Jag är så lättirriterad!

Usch, idag har INTE varit nån bra dag! Jag försökte verkligen anstränga mig på förmiddagen, så jag fick inget utbrott, men irritationen låg på lur.... Och på eftermiddagen så funkade det bara inte längre, då var jag jätteirriterad.

Jag har kommit på att ett STORT irritationsmoment är, att våra grannar är "på oss" hela tiden! De umgås, pratar, lever som att vi är EN familj typ! Vi vet allt om dem, de ringer, springer här, och vet tyvärr allt om oss. Jag blir galen på detta, och min man tycker inte alls som jag. Han kan inte förstå vad jag blir superstirrig av....

Men jag vill bara kunna känna "frid" när jag är hemma, veta att man verkligen får koppla av. Min hem är min borg, som man säger, och så skulle jag vilja kunna känna. Men här springer det folk hela tiden, bara för att fråga om nåt, låna nåt, lämna även vår post (snällt men...) osv. Jag blir galen!!!!!

Men jag tror faktiskt att jag ska ringa läkare på måndag, efter att ha läst även andra trådar att man KAN få hjälp!

Vet ni, nu har jag ringt! *stolt över mig själv* På måndag ska jag gå till min läkare! En jättetrevlig sköterska sa, att han hade semester den här veckan, och att det var bra om jag kunde vänta, så att jag fick komma till min riktiga läkare direkt.

Och det gjorde ju inte mig något, eftersom jag väntat så länge med att ta tag i det, så gör det ju inget om det går en vecka till...

Glad!

TS, Jättebra av dig!

vadå, vad kan man få för hjälp mot irritabilitet?
vill någon briefa mig så jag inte behöver ta mig igenom alla 19 sidorna? snälla?

"En till....", tack! Hur går det för dig?

MarieSoSueMe, jag hoppas att man kan få hjälp! Det vi pratat om mest i tråden är antidepressiva medel, men jag ska på måndag till läkare för att kolla upp alla mina värden. Man kan också bli lättirriterad om man tex har fel på sköldkörteln eller ämnesomsättningen. Jag hoppas verkligen att de kan hitta nåt medicinskt fel, men annars är det ju psykiska besvär och då kommer jag inte vara rädd för att prova antidepp. För så här vill jag INTE ha det!

Har ej läst alla inlägg, skriver mitt svar rakt av ändå.

Jag har varit sån så länge jag kan minnas -sur, irriterad, aggressiv, tvär osv mot de i min närhet, inte utåt, då är jag världens gladaste. Trodde självklart att det var nåt fysiskt och tog prover osv, men de hittade inget. Tills en läkare sa att det kunde vara psykiskt (även om det KÄNNS fysiskt i stundens hetta!). Jag fattade inget men nu, två år senare kan jag intyga att det i mitt fall är psykiskt. Bl a: Har i min familj när jag växte upp aldrig pratat om känslor någonsin, ALDRIG- Så ALLT jag kännt, varit med om, behövt ventilera under hela min barndom och tonårstid ligger kvar i mig och bubblar outrett. Det är mer också, t ex familjekonstellationen vi hade i min uppväxt. Den gör att jag har svårt att respektera den jag lever med.
Kanske du ska prata med nån också? Jag tyckte först att det nästan var fånigt att det skulle sitta i psyket, men oj vad jag bedrog mig...
Lycka till!

Ja, jag vet, det kan vara psykiskt också. Men imorgon är det dags för läkarbesöket, och så får vi se om de hittar nåt fysiskt eller inte.... Känner mig lite nervös, men det ska bli skönt att få det gjort!

Idag har jag varit hos läkaren! Det gick bra. Antagligen är det en depression jag lider av, läkaren tyckte det lät så av det jag beskrev. Men han skulle ändå ta prover, och när svaren kommer så får vi se om det är någon brist eller nåt annat fysiskt. Om det inte är det, så kommer jag få antidepressiv medicin.

Jag känner mig så stolt att jag gjorde detta! Nu kommer förhoppningsvis allting bli bättre!

TS, nu är jag impad Duktigt att du gick dit.

Så han tyckte det lät som en deression alltså...ok..då kanske jag också ska tänka i dom banorna. Tycker det du beskriver om dig själv stämmer så väl in på mig också.
Jag har väl mer sett det som nån slags stressgrej. Att jag har blivit dålig på att hantera normal stress. Men visst, kanske är det nån slags depression ändå...

Vi får se vad dina prover visar också!

Kram så länge.

"En till...", ja, precis så har jag också tänkt, att det "bara"  är stress och att jag inte kan hantera det på ett bra sätt! Och i så fall ska ju du absolut gå också, för man KAN få hjälp!!!

Ja, jag skriver här när dr har ringt mig på måndag (om proverna)! Kram!