Ni som är styvföräldrar, känner ni en sorg?

Och medan mamman vilade upp sig och gjorde saker som var roligare än att vara förälder, så höll jag och min man på att gå in i väggen. Du tycker inte att man ska tänka i termer om vad som är rättvist men det här är fakta, vi hade tillräckligt med egna problem än att ta hand om hennes problem också. Ovanpå det, precis som du säger, vi fick täcka upp för hennes brister, och det tog på krafterna. Det hade varit enklare om mamman inte hade varit en sån jävla stor skitstövel. Men som jag sa tidigare, jag tror att hon resonerade ungefär som du, att "vi var ju ändå två" och inget om att en av oss inte är förälder till det här barnet och vilken stress det innebär. Hon var dessutom noga med att tala om för barnet att en av oss inte var förälder till det så hon ville ju gärna göra en tydlig uppdelning och styra hur det gick till inom våra fyra väggar. Det jag ville säga med det här är att det hade varit enklare om inte min sambos ex hade varit en jävla skitstövel och det är en sorg att det tog så mycket energi ifrån oss och det är en förlust av energi som sedermera har berövats ifrån mina barn. Du må tycka synd om hans barn som blev övergiven av sin mamma men jag känner först och främst för mina egna barn för i och med vad hon gjorde så fick jag mindre energi över till dom och det är väldigt sällan som någon reflekterar över den konsekvensen. 

Sen kom mamman tillbaka full av energi och redo att ta sig an sitt barn igen medan jag gick till sjukvården och sökte hjälp för utmattning. Men visst, låt oss inte prata om vad som är rättvist. Hon kunde lämna sitt barn hos mig medan hon utvecklade sig själv. Allt jag ville var att ha ork att ta hand om mina egna barn. 

Så det där med "plikt", vi var dom som gjorde vår plikt. Jag kommer aldrig att dölja det faktum att det var vi som fick ta hand om allt och att det hade varit så mycket bättre för alla om inte hon hade varit en sån skitstövel. För dig låter det kanske som en jävla lek men för oss var det allt annat än en lek. 

Då kommer vi till det som var i den andra tråden. Möjlighet till återhämtning. Utöver detta så kan visst barn bränna ut sina föräldrar, speciellt barn som är mer krävande. Inte alls ovanligt eller konstigt, förekom även förr, då hemmafruar åkte på husmorssemester eller in på vilohem.

Håller inte med dig alls. Det är den som abdikerar från sitt föräldraskap som bär den största skulden.

Din sambo borde inte skaffat fler barn med dig. Inte innan han klarade av att vara förälder till de barn han redan hade. Befintliga barn bör alltid gå först

Det var direkt oansvarigt att skapa fler liv än ni orkade med.

Det är nog inget ovanligt misstag att skaffa fler barn än man klarar av. Men man kan inte välja bort äldre syskon för att man själv gjort fel.

Tråkig situation men till största del självförvållad. Var arg på din sambo som inte sa stopp istället för på hans ex.

Fast nu är du inte rättvis. Hur skulle sambon kunna veta att exet i princip säger upp sitt ansvar som förälder och lägger över allt på denne? Av just denna anledningen har jag och min man valt att inte skaffa fler barn, hans ex tar för mycket energi pga rykten som sprids, pratar illa om min man inför barnen och med dom vilket gör att de mår väldigt dåligt i denna situation som uppstått. Hade hans ex agerat som en normal människa och inte blandat in barnen i sådant som bara angår henne och min man hade vi säkerligen orkat med en liten till.

Fast nu är du inte rättvis. Hur skulle sambon kunna veta att exet i princip säger upp sitt ansvar som förälder och lägger över allt på denne? Av just denna anledningen har jag och min man valt att inte skaffa fler barn, hans ex tar för mycket energi pga rykten som sprids, pratar illa om min man inför barnen och med dom vilket gör att de mår väldigt dåligt i denna situation som uppstått. Hade hans ex agerat som en normal människa och inte blandat in barnen i sådant som bara angår henne och min man hade vi säkerligen orkat med en liten till.

Han borde alltid vara redo att vara 100% förälder, vad som helst kan hända. Det finns inget som kallas deltidsföräldraskap.

Jag trodde att ni lät bli att skaffa gemensamma pga er platsbrist, ert korta förhållande och de antal barn ni har tillsammans. Klokt att inte skapa fler barn än ni klarar av.