Mycket Tabubelagt ämne varning

Jag tänker att en del är att samhället idag inte uppmuntrar till familjebildning. Man ska bryta sig fri, vara självständig, karriärsinriktad och produktiv och bidra till det kapitalistiska samhället, givetvis förklätt som kvinnlig självständighet och frigörelse. Också se världen och vad det nu kan vara. Jag själv är uppvuxen med att det är något fult och lite trashigt att skaffa barn tidigt, man måste ha en utbildning, arbetslivserfarenhet och resa jorden runt först. Kolla bara filmer som ?knocked up? och allt annat vi matas med från hollywood, ungdomen är det finaste vi har och det enda som ska värdesättas. Och till det kommer alla dessa män som ?inte är redo för barn? och vill vänta så länge som möjligt så de kan gå bartenderskola på mallorca och resa i asien i åtskilliga år först. Grovt generaliserat såklart men en anledning till varför det är svårt att hitta rätt idag, ungdomen har krypit så mycket högre upp i åldrarna och inte många är beredda att ta ansvar om de inte behöver.

Och till det kommer alla dessa män som "inte är redo för barn" och vill vänta så länge som möjligt så de kan gå bartenderskola på mallorca

Alla i den åldern saknar inte erfarenhet av livet. Vad är det för erfarenhet som man måste ha då som man inte kan skaffa sig även efter att man fått barn?

Jo men pga min brist på förståelse för detta startar jag detta inlägg för jag vill lära mig hur dessa tänker. På vilket sätt är jag dömande och har fördomar menar du?

1. Vi träffades när vi var runt 33 och upptäckte då att vi inte kunde bli gravida, ingen av oss hade velat ha, eller försökt få barn med tidigare partner.

2. Den här frågan förstår jag inte riktigt... tidigare partner var aldrig seriösa nog att skaffa barn med, dvs vi hade blivit ensamstående föräldrar om vi hade skaffat barn då eftersom förhållandet inte hade hållit.

3. Många får sina sista barn efter 35 år, jag har aldrig upplevt att varken de eller jag har några särskilda risker med det. Kan du länka något som bekräftar ditt påstående?

4. Helt etiskt, jag och min man har massa erfarenhet och visdom som vi inte hade kunnat ge vårt barn om vi fått barn tidigare, med detta menar jag inte att barn med yngre föräldrar inte får en bra barndom. Återigen, många får sitt sista barn efter 35, är de sämre föräldrar till detta barn än till sitt första?

5. Nej

6. Varför ville inte du adoptera? Du har också kostat samhället massa pengar genom subventionerade förlossningar, förskolor, skolor, barnbidrag mm.

De flesta som behöver IVF behöver det inte pga hög ålder:

Vanliga orsaker till ofrivillig barnlöshet? Skador och störningar i äggledare och livmoder

? Kraftig över- eller undervikt

? Testikel- eller bitestikelinflammation

? Tillslutna sädesledare

? Erektions- eller ejakulationsstörningar

? För få eller orörliga spermier, alternativt inga spermier alls

? Skador i äggledare och livmoder på grund av sexuellt överförda sjukdomar, t ex klamydia

? Miljöföroreningar, rökning och stress kan spela en viss roll för infertilitetsproblem, men betydelsen är än så länge svårvärderad.

familjen.trygghansa.se/gravid/att-bli-gravid/ofrivillig-barnloshet-ivf/

Du låter verkligen inte särskilt empatisk i ditt inlägg, har du aldrig pratat med någon som behöver IVF? Grundar du ditt inlägg enbart på gissningar och åsikter du läst någonstans? Är det så att eftersom du har ägnat dina år mellan 20-30 med att vara småbarnsförälder så har du inte hunnit med att umgås med andra människor och få livserfarenhet från något annat än ditt eget liv?

Om man vill följa din logik lite längre och bredare så är det ju lika mycket ett biologiskt faktum att frontalloberna i hjärnan inte växer färdigt förrän kring 25 års ålder, innan dess saknar man neurologiskt full funktion att bedöma risker och konsekvenser (jämfört med förmågan man sen uppnår) Om du ville vara konsekvent i ditt case och inte bara utgå ifrån vad du själv stör dig på så kunde du ju lika gärna ifrågasätta lämpligheten rent biologiskt att skaffa barn tidigt. Det gör inte jag alltså, eftersom jag vet att alla är olika och alla lever sina liv utifrån en komplicerad väv av förutsättningar, där man dessutom bara kan kontrollera somliga saker och inte andra.

Du kanske ska gräva lite mer i varför det provocerar dig så, det brukar ju betyda att det trycker på nån känsla i en själv. Du skriver att du själv har gamla föräldrar och varit besviken på dom för deras brist på ork, finns det nån känsla av orättvisa att du borde fått mer av dom, kanske nåt som du känner att dina äldre syskon fått?

Det finns ju dessutom ingen som helst sanning i att alla gamla föräldrar ger mindre energi till sina barn än unga, visst är man piggare vid 20 än vid 40 men en engagerad 40 åring som väntat hela livet på att fokusera på barn (en förenklad stereotyp) kan nog ge minst så mycket som en 20 åring som fortfarande har mycket med sig själv och vill snacka med kompisar om livet osv (en annan förenklad stereotyp) Det är helt olika helt enkelt, åldern är inte ett dugg avgörande tror jag, åt varken det ena eller andra hållet.

efter 30 är det förresten en stadig energikurva som bara är plan fram till ålderdomen är min bild. Men du är ju bara 30 nånting så 40 kanske låter oerhört gammalt för dig? Får se hur annorlunda du känner dig vid 40, de flesta upplever sig nog inte ändras ett dugg :)

Du är väl medveten om att förr i tiden (dvs då man började registrera barnafödslar på ett seriöst sätt, slutet av 1700-talet) att medelåldern för det första barnet var kring 28-29 för kvinnan.  Sedan fortsatte man att föda barn tills det inte gick längre, upp till 44-45. 

Just denna fetade mening säger allt. Gamla och orkeslösa. De enda orkeslösa 60-åringar jag känner är de som har svåra sjukdomar. Vi andra är rätt pigga. Och de som är orkeslösa och sjuka är väldigt få. Av någon slump så har de som jag känner som fått sjukdomar som gjort de begränsade, varit de som fick barn före 30. Inte för att det finns ett sammanhang, utan det är mer en slump.