Anonym (Kris) skrev 2018-02-13 15:23:25 följande:
Fast när jag skriver det jag skriver så syftar jag inte alls på den här trådens inlägg. Jag har en dålig dag och kommer på saker jag funderar på... jag bollar och vinklar, vrider och vänder...Jag har googlat, läst forum, läst vad terapeuter säger... å det är många som går vidare, å tror på sin man och är nöjda å tror att mannen aldrig skulle göra om det för att de varit så ångerfulla. Så det handlar om vad jag läst utöver det här. Det finns många olika vinklingar till det här. Jag vill överleva, självklart griper jag efter halmstrån, men ja jag har läst denna tråd, men jag har även läst en helsikes massa andra inlägg och rekommendationer och ser att man klarar det. Jag undrar hur JAG ska klara av att släppa.
Och du gör enligt mig (och säkert de flesta) helt rätt i att googla, söka, läsa och fråga så mycket du bara kan. Det är en del av arbetet du måste gå igenom. Det är bra att du greppar efter halmstrån för det gör att du förmodligen inte kommer att ta ett förhastat beslut.
Tänk bara på att de flesta som svarar dig i denna tråden, är folk som råkat ut för samma svek som du. Och när de läser om dig och det du går igenom, väcks deras känslor och minnen till liv. Vi VET hur du mår och önskar inte ens vår värsta fiende att må så dåligt. Därför blir det många svar som säger "tyvärr, men vi tror inte på att det går" som svar. Många av oss, tog inte tag i det när vi kankse borde ha gjort det. Och det vi går igenom nu, vill vi bespara alla om vi kan.
Jag har i alla forum jag finns med i, frågat både folk som råkat ut för otrohet men också de som är otrogna. Tyvärr så är det absolut flest som inte klarar av att leva vidare. Inte i en sund relation i alla fall. Det blir aldrig som förr, tilliten är död och misstänksamheten ligger alltid på lur. Det blir ett nytt förhållande helt enkelt. Om du visste vad din make är kapabel till INNAN ni inledde ett förhållande, hade du då inlett förhållandet? Tråkig fråga, jag vet! Men faktum är helt enketl att om han så lättvindigt kunde leva ett dubbelliv innan, så länge, så kan han utan tvekan göra det igen.
När jag skriver med de som är/varit otrogna, så är svaret alltid att de endast kunnat leva vidare för att deras partners aldrig fått reda på otroheten.
Det säger också en del.
Pratar man med en terapeut eller läser i det de skriver, så uttrycker de sig alltid med "Det
går att komma över en otrohet". De skriver dock inte att deras arbete i högre grad består av att hjälpa de drabbade att komma på fötter.
En terapeut sa till mig att där var 3 saker som var viktiga för att vi skulle kunna gå vidare:
1. "Var ärlig".
Jo men är inte det huvudproblemet? Min partner har ju inte varit ärlig på väldigt länge, av helt egoistiska skäl. Vad är det som säger att h*n är det nu eller blir det sen?
2. "Hitta orsaken".
Visst, det är ju också bra. Men finns det ett svar som vi drabbade kan tycka är ok? Finns det verkligen någonting överhuvudtaget som kan motivera en otrohet eller ett dubbelliv? Kan du hitta något?
3. "Börja om på nytt".
Ok, men då måste jag fråga mig själv; Personen framför mig som jag ska "starta" ett nytt förhållande med, har en tendens till att vara oärlig, egoistisk och oärlig. H*n har inga problem med att vara otrogen eller leva dubbelliv bakom min rygg.
Kan jag tänka mig att riskera mitt välmående med denna informationen till handa?
Kan du svara positivt på alla frågorna, är du en fantastiskt stark person och chanserna för dig och din man är ganska stora.
Är du osäker eller inte kan se att det blir positiva svar på frågorna, vad finns där då för dig att greppa efter? Då är nog tyvärr halmstråna slut.
