50 åring gamer?

TS har inte påstått att mannen spelar i en sådan omfattning att han missköter sitt liv. Det är snarare andra i tråden som verkar utgå från att alla som gillar att spela automatiskt blir spelberoende och arbetslösa. Den nyanserade diskussionen saknas ? här tycks det vara antingen svart eller vitt.

Problemet handlar inte om en spelberoende gamer, utan om att hobbyn i sig inte anses vara "fin" nog.

TS har inte påstått att mannen spelar i en sådan omfattning att han missköter sitt liv. Det är snarare andra i tråden som verkar utgå från att alla som gillar att spela automatiskt blir spelberoende och arbetslösa. Den nyanserade diskussionen saknas ? här tycks det vara antingen svart eller vitt.

Problemet handlar inte om en spelberoende gamer, utan om att hobbyn i sig inte anses vara "fin" nog.

TS har inte påstått att mannen spelar i en sådan omfattning att han missköter sitt liv. Det är snarare andra i tråden som verkar utgå från att alla som gillar att spela automatiskt blir spelberoende och arbetslösa. Den nyanserade diskussionen saknas ? här tycks det vara antingen svart eller vitt.

Problemet handlar inte om en spelberoende gamer, utan om att hobbyn i sig inte anses vara "fin" nog.

Har dejtat en man i några månader nu, och vi är alltmer hemma hos varandra. 

problemet är att han är en gamer, och självklart får man vara det...men det är långt ifrån min värld. Inte så att han struntar i mig när jag är hos honom, och han är såklart helt fri att få göra som han själv vill...men alltså, det här med gameandet kom inte alls fram som intresse typ De första månaden/månaderna alls. Men nu sitter han här mellan rökpauserna och ser helt uppslukad ut. Folk pratar högt via datorn. all ledig tid som han har haft själv har gått åt till detta. 

vi är också nästan 50 år...jag kan inte hjälpa att det känns väldigt barnsligt och helt enkelt avtändande.
men Ja, han får ju göra vad han vill. Har bara svårt att känna samhörighet...hoppas på lite förståeLSD och inspel, någon som varit med om ngt liknande?