Jag är så lättirriterad!

Anonym (En till...) - Men du vet väl om att de små sakerna är de som till slut får skeppet o sjunka? Har du pratat med din man om att du blir irriterad på vissa saker mellan er? Vad säger han då? Kan han förstå eller skyller han bara ifrån sig? Missar han något gentemot dig, alltså uppskattning o sådant?

Tyckte du terapin hjälpte dig...dels i det korta loppet o dels i det längre?

Anonym (en till...), det gör absolut inget att du skriver om dina problem! Det verkar som att vi har det precis likadant ju!

För mig är det exakt så som du beskrev, att jag är glad och positiv i grunden och är sådan på jobbet. Men hemma blir jag irriterad SUPERLÄTT! Och då speciellt på min man. Ibland är det barnen eller mina föräldrar som också råkar illa ut. ;-(

Skönt att det finns fler som har det likadant... Men vad ska vi göra åt det???

Tös, du undrade vad det grundar sig på, och jag vet inte riktigt? Men det är nog så att jag tar ALLT ansvar vad gäller planering av både dagis, fritids och aktiviteter som har med barnen att göra. Och hela familjens aktiviteter också... Men egentligen så vill jag ha det så, jag vill gärna ha koll på allt. Men jag tror ändå att det är det som blir för mycket ibland...

TS - Men tyvärr måste vi tjejer lära oss att inte trippelarbeta! Det är där du har grunden till många utmattningsdeppfall. Vi måste lära oss o 'dela med oss av jobbet' till killarna. O man måste lära sig att det inte alltid är vårat sätt o lösa en lösning som är rätt. Även om killen gör det på ett annat sätt så blir ju slutresultatet likadant.

Klart du är sur på killen eftersom du har hela ansvaret. O klart du kan ha koll på allt..men för den skullen kan gubben din gott hjälpa till. Ni har väl gemensamt ansvar? Vad händer om det händer dig något? Då har inte mannen ditt lärt sig hur hemmet o allt fungerar o då står ni där med skägget i brevlådan. o jag lovar...den ilska o det humör den trötthet man har när man 'gått i väggen' (avskyr det ordet) är inte o leka med.

Tös, du har rätt... Det är inte värt att gå in i väggen... Men jag tror jag måste jobba med mig själv också, jag har nog ett ganska stort kontrollbehov. Det är nog mycket jag som måste lära mig att släppa saker också...

Det är stort att komma till insikt med sig själv. Ack så jobbigt..men väldigt nyttigt. Det kräver sitt o jobba bort de mindre trevliga sakerna.

Att ha ett stort kontrollbehov tär på en, att alltid vara den som har koll. Energiförlust även kallat.

Har du någon aning om varför du har så stort kontrollbehov? Ställ dig frågan..vad är det värsta som kan hända?

Tös, du har rätt, det kan ju inte hända så mycket, ändå har jag så SVÅRT att släppa saker! Jag har ändå jobbat med mig själv för att bli bättre på det... Men sen faller jag tillbaka, som nu när inte rosenroten funkade längre, och då är jag likadan igen...

Det ÄR svårt o ändra sina egna rutiner o sitt egna jag. Det är tufft, knöligt o allmänt besvärligt.

Jag tycker det är jättebra att du vet om saker o ting själv, att du är medveten + att du faktiskt har börjat jobba på dig själv. Det är grymt!

Tös, tack! Det är ju säkert ett steg i rätt riktning i alla fall!

Det är väl bara att jobba vidare, men jag börjar känna nu att jag nog inte klarar det ensam. Jag kommer närmre och närmre det där steget att ringa till en läkare....

TS - Ja det måste du känna efter själv vad det är du vill. Människan har en väldigt god förmåga o känna av vad man klarar o inte klarar. Den dagen man känner att det inte funkar längre...den dagen agerar man.

Så känn efter, andas o rådfråga magen din. *L*