Mycket Tabubelagt ämne varning

Ja, det känner jag hade varit värt. För dom män jag träffade då var omogna/rädda/hade andra problem. Det hade nog inte blivit bra. Jag hoppas ju det ska gå bra för oss, trots några missfall vi haft, och jag hoppas ju förstås inte det har med min ålder att göra. Som du säger, 35 är ju inte en konstig ålder att skaffa barn i. 

Men oavsett så tycker jag att vill man väldigt gärna ha barn, så ska man ha all rätt att få försöka genom ivf/äggdonation. Vi lever i ett så jävla hårt och effektivt samhälle, vi borde ta vara på mjuka värderingar mer än effektivitet/göra som alla andra/du ska jobba heltid/du ska producera/du ska ha alla dina barn+drömjobb+drömvilla vid 25 års ålder. Typ. 

Vissa av oss jobbar långsammare. Alla behövs. 

Kom tillbaka om 10 år så kanske du har livserfarenhet och vishet nog att förstå dem..

1. Vi träffades när vi var runt 33 och upptäckte då att vi inte kunde bli gravida, ingen av oss hade velat ha, eller försökt få barn med tidigare partner.
2. Den här frågan förstår jag inte riktigt... tidigare partner var aldrig seriösa nog att skaffa barn med, dvs vi hade blivit ensamstående föräldrar om vi hade skaffat barn då eftersom förhållandet inte hade hållit.
3. Många får sina sista barn efter 35 år, jag har aldrig upplevt att varken de eller jag har några särskilda risker med det. Kan du länka något som bekräftar ditt påstående?
4. Helt etiskt, jag och min man har massa erfarenhet och visdom som vi inte hade kunnat ge vårt barn om vi fått barn tidigare, med detta menar jag inte att barn med yngre föräldrar inte får en bra barndom. Återigen, många får sitt sista barn efter 35, är de sämre föräldrar till detta barn än till sitt första?
5. Nej
6. Varför ville inte du adoptera? Du har också kostat samhället massa pengar genom subventionerade förlossningar, förskolor, skolor, barnbidrag mm.

De flesta som behöver IVF behöver det inte pga hög ålder:
Vanliga orsaker till ofrivillig barnlöshet

? Skador och störningar i äggledare och livmoder
? Kraftig över- eller undervikt
? Testikel- eller bitestikelinflammation
? Tillslutna sädesledare
? Erektions- eller ejakulationsstörningar
? För få eller orörliga spermier, alternativt inga spermier alls
? Skador i äggledare och livmoder på grund av sexuellt överförda sjukdomar, t ex klamydia
? Miljöföroreningar, rökning och stress kan spela en viss roll för infertilitetsproblem, men betydelsen är än så länge svårvärderad.

familjen.trygghansa.se/gravid/att-bli-gravid/ofrivillig-barnloshet-ivf/

Du låter verkligen inte särskilt empatisk i ditt inlägg, har du aldrig pratat med någon som behöver IVF? Grundar du ditt inlägg enbart på gissningar och åsikter du läst någonstans? Är det så att eftersom du har ägnat dina år mellan 20-30 med att vara småbarnsförälder så har du inte hunnit med att umgås med andra människor och få livserfarenhet från något annat än ditt eget liv?

Jag tycker folk får göra som de vill men samhället ska inte stå för kostnaden, de borde betala själva.

Ursäkta om jag upprört dig på något sätt. Livserfarenhet kommer inte automatiskt med tiden utan genom att man vågar satsa, leva och ta sig över hinder och problem. Ingenting säger att en 40-åring har ett mer succesful liv för att hon eller han åkt gröna linjen 29382 gånger fler än en 30-åring.

Håller med

Precis, helt riktigt! Håller med om det!

Jag tänker att en del är att samhället idag inte uppmuntrar till familjebildning. Man ska bryta sig fri, vara självständig, karriärsinriktad och produktiv och bidra till det kapitalistiska samhället, givetvis förklätt som kvinnlig självständighet och frigörelse. Också se världen och vad det nu kan vara. Jag själv är uppvuxen med att det är något fult och lite trashigt att skaffa barn tidigt, man måste ha en utbildning, arbetslivserfarenhet och resa jorden runt först. Kolla bara filmer som ?knocked up? och allt annat vi matas med från hollywood, ungdomen är det finaste vi har och det enda som ska värdesättas. Och till det kommer alla dessa män som ?inte är redo för barn? och vill vänta så länge som möjligt så de kan gå bartenderskola på mallorca och resa i asien i åtskilliga år först. Grovt generaliserat såklart men en anledning till varför det är svårt att hitta rätt idag, ungdomen har krypit så mycket högre upp i åldrarna och inte många är beredda att ta ansvar om de inte behöver.

1) varför skaffar ni inte barn tidigare?

För att jag inte hade en barnlängtan. Bröt upp från ett förhållande vid 30, träffade min nuvarande 5 år senare. Inte ens då fanns barn på min agenda. Sedan blev det ett hoppsan

2) har ni någon idé att måste vara med en rätt partner som är omöjlig att träffa i yngre år?
Träffar man rätt så gör man det, detta oavsett ålder, jag har vänner som träffade varandra tidigt (strax efter 20) och ändå inte börjat med barn förrän efter 30

3) hur tänker ni kring hälsoriskerna det innebär att skaffa barn så sent?
Inte så mycket, eftersom man på min mammas sida sällan börjat skaffa barn före 30 och fött barn en bra bit efter 40 och det har fungerat utmärkt (tanterna har en förmåga att bli mellan 90 och 100 och även över 100 på den sodan av släkten)

4) anser ni att det är etiskt mot barnet att skaffa barn så sent i livet?
Inte det minsta, eftersom det har varit norm bland mina vänner och även på min mammas sida av släkten

5) anser ni att barn är en mänsklig rättighet?
Svår fråga. Att få hjälp ja, men inte att ha barn

6) om ni ser till antalet barn som far illa idag och är föräldralösa - och är beredda att lägga hiskeliga belopp på ivf, varför kan ni inte lägga de pengarna på att omhänderta barn som faktiskt behöver det genom adoptioner istället för att försöka skapa någonting som är lönlöst och inte menat att bli?
För att adoption är en betydligt svårare och dyrare process, lägg till att det inte finns en massa barn på barnhem för adoption. Numera är det mer vanligt att givarländerna väljer att se adoption till andra länder som ett sista alternativ. 
Jag kommer från en släkt där normen varit att få barn först efter 30, det är väldigt få yngre föräldrar på min mammas sida. Däremot så har man fött barn, inte alltför sällan, det sista en bit över 40.
I min krets är det likadant. Vi är en drös som har jämnåriga barn och alla vi fick våra efter 30. 

De allra flesta har fått barn på naturlig väg, de få som inte fått det, har haft svårt oavsett ålder.
Och de flesta verkar följa sina föräldrar, med andra ord, de verkar inte lidit av att inte ha purunga föräldrar

Instämmer helt, exakt mitt intryck också. Låtsas vara nyfiken, men kan inte ta in andras syn på livet.