Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...

Du har ju inte förstått. Det är därför du vill hävda din rätt att man visst har rätt att dra upp sina egna problem som ligger en tid tillbaka för de som är helt nydrabbade.

Det är inte ok. Varför har folk svårt för att bara lyssna och vara ett stöd. Varför har folk ett sådant extremt bekräftelsebehov av att få visa att de också har varit med om något svårt som inte ens har med samma sak att göra. Man orkar inte som nydrabbad som A vara ett stöd för den som trillade av cykeln för 6 månader sedan D. Varför är det svårt att förstå. Även om båda brutit samma ben så kan ju den som är D på cykelt stört omöjligt veta hur det är att vara med i en bilolycka A. Så nu ska jag applicera detta i denna tråden. Även om båda har sorg kan man stört omöjligt veta som kvinna och har varit med om ett missfall D, om den mamman som förlorade sitt barn A.

Jag har en kompis som gärna vill prata om min dotter och vill jämföra detta med när hennes pappa gick bort ett år tidigare i sjukdom och när hon börjar prata om sin pappa glider jag hellre in på sorgen efter min pappas bortgång som dog av samma sak (hjärtattack) eftersom det är en förlust av en förälder vi då talar om men då är hon inte intresserad av att prata längre för hon vill så gärna jämföra sin pappa med min dotter.

Det är samma sak när jag drog upp att jag har också haft missfall och ett barn som dött i mitt första inlägg. Ingen vill prata om missfallen utan hela tiden ska komma in på min dotter fast de haft missfall själva och vi hade kunnat dela vår sorg kring det. Men det är inte intressant utan man vill hellre prata om sorgen efter min dotter vs deras sorg efter sina missfall istället för att prata om missfallen vi alla tvingats genomlida.

Är du på riktigt eller? Varför ens svara på inlägg när du inte bemödar dig med att ta in ett ord av vad man skriver?

Återigen - jag har ALDRIG hävdat någon rätt. Jag har ALDRIG sagt att man har rätt att dra upp sina egna problem när någon mår dåligt. Jag har tvärtom skrivit tusen gånger att man inte ska göra det. Du säger dessutom att du är emot det ändå gör du det själva hela tiden - du drar upp dina erfarenheter och jämför med oss andra i tråden.

Det jag menade med mina exempel (vilket jag också har förklarat tidigare i tråden) är att jag tycker att det är underligt att i exempel 1 blir alla rosenrasade över att man jämför de två situationerna ("man kan aldrig jämföra" etc etc) men i exempel 2 jämför man dem inte bara - man likställer dem också.

Om du över huvud taget ska svara på fler inlägg så vore det ju att föredra att du faktiskt någon gång läser vad man faktiskt skriver också.

Du hävdar ju själv att du inte kallar alla missfall för änglabarn men du kallar ditt utomkvedshavandeskap för änglabarn.

Jag citerar: "Jag kallar inte alla missfall för änglabarn, jag tänker på mitt förlorade barn som ett änglabarn."

Utomkvedshavandeskap brukar man ju upptäcka relativt tidigt i graviditeten. Så då borde du ju kalla alla missfall för änglabarn också. Det är ingen tävlan. Det enda är att man inte drar in sin egna sorg och söker bekräftelse för den när man ska trösta andra som är i sorg. Det är A och O och något jag förstått när jag chattat med andra som är i samma situation som mig. Man orkar inte höra och stötta andra när man är mitt upp i sin egna sorg. Men vissa bara måste jämföra sin sorg av den förlorade katten med en som förlorat drömmen om ett barn.

För visst hade du känt dig kränkt om någon kom till dig och började prata om sin katt som fick utomkvedshavandeskap så nu kan de inte längre bedriva avel på denne katt. När du precis genomgått din utomkvedshavandeskap.

"Det är därför du vill hävda din rätt att man visst har rätt att dra upp sina egna problem som ligger en tid tillbaka för de som är helt nydrabbade."

Var har hon skrivit att det är rätt att göra så? Jag hittar då inget.

Jag tycker att hon mycket bra beskriver hur tex ett missfall för dig kanske är något helt annat än för mig. 
Så som det är med mycket;  utifrån våra erfarenheter och bagage kan vi uppleva samma sorts enskilda händelse på totalt olika sätt. 

Vad folk kallar sina missfall är upp till dem själva - vissa kallar dem änglabarn och andra inte. Jag lägger mig inte i vilket. Jag gör inte som många andra här att jag ger mig själv mandat att bestämma vad som är rätt för dem att kalla sina missfall. Du kan ju läsa vad jag skriver i övrigt och inte bara plocka ut en passande mening och tolka den helt åt helvete.

Och för sista gången: jag har aldrig sagt att man ska dra in sin egen sorg och jämföra. Jag har skrivit motsatsen. Återkommande. Gång på gång. Vad är det du inte fattar? Herregud.

Tack!

Det har jag väl inte gjort. Jag har hävdat att man inte har rätt att dra in sin egna sorg i detta.

Missfall är mycket vanligt och för dem som har flera barn är det ganska hög sannolikhet att de också genomgått missfall. Att enbart fått missfall och inget barn är däremot något annat. 

Sen är det ju också olika från person till person hur man känner och ser på det.

Bara läst TS.
Mkt osmakligt av tjejen som fick mf att gå fram till din väninna och säga sådär...
Räcker bara med att isf säga att man beklagar och finns där om hon vill prata?!

Jag har själv förlorat min dotter när hon va 2månader gammal. Efter det fått mf i v.4 v.5 v.6 v8 och v9. varav v.6 är 2ggr...

Och de är en miiiiilsvid skillnad på att få mf än att förlora ett barn du fött och fått ta hand om?! Jävligt stor skillnad!  

Nog för att de ÄR jobbigt att få mf (been there done that!) men de är ännu jobbigare att förlora ett barn. Att jämföra dessa 2 helt olika hemska saker... Ja då har man inte varit med om båda! Man vet inte vad man talar om då!