era synpunkter? Det var inte min mening att låta bitter även om jag känner mig så just nu, är mer irriterad på bla flera av mina vänner som har offrat sina egna barn, för vad? ja jag vet inte, för att inte bråka låter ju helt sjukt i mina ögon.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-10-18 08:56
Tack för många intressanta synpunkter. Har läst dem alla. Anledningen till att jag skapade tråden vara att för bara 6 månader sedan kunde jag aldrig i min vildaste fantasi föreställa mig att mina barn skulle ha separerade föräldrar. Men nu blir det så, mot min vilja och det är inte mycket jag kan göra åt det. Men en sak kan jag göra och det är att aldrig ge upp mina barn. Den enda turen jag har i denna tragiska situation är att min fru aldrig skulle vilja det heller, vi har båda samma syn på VV, men i och med att det nu aktualiseras för mig så undrar jag mer än tidigare varför vissa av mina bekanta, ja även utanför min bekantskapskrets väljer att bara ha VV. Det kan finnas många anledningar, men DE FLESTA är enligt min mening inte giltiga skäl. Jag kan i min nuvarande situation inte ens se mig i ett förhållande igen, har man blivit bränd så är det svårt att lita på någon men OM jag nåognsin skulle träffa någon ny, och hon skulle "kräva" eller föreslå att mina barn var i vägen?? Ja då hade hon inte blivit långvarig. Som tur är så är barnen relativt stora (låg och mellanstadie) så jag har redan nu dagligt kommunikation med dem via mobil, skype och chatprogram. Det kommer jag ju givetvis ha även den vecka jag inte har dem i fortsättningen. Däremot så fasar jag för ensamheten den veckan

Anonym (Gilla läget)

Äldre 24 Oct 10:55

#191

Min fd man är arbetslös men vill inte ha barnen mer än vh, han ringer aldrig till barnen, träffar dom aldrig mer än just vh och ibland ställer han även in det umgänget för att han ska festa eller liknande.

Dessutom så skickar han sms dagen innan barnen åker hem till mig igen att jag ska hämta dom från morgonen och då senast kl 9, han varken hämtar eller lämnar.

Vi har gemensam vårdnad men behöver jag verkligen fråga om umgänge varje gång eller har jag rätt att låta han höra av sig om det är intressant för han?

Känns så sjukt att behöva fråga om han vill ha barnen, det borde vara en självklarhet!
Jag frågar inte han om hjälp nå mer heller för det går ut över mig och barnen vid ett senare tillfälle.

Anonym (123)

Äldre 24 Oct 19:46

#192

Jag är nyligen separerad från mina barns pappa. Vi har levt ihop i 11 år och har tre barn tillsammans. Jag var övertygad om att han skulle vilja ha VV och hade mycket ångest över att vara ifrån mina barn så mycket. Jag blev inte lite förvånad när han säger att han absolut inte kan tänka sig att ha barnen mer än varannan långhelg (fre-ti).
Jag stod bara och gapade av chock. Varför i hela världen ville han inte ha våra fantastiska barn mer?? Hur kunde han vilja svika dem så??

Och då började jag fundera. Han har ju aldrig visat något stort intresse för sina barn. Det var ju jag som ville att han skulle begära boendet för hans dotter från ett tidigare förhållande. Hade inte jag tryckt på där hade han varit nöjd med att träffa henne en gång i halvåret. Och han har ingen koll på barnens intressen eller vad de tycker och inte tycker om när det gäller mat. Jag insåg att mina barns pappa faktiskt aldrig någonsin brytt sig särskilt mycket om dem. Det var lite av en chock.

Hans ursäkt för att inte ha barnen mer har varit att de inte vill det. Okej, den minsta är väldigt fäst vid mig eftersom pappa aldrig har brytt sig om henne. Men de två äldre har till och med frågat varför de inte är hos pappa varannan vecka och att de vill vara det. Vad ska jag svara på det? "Nej, pappa vill inte det"?? Jag vill knappast såra mina barn så mycket genom att säga det. En annan anledning han har är att han inte skulle orka ha barnen en hel vecka, att han inte skulle vara någon bra pappa efter 4-5 dagar med barnen. HALLÅ!!! Varför i hela världen vill du inte vara med dina barn? Jag hade velat skrika på honom, men det har jag inte gjort.

