Knäckt av läxor

Vad innebär ordet hemmasittare? Försöker ni att lära henne på egen hand?

Min son hade lite samma problem. I hans fall var det matten. Under hela lågstadiet var matteläxan det som förstörde våra vardagskvällar. Han blev som din dotter och totalvägrade. Jag försökte med alla knep. Dela upp läxan på flera dagar, göra allt på en gång. Ta till andra hjälpmedel. Inget funkade. Jag försökte klura ut vad det var som gjorde att han inte kunde göra läxan. Det enda svar var att han hatade matten. Jag började misstänka att han hade dyskalki. Hans lärare trodde inte det. 

I mellanstadiet var det inte lika mycket matte läxor.elker egentligen inga alls. Räknade man i skolan och höll tempot så slapp man läxor. Han gjorde det. Jag misstänkte ändå att han kanske fuskade lite och hade svårt för sej. Allt jag hörde var fortfarande att han hatade matten. 

Så i högstadiet vände det. Plötsligt var matte favoritämnet. Nu kunde han också sätta ord på varför han hatade matten. Han kunde redan det han hade i läxa och tyckte alla dom där hemuppgifterna som alla var likadana var så tråkiga. Han hade gjort liknade tal så många gånger innan att klarade inte att göra mer. I efterhand kan man tycka att men då var det väl bara att beta av läxan, men han fixade inte det. På högstadiet fick han en lärare som utmanade honom och såg honom. Det var det han behövde men aldrig fick. Han gick ut med A i matte. Och tack vare hans högstadielärare älskar han fortfarande matten. Jag förstår dej när du säger att du hatar läxor. Mycket av min tid under den här perioden gick åt till att ha ont i magen över matten. 

I din dotters fall är det ju inte matten utan engelskan. Jag tänker att glosor uppradade i rad är kanske ungefär lite samma sak som dom där stencilerna med mattetal som min son fick i läxa varje vecka. Min son hade svårt för dom också. Han hatade det här med att traggla saker utan någon mening. Ord upp och ner och en text som var helt ointressant. När det gällde engelskan kom min son på ett annat sätt. Han blev allvarligt sjuk och orkade under nästan ett års tid inte med så mycket mer än att gå i skolan. Fritiden tillbringade han med att spela datorspel. Det var det han orkade. Han spelade på en server där man pratade engelska. Av sej självt lärde han sej flytande engelska. Kanske inte vad man rekommenderar, men jag har senare läst studier som visar att dom som håller på med gaming ligger långt före sina klasskamrater i engelska. På min son stämde det. Han behövde aldrig plugga på engelskan. Han låg alltid långt före sina klasskamrater tack vare gamlingen där han satt och pratade engelska med spelkompisar från hela världen. 

Din dotter behöver nog ett annat sätt att lära sej. I dom bästa av världar så skulle skolan steppa in och ge alternativa inlärningsvägar men det lär inte hända . Fundera på vad hon gillar. Kanske kan ni titta på engelsk film och klura ut tillsammans vad dom säger. Laga mat eller baka efter engelska recept. Spela på datorn uppkopplad till en engelstalande server? Det finns säkert massor, men jag tror du sk låta dottern lägga ner tvånget med glosorna och göra saker där engelskan smygs in i någon aktivitet utan kravet att lära sej. 

Jo , när hon blir äldre får hon mycket mer hjälp med stöd, praktik, sysselsättning mm från kommunen om hon har en autismdiagnos. Men nu är hon ju så liten så det är ju bara skola som är aktuellt. På vissa ställen finns  också speciella skolor för barn med autism.

Vad säger BUP? 

Habiliteringen, får ni inte stöd från den?

Hur är hennes IQ , är den testad?
Hon kanske har behov av anpassad skola, särskola? 

BUP sköter medicinering. Habiliteringen kan inte göra något åt skolsituationen. de har gjort kartläggning mm. Har haft samverkansmöten med skolan som inte gett något. 

Hon har normal IQ.

Hon klarar inte av att närma sig en skolbyggnad överhuvudtaget. Testade att byta skola, men har inte varit in där en enda gång.

Det blir inget gjort.. Jag försöker, men det blir max några minuter i veckan - i bästa fall. Det blev inget gjort på lektionerna då hon gick i skolan heller. Orken och energin finns inte.

Jag jobbar dessutom på dagarna. 

Släpp det där med skola och läxor ett tag. Det viktiga är trots allt att hon och du mår bra.
Det sket sig med skolan och så är det nu. Det betyder inte att hon aldrig kommer fixa något eller att hon inte kommer klara av att gå i skolan senare. Just nu är ju läget faktiskt sådant att det viktiga är att ert liv funkar någotsånär och att du och din dotter mår så bra ni kan. 

Sedan du startade den här tråden har även mitt barn blivit hemmasittare och sedan börjat gå i skolan igen (inte heltid). Min tanke är att din dotters mående är långt mer viktigare än skolgången. 

Hur ser det ut med socialt nätverk? Finns det någon dagledig släkting eller vän till familjen som kan vara hos din dotter på dagarna när du jobbar? Kan du vabba två, tre dagar i veckan? Omvårdnadsbidrag är en annan möjlighet. Kan pappan stötta ekonomiskt så att du kan vara hemma med dottern?

Av egen erfarenhet vill jag råda dig att inte vara hemma på heltid. Du behöver komma iväg och träffa folk och göra något annat. Kan pappan vabba ett par dagar i veckan och komma hem till er och vara med dottern? Obs att ni inte har vab-dagar för ett helt år, trots läkarintyg. Fördela vab-dagarna jämnt över året. 

Har hon någon kontakt med jömnåriga, genom tex datorn? För mitt barn blev kontakter via nätet ett sätt att återuppta kompisrelationerna. 

Skulle distansundervisning fungera? https://www.svt.se/nyheter/lokalt/orebro/nu-kan-de-forsta-hemmasittarna-i-landet-fa-distansundervisning

Börja i så fall med ett ämne, som din dotter väljer själv.

En annan möjlighet är att delta via en filmkamera i klassrummet. Läraren kan också skicka korta filmer till barnet för att hålla kontakten. Alltså ingen undervisningsfilm utan mer som en hälsning. För mitt barn var det jätteviktigt att vi aldrig tappade kontakten med skolan. 

Vi har jobbat jättemycket med belöningar. Gör upp med ditt barn om något hon behöver träna på (för vår del kunde det vara att gå i närheten av skolan efter skoltid, gå in i en affär, åka buss) och vilken belöning som sen ges. Det har delats ut massor av godis, nagellack, fina suddigum mm. Allt med stöd och uppmuntran från BUP. 

Träffat hon psykolog? Vår psykolog har kommit hem till oss vid behov. Även videosamtal när det varit för jobbigt att åka dit. 

Vad har du för stöd? Det är skittufft att göra detta som par och jag kan knappt föreställa mig hur det är för dig som är ensam.