Förstföderskor BF mars 2007 Sthlm PART 3

Usch! Vad fruktansvärt! Hoppas hon och Emil mår bra! Måste vara riktigt blandade känslor.

Torris:Supertrist att höra! Inte för att det är min sak att veta..men jag har ju oxå blivit uppsagd. Är uppsägningen sakligt grundad så det inte har med grav att göra? I mitt fall så var det väldigt tveksamt.(Speciellt som de tog in en konsult dagen efter att jag slutade.... (Ligger i strid nu med företaget!)

Inatt har jag sovit riktigt skitrisigt..vaknade av att låret domnade suck! Nästa steg är det kramp eller?? Huga!

Cirpen - mina armar och ben domnar hela tiden! Vaknar också av det mitt i natten... vi får stå ut, bara några veckor kvar

Läste också på Bassekatts sida förut, hade också funderat på vart hon tagit vägen...verkligen hemskt att en bebis inte klarade sig! Men, som sagt, hon har ju en att glädja sig åt i alla fall..

Å nej vad sorgligt med BasseKatt! Jag tänkte på henne igårkväll och undrade eftersom jag inte sett henne i tråden på länge. Nu blev jag verkligen ledsen, fy vad vidrigt! Sånt får bara inte hända :(

Jag har hört att det den första tiden brukar vara VÄLDIGT svårt för tvillingsföräldrar att få glädjen över den ena att övervinna sorgen efter den som inte överlevde.. Men det där är nog olika som allt annat.

Var på MVC-besök idag och hade inte ökat mitt sf-mått (åter igen, hände vid förrförra besöket med) så nu blir det extra UL på Karolinska i vecka 39 (alltså i veckan som kommer). Känns lite konstigt men om det är bäst för säkerheten så vad gör man inte! Min kusin som pluggar till BM säger att vi troligtvis kan vänta oss antingen ett OK från BM där eller en utplockning. Shit, vet inte om jag vill bli igångsatt :S

Kram på er!

Oj Lillen, hoppas det går bra i veckan! Men bra att de håller koll på dig och bebisen!

Jag har gjort det igen, gått in och läst en heeeemsk förlossningsberättelse (tog typ 60 timmar, sugklocka, klipp osv...) Jag hade lovat mig själv att bara läsa positiva berättelser, min förlossning ska bli LUGN och LÄTT!!!

Annars varit och ätit gott ikväll, ska faktiskt jobba lite imorgon (ett projektuppdrag som jag gör hemifrån, tråkigt monotont arbete men bra betalt, kan behövas ) och sen blir det väl att städa lite här, inbillar mig att bebisen kommer inom de närmaste dagarna... En skön helg tillönskas alla!

Hej alla!

Tack för alla hälsningar och för att ni tänker på oss. Att bli tvillingförälder blev inte alls som planerat... Senaste veckan har varit både mitt livs värsta och mitt livs bästa, vilket känns väldigt konstigt. När vi åkte till UL förra torsdagen var vi fulla av förväntan och undrade hur mycket krabaterna vuxit till sig. En stund senare slogs hela vår värld i spillror. Hjärtat på B2 (Linus) slog inte längre. Efter att ytterligare en BM och en läkare kollat slogs det fast att B2 dött i magen någon gång de senaste dagarna. Detta trodde jag inte kunde hända när man gått så långt (32+1). B1 (Emil) verkade dock må jättebra vilket var skönt. Vi blev gensat inlagda och jag har nog aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv.  Under det kommande dygnet gjordes massor av kontroller både av mig och av Emil, men så fort han inte sparkat på nån minut blev vi alldeles förstörda. Barnläkaren ville att vi skulle avvakta ett par dagar så att Emil fick chans att växa lite till (vägde ca 2500g vid UL), men förlossningsläkarna kunde inte garantera tillräckligt bra övervakning över helgen och jag hade dessutom börjat öppna mig, så det blev förlossninge istället. Kl 19 på fredagen tog de vattnet, 21 fick jag värkstimulerande dropp, 22.30 Epidural (himmelriket!) och vid 7:52 i lördags morse kom Emil. 4 minuter senare kom hans bror och vid 8 var allt över. Emil försvann iväg för kontroll, medan Linus fick stanna inne hos oss. Det var väldigt ledsamt att se honom, men han såg trots allt ganska fin ut. Och på hans bror såg vi ju hur han skulle sett ut om han orkat leva.
Emil mår dock som en prins! För att vara född i v 33+3 var han riktigt stor (2175g och 46cm) och klarar att andas alldeles utmärkt själv. Vi bor på SÖS avd 61 (Neo) vägg i vägg med Sannix och Ida och har Emil hos oss dygnet runt. Eftersom han är lite liten orkar han inte äta själv riktigt ännu utan får mat med sond i näsan. Han har så smått börjar upptäcka mammas bröst och snuttar lite till och från. Om han får i sig nåt är dock osäkert ännu. Det får bli bröstmjölk i sond istället. Idag är han en vecka gammal och har nu passerat födelsevikten med 20g!!!
Vi mår mestadels mycket bra då Emil tar det mesta av vår uppmärksamhet och han är så mysig och snäll. Tänk vad underbart det vore att ha dem båda här... Vi har bägge blivit sjukskrivna 4 veckor tills vidare och har fått hjälp att prata av oss med både präst och kurator. Alla här är helt underbara!
Jag håller på och försöker skriva lite dagbok och lägger ut den när jag orkar, så kan den som vill läsa lite mer då. Nu är det dax att sätta sig vid pumpen igen. Emil äter var 3:e timme och det är dax igen.

Ta hand om er allihop och lycka till när det blir er tur. Att bli mamma är underbart!

KRAMAR!!!!

Bassekatt - massa kramar från mig med! Skönt att Emil verkar ta sig ordentligt! Hoppas allt går jättebra för er och att ni får ordentligt med hjälp att bearbeta hela upplevelsen.. Ta hand om er!! Kram igen

Massor med kramar från mig också! Vilka blandade känslor ni måste ha, går inte att föreställa sig. Ta hand om er och hoppas ni blir väl omhändertagna på Sös! Kram och grattis än en gång till lille Emil! (Och vilka fina namn ni valde!)