Jag njuter av att ha mina barn och tycker det är jättejobbigt när de inte är hos mig. Men för deras skull vill jag ändå att de ska träffa sin pappa mer. Jag kan även tillägga att hans äldre dotter bor hos honom på heltid. Hur kan man välja ett barn framför de andra?? Jag förstår inte.

Jag blir också trött och ibland orkar jag bara inte med barnen. Men de är mina barn och jag vill inte missa något viktigt i deras uppväxt.

Regnig måndag

Äldre 24 Oct 19:52

#193

Anonym (123) skrev 2012-10-24 19:46:17 följande:

Jag är nyligen separerad från mina barns pappa. Vi har levt ihop i 11 år och har tre barn tillsammans. Jag var övertygad om att han skulle vilja ha VV och hade mycket ångest över att vara ifrån mina barn så mycket. Jag blev inte lite förvånad när han säger att han absolut inte kan tänka sig att ha barnen mer än varannan långhelg (fre-ti).
Jag stod bara och gapade av chock. Varför i hela världen ville han inte ha våra fantastiska barn mer?? Hur kunde han vilja svika dem så??

Och då började jag fundera. Han har ju aldrig visat något stort intresse för sina barn. Det var ju jag som ville att han skulle begära boendet för hans dotter från ett tidigare förhållande. Hade inte jag tryckt på där hade han varit nöjd med att träffa henne en gång i halvåret. Och han har ingen koll på barnens intressen eller vad de tycker och inte tycker om när det gäller mat. Jag insåg att mina barns pappa faktiskt aldrig någonsin brytt sig särskilt mycket om dem. Det var lite av en chock.

Hans ursäkt för att inte ha barnen mer har varit att de inte vill det. Okej, den minsta är väldigt fäst vid mig eftersom pappa aldrig har brytt sig om henne. Men de två äldre har till och med frågat varför de inte är hos pappa varannan vecka och att de vill vara det. Vad ska jag svara på det? "Nej, pappa vill inte det"?? Jag vill knappast såra mina barn så mycket genom att säga det. En annan anledning han har är att han inte skulle orka ha barnen en hel vecka, att han inte skulle vara någon bra pappa efter 4-5 dagar med barnen. HALLÅ!!! Varför i hela världen vill du inte vara med dina barn? Jag hade velat skrika på honom, men det har jag inte gjort.

Jag njuter av att ha mina barn och tycker det är jättejobbigt när de inte är hos mig. Men för deras skull vill jag ändå att de ska träffa sin pappa mer. Jag kan även tillägga att hans äldre dotter bor hos honom på heltid. Hur kan man välja ett barn framför de andra?? Jag förstår inte.

Jag blir också trött och ibland orkar jag bara inte med barnen. Men de är mina barn och jag vill inte missa något viktigt i deras uppväxt.

På FL finns det fruktansvärt många trådar som handlar om kvinnor med sambos som sällan får avlastning med hem och barn,
Vi i Sverige försöker hävda att vi är jämställta men så fort det blir hem och barn så är vi oerhört traditionella. Har kvinnan sköt det mesta så är det inte sådär jättekonstigt att samma mönster fortsätter efter separationen.

VV börjar inte i separationen, den börjar redan på BB. Eller ska göra, i samboskapet.

Jag har inte betalt för att vara snäll!

Anonym (mamma)

Äldre 24 Oct 20:16

#194

Regnig måndag skrev 2012-10-24 19:52:02 följande:

På FL finns det fruktansvärt många trådar som handlar om kvinnor med sambos som sällan får avlastning med hem och barn,
Vi i Sverige försöker hävda att vi är jämställta men så fort det blir hem och barn så är vi oerhört traditionella. Har kvinnan sköt det mesta så är det inte sådär jättekonstigt att samma mönster fortsätter efter separationen.

VV börjar inte i separationen, den börjar redan på BB. Eller ska göra, i samboskapet.

Håller med dig till 1000%!!

