sa ni något kul eller gjorde ni någon "tabbe" under förlossningen??

Englas pappa,
haha, när min andre son kom var det liknande: Min man fick tag i en rullstol, satte mej i den och sprang in, jag hade redan börjat "pusha", en vakt tittade udner tiden till min äldre son som fortfarande satt helt "medvetslös" och sov i bilen. Vi kunde inte ta med oss honom, då hade den lille fötts på gatan!
Sen blev vi båda jättenervösa att vi lämnat storebror i bilen med en främling, så jag skrek till maken att pringa ut och hämta honom, vilket han gjorde, medans en stackars panikslagen receptionist utbrast "men vad ska jag göra med det här"?
Som tur var fattade hon att det inte var ide att åka till "triage" där de kollar "om det är dags" utan hon fick in mej i ett rum med en gång.
Jag tittade lite fåraktigt på en sköterskaeller vad det nu var därinne och lyckades få fra "vill ha epidural" mellan värkarna.
Sen lyckdes de precis få av mej vinterkängorna och byxorna, sen föddes Vincent! Ingen tid för epidural alltså... Han föddes 5 minuter efter att jag kom in. Maken missade allt...

Hög av lustgas frågade jag flera gånger om jag "pratade konstigt eller bara hörde konstigt..."

När det började närma sig finalen deklarerade jag att "bebisen säger hej hej" Det var väl mitt sätt att hög på lustgas förklara att det trycker på.

För övrigt var jag precis efter förlossningen så adrenalin-kickad att jag ville klippa navelsträngen själv och bad om att få se moderkakan och allt förklarat för mig.

Jenny; Klippa av navelsträngen själv, det var roligt!! Vad sa bm?

chokladpralinen: minns inte att de sa eller tyckte något (eller så brydde jag mig inte) de fick hur som helst hjälpa till att hålla i navelsträngen ordentligt eftersom jag var lite skakig...

Rödbettan!
Ha ha ha! Vad roligt! Hihi!

jag var oxå hög av lustgas.. låg och skrattade utan att det var något som hände.. pratade med mig själv och sambon sa till mig att jag var konstig..haha

kändes som att man var så full att när nån skulle "väcka" än så orkade man inte..hihi
mannen höll på att svimma när han såg epiduralen stickas i mig.. hihi

Det första jag frågade va:
vad blev det?
O
Sprack jag mycket?

När jag till slut skulle få epidural sa narkosläkaren tll mig att rulla ihop mig som en boll. Då ska jag tydligen ha muttrat "jag ÄR en boll!" Sedan stack han fel två gånger och förklarade (helt i onödan) att det gör ont när man stöter emot med nålen mot kotorna och jag hade dåligt med plats mellan mina kotor. Min kommentar ska ha varit "jo tack, det förstår jag". Till slut klagade han på att det var dämpad belysning i rummet varpå min man förslog att han i fortsättningen skulle ha pannlampa.

Räkans mamma:
Jag skulle ha vrålat i högan sky (vilket jag i och för sig gjorde under hela min första förlossning) och bett narkosläkaren dra dit pepparn växer (fast inte i så städade ordalag...) När jag skulle få epidural med min första kunde narkosläkaren inte kommunicera med min för att jag hade så ont, det krävdes två sköterskor plus min sambo för att få ihop mig till en boll, så din narkosläkare hade väl inget att klaga på

jag sa till bm o min sambo att "-nu kan ni snacka hur mkt skit ni vill för jag hör ändå inte vad ni säger.." Sugit för mkt lustgas kanske så att det bara lät som om de mumlade/brummade när de prata! =)

Sen när det va dags för att krysta så sa bm att jag inte fick ha lustgaser mer utan skulle ta ett sista andetag i masken! Då blev jag lite "busig" o sög i mig allt va jag kunde, flera andetag o sen skrattade jag nöjt för mig själv att jag "fuskat" till mig mer än vad jag fick! =)

Va väl inte direkt jättekul iofs men men.. sen sa jag väl inte så mkt mer! Förutom att "han kommer ur fel hål" o "nu vill jag ha snitt" (10min innan han är född! haha) o "nää nu lurar ni mig nog, det kommer nog bara vanl luft ur masken nu!"