Afrika i blodet?/del 2

ok.. jag ska dra ett exempel här för att visa varför det ofta är fördomsfullt att "dras" till bara en hudfärg.

en svart snubbe går ner för gatan. vid en gatukorsning står en vit tant. så fort hon ser honom så hoppar hon åt sidan av avsky och rädsla. hon greppar hårt om väskan för hon har fördomar och tror att "sånna där e kriminella och kommer rycka min väska". sen fäller hon en nedvärderande kommentar åt honom. typ "du luktar illa din n*ger"!" killen blir själv fallet ledsen och tänker "vilken rasistisk tant". han knallar vidare. i nästa gathörn står en annan vit dam. hon å andra sidan slickar sig om läpparna å tänker "åh... en svart snubbe. vad läckert! han har bergis stor k*k. han e säkert bra i sängen. å så kan han dansa bra. alla vet ju att svarta människor har rytmen i blodet. dessutom om jag får barn med en sån så blir dom ju så söta!" sen ger hon honom en komplimang och bjuder honom på en date.

ja.. båda kvinnorna har fördomar ju! de båda judge him by the contet of his skin and not the content of his character

...om man ska quota lite från martin luther kings i have a dream tal!

Gutegirl:

Ja självklart finns det sånna kvinnor också.

precis min point Johanna87! Får man jämt och ständigt höra sånna saker så handler det väl tillslut enbart om mina bröst och inte MIG som person. Han är bara intresserad av mina bröst.

Stor skillnad på en komplimang än om det ALLTID koncentreras på färgen/brösten/kroppen liksom

Såhär tycker jag det är:

Bara kärleken till den älskade gör den älskade älskad-inget objektivt faktum. Blondinen älskas inte för sitt ljusa hårsvall-men hennes blonda hår älskas därför att någon älskar henne och hennes ljusa hår.

Flickan med hår svart som korpens fjädrar älskas inte för den korpsvarta färgen i hennes hår. Hennes korpsvarta lockar älskas för att någon älskar henne och de korpsvarta lockarna i hennes hår.

Ingen tvingas att älska för objektiva faktas skull-men inte heller kan någon tvinga sig att älska. Att älskas är en nådegåva-att älska är en nådegåva.

Helt sant gutegirl, det handlar om att objektifiera någon.

Men betyder detta att det inte är någon mer än jag som upplever att deras barn söker sig till andra människor med samma hudfärg? Jag tycker det är jättetydligt att min son gör det...

Alyssa och Sweedie, hur var det för er när ni var yngre?

Jo, jag upplever att min son drar sig till människor med liknande utseende som han själv...

När han började på dagis vid ett och ett halvt års ålder lekte han väldigt mycket med en kille från Eritrea och en tjej från Sudan, som båda var ljusbruna och hade storlockigt hår. När han var två år och vi hälsade på hos en kompis vars pojkvän var från Senegal och Frankrike tog han honom i handen och knallade iväg på upptäcktsfärd trots att han då var i sin allra blygaste period och det brukade ta en halvtimme innan han ens vågade titta på nya människor.

Jag vet inte vad det beror på, men det är vad jag har sett. Har någon haft liknande upplevelser, och tror ni att det kan vara bra för barnen att få umgås med någon "lika" ibland? Ingen av hans släktingar är ju särskilt lik honom till utseendet, och jag undrar hur det känns, om han känner sig annorunda eller inte märker det alls.
Han är tre och ett halvt år nu och tänker en del över sin, min och pappans färg.

Systerduktig...

Jag måste bara säga att jag tycker det du tar upp med din son är en jättebra punkt att prata om när det gäller barn med en svart och vit förälder. Detta om nått kan vara värt att fokusera på. Din son visar på hur tidigt en person märker att dom är "annorlunda" och hur dom ser ut. Jag tycker det låter rätt logiskt att han verkar känna sig trygg och "hemma" med barn som ser ut som honom. Sedan tror jag att den uppmärksamhet som ett mixat barn i Sverige får (även om den oftast är "positiv") kan vara jävligt jobbig. Oftast vill människor inte få uppmärksamhet för att dom har en viss hudfärg eller dyligt. Utan man vill bara smälta in och vara "normal" som alla andra. Så kanske din son förmodligen känner med andra svarta barn och människor. DÄRFÖR tycker jag att det är fel att man som förälder fokuserar på att ens barn är "mörkhyad" och är en "perfect mix" osv, då får ju barnet redan från hemmet en känsla av att dom är "speciella" och kanske även själva börjar fokusera på sin hudfärg.

Detta var grunden till varför jag gjorde mitt första inlägg i denna tråd, som gjorde en hel del upprörda.

*svischar förbi*

Har tvillingpojkar på 1½ år vars pappa komme från Nigeria

*svischar tillbaka*