Egentligen borde jag inte bli speciellt förvånad ELLER besviken på mitt x eftersom när jag tänker efter så var han inte engagerad när vi var tillsammans heller så VARFÖR skulle han plötsligt bli det nu??? Än mindre när han SJÄLV (visst har sambo men ändå hans barn..) ska ta hand om dem.

han var aldrig föräldrarledig och sa tydligt att han inte skulle vilja det heller för han skulle inte orka med det och det skulle vara tråkigt...

han var aldrig engagerad i barnens förskola. Hna var inte engagerad i deras sjukvård (båda har kroniska sjukdomar), han lekte bara med dem korta stunder sedan var det tråkigt, han kunde aldrig tänka sig att åka iväg med barnen själv utan mig om det inte var absolut nödvändigt, han ville inte ta hand om några saker som innebar ansvar.
Han gjorde aldrig nåt hemma med motiveringen att han jobbade (jag jobbade dubbelt så mkt som honom OCH tog hand om barn och hem), han gjorde INGET.

Ändå var jag till en början ( och kan än i dag) bli irriterad över att han inte engagerade sig! VARFÖR???

Regnig måndag

Äldre 24 Oct 20:25

#195

Anonym (mamma) skrev 2012-10-24 20:16:49 följande:

Håller med dig till 1000%!!

Egentligen borde jag inte bli speciellt förvånad ELLER besviken på mitt x eftersom när jag tänker efter så var han inte engagerad när vi var tillsammans heller så VARFÖR skulle han plötsligt bli det nu??? Än mindre när han SJÄLV (visst har sambo men ändå hans barn..) ska ta hand om dem.

han var aldrig föräldrarledig och sa tydligt att han inte skulle vilja det heller för han skulle inte orka med det och det skulle vara tråkigt...

han var aldrig engagerad i barnens förskola. Hna var inte engagerad i deras sjukvård (båda har kroniska sjukdomar), han lekte bara med dem korta stunder sedan var det tråkigt, han kunde aldrig tänka sig att åka iväg med barnen själv utan mig om det inte var absolut nödvändigt, han ville inte ta hand om några saker som innebar ansvar.
Han gjorde aldrig nåt hemma med motiveringen att han jobbade (jag jobbade dubbelt så mkt som honom OCH tog hand om barn och hem), han gjorde INGET.

Ändå var jag till en början ( och kan än i dag) bli irriterad över att han inte engagerade sig! VARFÖR???

Det riktigt trista är att jag tror att han kommer att vara mycket ensam som gammal. Det finns bara förlorare...

Jag har inte betalt för att vara snäll!

Anonym (mamma)

Äldre 24 Oct 21:29

#196

Regnig måndag skrev 2012-10-24 20:25:27 följande:

Det riktigt trista är att jag tror att han kommer att vara mycket ensam som gammal. Det finns bara förlorare...

det är jag säker på. är nog rätt ensam redan nu. trots sambo och vänner så är egoismen tyvärr nog något som gör att han kommer förlora i slutändan och aldrig få de där riktiga och viktiga relationerna.
Relationen med sina barn kan han givetvis bygga upp om han vill när de blir större men tror ALDRIG det blir lika bra som om man tagit ansvar och visat engagemang från att barnen var små.

Jag rtor aldrig han kommer få samma kontakt med barnen som jag, inte sagt att de inte kommer ivlja vara hos honom eller inte tycka om honom men kontakten tror jag aldrig blir den samma.
Bara alla saker jag och barnen får uppleva tillsammans, dagligen,alla leenden man får se, alla skratt, framsteg osv. Det är inget man kan ta igen på äldre dagar tyvärr...

De som bara tar och aldrig ger blir alltid förlorarna i slutändan helt klart...

Anonym (eget liv)

Äldre 24 Oct 21:43

#197

Anonym (Hur tänker män?) skrev 2012-10-17 10:41:42 följande:

Jag har en fråga till alla män som jag inte kan med att ställa till mina bekanta pga den infekterade stämning som alltid följer....
Som man har jag sett hur flera män i min bekantskapskrets har frivilligt avsagt sig mer eller mindre vårdnaden av sina barn och godtagit varannan helg istället för varannan vecka. Dessa män har varit högst normala fungerande i samhället män utan vare sig missbruksproblem eller kriminalitet.
Av någon anledning blir de alltid irriterade, förnärmade och sura när jag frågar dem mer ingående varför. Jag förväntas nöja mig med ett "hon är dum i huvudet" "hon går inte att ha att göra med" och " jag orkar inte bråka för barnet/barnens skull"

Som man kan jag inte fatta detta, hur kan man frivilligt inte vilja träffa sina barn mer än varannan helg?????
Nu står jag tyvärr själv i begrepp till separation men kan säga så här. Om det är något krig som är värt att utkämpa så är det just för mina barn. Allt annat skiter jag i. T.o.m huset kan hon få om jag bara fick barnen.

