Jag är så lättirriterad!

hej på dig du, här är en till som är lätt irriterad och mesta dels är det min sambo som får ta all skit. Jag känner att fy f-n att han orkar stå ut med mig, men det värsta är att jag inte kan sätta fingret ¨på varför jag blir som jag blir. Och som du sa det är inte 1 dag i månaden utan så gott som varje dag. jag själv mår ganska dåligt av det här för jag drar verkligen ner alla runtomkring mig med mitt "fina" humör. prövade rosenrot men på mig gav det ingen som helst effekt. Ingenting verkar hjälpa. Jag är verkligen en stor RAGATA jag med.

Senaste anonym, EXAKT så känner jag också!

Ikväll var jag jätteirriterad på min stackars man, men jag VET verkligen inte varför! Allt han gör "är fel", och jag skäller på honom och är sur. Ikväll sa han att han inte FATTAR hur han kan göra så mycket fel hela tiden (enligt mig ) Och då tänker jag efter, och inser att det är jag som är irriterad, igen......

Nej, nu får det vara nog! Jag har återigen orsakat "världskrig" hemma, tack vare mitt humör... Min man blir så ledsen, och fattar inte vad jag håller på med... Nu åkte han iväg en stund, säkert för att få lite lugn och ro...

Jag MÅSTE skärpa mig! Nu har jag tagit b-vitamin och rosenrot, som jag blev rekommenderad i början av året på hälsokost. Hoppas det gör nån skillnad, annars blir det verkligen att ringa till läkaren och få hjälp!

Hej igen...
Känner, som vanligt, igen mig i de flesta av era inlägg...suck..
Varje morgon tänker jag SKÄRPNING. JAg är så lyckligt lottad med allting. Varför kan jag inte bara vara tacksam och njuta för det jag har i livet. Näe, det går inte.
Maken hinner inte ens säga godmorgon, förräns han känner av irritationen igen...
Vad är det för himla fel på mig. Jag är så avis på personer som inte behöver känna såhär...

Oj! Känner igen mig precis. Kanske skulle prova rosenrot å se om det hjälper för mig. Min stackars sambo har det inte så lätt med mig alla gånger..

Anonym (en till) och Nadjis, jag är ledsen för er skull, men samtidigt är det skönt att veta att vi är fler som har det likadant... Vi får väl ha denna tråden lite som en terapitråd...

Ja, Nadjis, jag tycker du ska prova rosenrot, för det hjälpte till en början på mig. Sen vet jag inte vad som hände, men jag blev sjuk också, och det var nog i samband med det, som det inte räckte till. Idag har jag börjat med rosenrot igen, och nu hoppas jag att det går bättre. Annars blir det som sagt läkaren istället, så att jag kanske kan få antidepressiva mediciner. En del här i tråden har ju blivit hjälpta av det...

Kram på er!

Vill bara tillägga att jag äter antidepressiv medicin mot panikångest och har precis bytt från Cipramil till Zoloft. Äter lägsat dos för att slippa biverkningar. Nu är svärmor här sen en vecka tillbaka och jag är så sjuuukt irriterad på allt hela tiden. Försöker att inte visa det men då blir jag tyst och drar mig undan istället. Och jag är känd för att vara en pratkvarn. Men jag orkar inte nu.

så blir jag med! särkilt då jag är deprimerad. Går in i mig själv liksom och orkar inte prata m andra! är mest tyst ...
tur att jag sluppit depressionerna nu!
var rädd att jag skulle få det i samband m förlossningen!

har bara problem m mitt humör nu, gentemot min sambo!!!
men det har antagligen att göra med att jag ammar hela dagarna och nätterna och utan sömn blir man ju inget vidare glad precis

hjälpte inte cipramil, eller varför bytte du?
jag har själv haft den innan - tyckte inte om den själv!
för jag blev så, ja alldeles FÖR neutral! i mina känslor mot min förra kille och även mot mina vänner!
men jag hoppas jag slipper antidepressiva ngt mer alltså...
men rosenrot tog jag innan och det var bra

Anonym (oxå ledsen), jag hade det precis som du med min son. Han är snart 5 nu, men det var när jag inte fick sova när han var bebis, som allt började... Efter hans födelse har min depp kommit och gått. Fast jag har aldrig sökt hjälp.

Anonym (irriterad), blev du mindre irriterad med Cipramil? Funkade det bättre med den?

Här är en till surkärring!!
Jag skäller och gnäller på min stackar sambo VARJE dag. Blir hysterisk över minsta lilla och känner bara för att slå sönder hela lägenheten.. Jag är så elak och dumförklarar honom hela tiden. Tycker alltid att jag har smartare ideer osv.
Jag kan inte konstrollera mig utan blir sur över minsta lilla. Försöker skärpa mig varje dag och hålla igen, men det GÅR inte.
Jag är så jävla less på mig själv så jag vet inte vad jag ska göra.
Min sambo trippar på tå och törs aldrig säga emot för då blir jag galen..Han är världens underbaraste människa, duktig på att hjälpa till hemma osv. Så jag fattar egentligen inte varför jag gnäller. "Borde" vara världens lyckligase. Har en 4 månaders liten tjej som också är jättesnäll..

Måste nog fan söka hjälp...Håller ju på att ta knäcken på hela mitt förhållande.