*Pssst* får jag med ALL respekt komma med ett par infallsvinklar Förväntan och Kun? Jag tar mig friheten att göra det trots att ni inte efterfrågar råd så det är för er fritt att också förkasta det jag kommer att skriva.
Jag backar bandet lite och berättar mer ingående om hur det har varit hemma hos oss, eftersom jag nu kan blicka tillbaka lite när Luna har slutat skrika (tog henne 17veckor att göra det...)
-Det ni upplever med M och M är inte trots i benämningen TROTS. Det är deras sätt att reagera på att ni inte har lika mycket tid med dem som innan Liten kom.
Det säger jag för Boll utvecklade de mest konfusa, hemska, otroliga manier här hemma. Hans rekation på att Luna skrek och på att han därmed inte fick lika mycket mammatid med mig.
Boll kom till att få manier på att byta blöja, klippa naglarna, borsta tänderna. Han blev introvert, kämpade med hull och hår för att inte visa att han ville gråta, höll inne tårarna så han nästan kräktes. Han tittade på andra barn, såg dem leka men gav sig sällan in i leken, för han skulle vara ansvarsfull.
Ensam med mig och Luna när J jobbade var han lugn men introvert. Han agerade sällan utåt, vilket ur min syn är värre än att agera utåt. Hade han agerat utåt hade jag iaf sett att han fick ur sig frustration, ilska, ledsamhet.
De trotsar inte, de jävlas inte. De känner en slags frustration över att inte vara ensamt-barn längre, över att inte vara ensama med mamma.
Så min lösning, det är de tipsen jag gav förut om att låta dem vara delaktitga i allt ni gör med Liten.
Jag vet att jag kanske låter klämkäck och kanske trampar jag på ömma tår, det är inte min mening.
Den vanmakten, de känslorna både jag och Boll fick känna är ngt jag inte önskar någon, allra minst er mina fina vänner här.
Jag säger att; vänd på ert sätt att se på Storkillarna, de trotsar inte, de undrar hur och varför det blev så här.
De vill känna sig lika behövda lika viktiga i era liv som innan Liten kom. Förstå ni?
Det slog mig alldeles nyss att anledningen till Bolls mani med att byta blöja 4221 gånger per dag, vilja borsta tänderna och klippa naglarna var inte för att killen är en överrenlig kille. Nej. När vi gör allt detta har han MIG för sig själv, när vi klipper naglarna sitter HAN i min famn, nära nära. När vi borstar tänderna och byter blöja så är HAN i fokus, inte Luna, inte J, inte någon annan.
De är smarta våra Storsyskon, de ser, de känner, de reagerar, de agerar. De undrar och nonchalerar vi deras frågor, undran, behov så blir resultatet "trots". De gör det DE kan för att få fokus, uppmärksamhet.
När J matade Luna så var Bolls grej att vara där och trycka på hennes fontanell. Inte för att Boll ville Luna illa, han ville ha J's uppmärksamhet. Och det fick han, även om J RÖT "NEJ MIO!!" så fick Boll uppmärksamhet. Negativ uppmärksamhet men han fick uppmärksamhet.
När Luna matstrulade och Boll såg mig bli mer och mer frustrerad men med full fokus på Luna kom han och tjatade (tyckte jag då) att han skulle ha det och det och det och det. Det spelade ingen roll om jag så gav honom ALLT allt att pilla på och leka med, mer skulle han ha. Varför? För att jäklas? Nej. För att få uppmärksamhet.
Åter igen, jag skriver detta med all respekt.
Jag har inte hunnit eller ens orkat om vår tripp till Helvetet under Lunas första 16veckor och 6 dagar men detta är en mycket kort sammanfattning. Jag önskar inte vårt helvete någon av er och jag tror så lite på att det killarna gör är TROTSA. Jag kan kapa av mig min högra arm och posta den till er så lite jag tror att det är trotsa de gör.
De reagerar.
Sen VET jag att det är skitjobbigt att stå där, nyförlöst, kär i sin lilla, kär i sin stora och inte veta hur att göra. Inte ha TIDEN till det men vet ni? Det behövs inte stora aventyr med de stora, de behöver inte 2 timmar på raken, det lilla lilla lilla räcker. En blick, ett leende, en bekräftelse här och där. Låt dem känna sig behövda, viktiga och ni "vinner" tillbaka "lugnet".
Det tog mig som sagt all denna tid att komma fram till detta. Jag såg Boll utveckla manierna till fullo, så till fullo att han blev hyterisk om han inte fick hjälpa mig, för herregud det skulle gå fortfare om jag gjorde det själv - men för honom var det viktigt. Det var hans sätt att känna sig behövd och viktig.
Jag rundar av här.
Som sagt, jag ber på förhand om ursäkt om jag trampar på tår och det är INTE min mening att kritisera er. Att kritisera er nu vore som att kritisera mig själv 15veckor tillbaka i tiden.
!!
(fortsättning på Från Svårt till Väntar med + i aug/sept!, Minnas tjejer och Minnas tjejer II-XI) 
. Håller helt med dig om att det handlar om uppmärksamhet. När jag läser det du skrivit om Boll ,blir både rörd så jag kan börja gråta, för skit vad jobbigt det är för dem att bli storasyskon, men skrattar helt hysteriskt inom mig för hur smarta de små är... 
. Och M och F avlöser sina sovperioder. F sover när M är vaken och tvärt om.
(oftast är den runt 2½)