Jag väljer hellre att säga upp mig från mitt arbete och lever i en etta på existensminimum med barnen varannan vecka än att ta varanann helg med nuvarande arbete.

Hade jag fått bestämma i mitt eget fall så hade jag mer än gärna tagit barnen varje vecka då jag anser att deras mamma som är en otrogen slampa som älskar att festa och dricka är mer än oläplig som mor desvärre är det inte möjligt men mindre än v.v kommer jag aldrig godta.

Så, era synpunkter? Det var inte min mening att låta bitter även om jag känner mig så just nu, är mer irriterad på bla flera av mina vänner som har offrat sina egna barn, för vad? ja jag vet inte, för att inte bråka låter ju helt sjukt i mina ögon.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-10-18 08:56
Tack för många intressanta synpunkter. Har läst dem alla. Anledningen till att jag skapade tråden vara att för bara 6 månader sedan kunde jag aldrig i min vildaste fantasi föreställa mig att mina barn skulle ha separerade föräldrar. Men nu blir det så, mot min vilja och det är inte mycket jag kan göra åt det. Men en sak kan jag göra och det är att aldrig ge upp mina barn. Den enda turen jag har i denna tragiska situation är att min fru aldrig skulle vilja det heller, vi har båda samma syn på VV, men i och med att det nu aktualiseras för mig så undrar jag mer än tidigare varför vissa av mina bekanta, ja även utanför min bekantskapskrets väljer att bara ha VV. Det kan finnas många anledningar, men DE FLESTA är enligt min mening inte giltiga skäl. Jag kan i min nuvarande situation inte ens se mig i ett förhållande igen, har man blivit bränd så är det svårt att lita på någon men OM jag nåognsin skulle träffa någon ny, och hon skulle "kräva" eller föreslå att mina barn var i vägen?? Ja då hade hon inte blivit långvarig. Som tur är så är barnen relativt stora (låg och mellanstadie) så jag har redan nu dagligt kommunikation med dem via mobil, skype och chatprogram. Det kommer jag ju givetvis ha även den vecka jag inte har dem i fortsättningen. Däremot så fasar jag för ensamheten den veckan

Varannan vecka är praktiskt eftersom jag tycker om barnen men har själv aldrig varit den som tyckt att det är viktigt att ha barn.
För mamman och hon ställde barn som ultimatum om vi inte skulle skilja oss och då gick jag med på det och sen dög visst inte jag heller och nu känner jag ingen anledning att kräva att ha barnen mer än varannan helg.

Jag slipper att ha så mycket att göra med mamman som det skulle blivit med VV. Nu har jag mina helger och hon behöver inte ha med det att göra. Inga onödiga samtal om än det ena än det andra.

pappatomp

Äldre 25 Oct 07:56

#198

Anonym (eget liv) skrev 2012-10-24 21:43:49 följande:

Varannan vecka är praktiskt eftersom jag tycker om barnen men har själv aldrig varit den som tyckt att det är viktigt att ha barn.
För mamman och hon ställde barn som ultimatum om vi inte skulle skilja oss och då gick jag med på det och sen dög visst inte jag heller och nu känner jag ingen anledning att kräva att ha barnen mer än varannan helg.

Jag slipper att ha så mycket att göra med mamman som det skulle blivit med VV. Nu har jag mina helger och hon behöver inte ha med det att göra. Inga onödiga samtal om än det ena än det andra.

Varför inte knipsa ledningen om du inte vill ha barn? Då kan ingen lura alt pressa dig till att skaffa ungar du inte vill ha.
Om allt för många män ser sig som andra klassens föräldrar hur ska vi då få samhhället att se pappor som riktiga föräldrar? En riktig förälder engagerar sig och vill ställa upp för sitt barn.

