Jag är så lättirriterad!

Men om det är en depression varför ska du självklart äta medicin? Kan inte KBT vara ett bättre alternativ. Det är inte alla som blir bättre av medicin. Antidepressiva hjälper bara på människor som har cellproduktion i hippocampus. Du får vara beredd på att du kanske inte blir hjälpt.
Dessutom blir flest hjälpta av antidepp + KBT även om inte alla blir det ens.
Tycker det är farligt att bara ta medicin utan att gå i terapi. Hur ska du då kunna ändra på det beteende/den situation som gjort dig deprimerad?

Det är säkert inte något du vill höra men eftersom du lagt ut tråden här så misstänker jag att du vill diskutera det som händer dig med andra.

Jättebra att du sökt hjälp men var lite kritisk är mitt förslag.

Karamell222, tack för dina synpunkter! Jag vet inte riktigt vad läkaren kommer att "erbjuda" när han ringer, vi kom inte fram till något eftersom vi inte vet vad mitt humör beror på än. Han ska ringa mig på måndag, och då får vi se. Han kanske tycker att jag ska ha KBT också.

Igår ringde läkaren, och proverna visade ingenting.... Så det är antagligen depression jag lider av. Jag fick Citalopram, som jag började ta igårkväll.

Hoppas allt blir bättre nu!

TS, ska verkligen bli intressant att följa dig! Hoppas du kommer att må bättre och att du kommer att hålla oss informerade!

TS: Hur stor dos ska du ta?

Anonym: Jag ska börja med en halv tablett i en vecka, och sedan öka till en hel. Jag ska tillbaka till läkaren om tre veckor och utvärdera.

"En till...", ja, jag lovar att skriva här! Hur går det för dig?

TS: Jag tog bara en halv 10mg om dagen, och det hjälpte mig !!

Anonym inlägg 207, hade du samma problem, med irritation och så? Åt du också Citalopram? Mina är 20 mg...

ts: Ja, jag hade samma problem! Kände mig väldigt nedstämd, oroade mig för saker i onödan hela tiden, och LÄTTirriterad.. Vanliga PMS besvär alltså.
Hoppas dem hjälper dig med! Men testa att bara ta en halv hela tiden istället? Det sa dem till mig, och om det inte hjälpte skulle jag ta mer.

Oj, den här tråden måste jag läsa igenom från scratch. Skulle precis skriva ett inlägg precis som ditt, trådstartaren för jag känner PRECIS likadant. Fattar inte vad som är fel på mig.
Nygift, två barn, riktigt god ekonomi, fint hus, två bilar, familj o vänner. Vad f--n är jag så grinig över hela tiden. Jag har ju "allt".