Anonym (123)

Äldre 25 Oct 09:48

#199

Regnig måndag skrev 2012-10-24 19:52:02 följande:

På FL finns det fruktansvärt många trådar som handlar om kvinnor med sambos som sällan får avlastning med hem och barn,
Vi i Sverige försöker hävda att vi är jämställta men så fort det blir hem och barn så är vi oerhört traditionella. Har kvinnan sköt det mesta så är det inte sådär jättekonstigt att samma mönster fortsätter efter separationen.

VV börjar inte i separationen, den börjar redan på BB. Eller ska göra, i samboskapet.

Tja, i samboskapet var det jämställt och bra. Inga konstigheter där. Första barnet kom, funkade bra och han vad faktiskt delvis föräldraledig.Andra barnet kom och intresset för föräldraledighet minskade. Tredje barnet och intresset var lika med noll. Det är inte lätt att få det jämställt när båda parter inte är villiga till det.

Sedan har han givetvis spenderat lika mycket tid med barnen när han varit hemma som jag. Så fort han kom hem var det han som tog barnen. Inget snack. Han lagade mat, städade, diskade och allt annat sådant lika mycket som jag. Men barnen är tydligen inte så viktiga längre när han måste sköta allt själv.

Anonym (eget liv)

Äldre 25 Oct 17:24

#200

pappatomp skrev 2012-10-25 07:56:36 följande:

Varför inte knipsa ledningen om du inte vill ha barn? Då kan ingen lura alt pressa dig till att skaffa ungar du inte vill ha.
Om allt för många män ser sig som andra klassens föräldrar hur ska vi då få samhhället att se pappor som riktiga föräldrar? En riktig förälder engagerar sig och vill ställa upp för sitt barn.

Man kan inte göra något åt historien. Jag hoppade väl att vi skulle ha barnen ihop men nu blev det inte så och jag tycker om att träffa barnen varannan helg alternativt att det bor hos mig heltid. Någon VV har jag inte lust att hålla på med eftersom det tvingar mig att ha mer med mamman att göra. Som det ser ut nu är vi alla nöjda.

Jag ser mig inte som andra klassens förälder för det och det gör inte barnen eller mamman heller. Mamman har större behov av att ha barnen runt sig för att hon känner sig mindre ensam då. Jag tror inte hon vill ha det så för att hon tycker att hon är duktigare förälder men det ger henne bekräftelse.

Regnig måndag

Äldre 25 Oct 17:57

#201

Anonym (123) skrev 2012-10-25 09:48:35 följande:

Tja, i samboskapet var det jämställt och bra. Inga konstigheter där. Första barnet kom, funkade bra och han vad faktiskt delvis föräldraledig.Andra barnet kom och intresset för föräldraledighet minskade. Tredje barnet och intresset var lika med noll. Det är inte lätt att få det jämställt när båda parter inte är villiga till det.

Sedan har han givetvis spenderat lika mycket tid med barnen när han varit hemma som jag. Så fort han kom hem var det han som tog barnen. Inget snack. Han lagade mat, städade, diskade och allt annat sådant lika mycket som jag. Men barnen är tydligen inte så viktiga längre när han måste sköta allt själv.

Nej, det är inte lätt när man inte är överens men det är ju sånt man bör prata om innan (tror iofs att det är sällsynt att man gör)
Sen är det ju inte f-ledighet som är något kvitto utan allt det "där andra" som kvinnor tar på sig mer eller mindre per automatik som diska, städa, handla kläder.. själva livet. Där är bägge lika skyldiga anser jag, mannen som är bekväm och kvinnan som inte säger ifrån för många gånger är det ju hennes "revir".

Jag har inte betalt för att vara snäll!

ulfsas

Äldre 25 Oct 20:00

#202

Hos mig så är barnen mer hos mig fast jag är kille. Vi har egentligen vv fast barnen går dit de vill. Nu har de snart inte sett sin mor på två v. Igen.
Inte mig emot för det visar ju att de trivs med mig och med boendet här som är större än hos mamman.

Frivilligt avsäga sig VV, Varför??

INNEHÅLL